Stop! Look! Listen!
Time att gå tillbaks till jobbet. Nej, jag längtar inte alls. Faktiskt!
Jag längtar inte till timmar i solen med massor av människor som inte är riktigt riktiga i huvudet vilket innebär massor av extrajobb som jag verkligen varken har energi eller tålamod att engagera mig i.
Missförstå mig rätt - det är inte så att jag egentligen har någonting alls emot rent dumma eller handikappade människor, nej, nej - men i så stor skala och när man är så slutkörd så funkar det bara inte, hur gärna man än vill. Dom är jättegulliga och härliga - men i lagom doser. Och just nu är det för mycket att spendera 8-9 timmar om dagen med dom, jag orkar nämligen inte hålla humöret uppe så länge längre.
Jag vet inte vad det är med oktober, men det verkar vara dom brittiska socialfallens semestermånad om man ska se på vår clientel. Nu snackar vi inte bara om handikappade människor länge, utan föräldrar som inte bryr sig ett jota om sina barn, föräldrar som slår sina barn, som slår varandra, alkoholiserade, smutsiga, oförskämda...
Häromdagen fick jag bevittna en 5-åring tappa humöret och vråla ur sig ord som slut och fucking bitch och damn bastard...! Jag vet inte om det kanske är jag som är lite gammalmodig här - men jag har ALDRIG i mitt liv bevittnat en FEMÅRING bete sig sådär och människorna runt omkring verkade minst lika chockade. Särskilt som den här pojken, normalt, är en av de sötaste och goaste ungarna vi har här. Han och hans två bröder är underbara - men så hemskt förstörda att det värker i hela mig.
Det absolut värsta av allt är att jag inte ens får lägga mig i allting som händer. Det är inte min sak.. Och tydligen har jag redan överskridit den gränsen en aning genom att skälla ut barnens morsa när hon lämnat dom ensamma - barn på 3, 4 och 5,5 år - i tre timmar för att gå ut och supa skallen av sig.
Fyfan...
Nej.. jag ska ut till luftgevärsskyttet nu. Jag vet precis vem jag ska använda som måltavla.
Finally!!!
Snart ar familjen har!!!
Känslan & Jag
Vill nu veta hur & varför jag blev övertalad?
Läs då detta
What's another Day
Well well... What's another Day?
Finns inte så mycket annat att göra åt saken än att gå ut där, le tills jag får kramp och göra mitt allra bästa för att hålla ögonen öppna.
Dagens guldkant runt molnet:
Imorgon kommer familjen!!
Cosmopolitan I mitt Hjärta
Ni vet.. Måla naglarna, ta ett bad, göra sig fin, kolla på töntiga romkom/chickflicks, tjejsnack, tjejgnäll, shopping... Cosmopolitan!
I love.
Detta är vad jag ska ägna mig åt den här eftermiddagen.
Behöver lite tid för mig själv.
Eller massor.
6 is the Magic Number
Pam och Chris kom aldrig iväg till Aptos Palma Nova ikväll - det behövdes liksom inte.
Det var bara en 6:a som fattades, det insåg jag när jag såg att jag hade ett missat samtal och ett röstmeddelande från ett nummer som såg aningen längre ut, men annars identiskt med det jag fått av Franklin igårnatt.
Oh happy day..!
Han ringde till mig senare igen, mest för att han ville veta vad jag gjorde och för att berätta att dom varit i Palma och på vägen till Aptos Palma Nova hade dom tagit en liten omväg efter lite tjat från hans sida; åkt förbi mitt hotell för att se om jag var i närheten.
Det var jag inte. Jag låg nämligen hemma och tittade på World Trade Center i ännu en av mina små gråtsessioner. Bummer.
Men han ringde - jag gjorde det inte - han gjorde det. Tihi.. Pirr-i-maaagen.
Och jag är ännu mer övertygad om att jag borde vara singel... Vad väntar jag egentligen på?
Jo... Jag tycker faktiskt om Ricky, det gör jag. Problemet är bara att vårt förhållande är för komplicerat just nu, för seriöst från hans sida, för hopplöst i mina ögon och jag har varken ork eller särskilt mycket lust att försöka lägga ner energi på att lösa saker som jag vet ändå inte kommer att existera om 15 dagar.
Det är liksom... Meningslöst.
Jag tycker helt enkelt inte om honom tillräckligt antar jag. Är inte villig att ge upp min frihet helt, mitt singelskap helt. Illa.
Fortfarande Fighting Temptations... Dom uppträder på Mimosa Park på lördag... Honolulu söndag... Jag uuundrar jag vart jag kommer spendera min lediga kväll..Hmm...
Fighting Temptations
Jisses.
Igårkväll var The Temptations Tribute Band här och sjöng för oss... Sweeeet Looord Jeeeesus!
Jag och Pam satt boktavligen och stirrade oss tokiga på dom - varsin förstås - och jag vet inte vad det är med sjungande, dansande, mörka killar men en sak säger jag bara:
HALLELUJAH MOMENT!
Kanske är det sättet deras ögon glittrar mot en, eller hur vackra deras leenden är i kontrast mot den mörka hyn.. Kanske är det synen av danskropparna som gör det... Rösterna som får en att tro att man befinner sig i himlariket..Eller så är det något helt annat. Oavsett vilket så fanns det åtminstone två av dom igår som hade IT.
Jag blev helt kääääär i en snubbe som hette Franklin, 24 och med kropp och röst som en guuuuuuuuuuud! Dessutom så typ skimrade det runt hela honom när han var däruppe på scen (kanske hade med Maxis ljuseffekter att göra men vafan förstör inte det roliga för mig) och när han sjöng för mig - jepp hela "Treat her like a lady" tillägnades mig - och log så löpte hjärtat amok. KEMI. KEMI. KEMI. No doubts about it.
Dom stannade kvar efteråt och pratade ända fram till 1 nångång - dom andra banden gör aldrig så oavsett hur trevliga dom är - och Chris sprang fram och sa till Franklin att jag ville ha hans nummer. Haha, jag ville döda, men samtidigt kan jag ju inte förneka att jag ville ha det där numret så..
Han kom boktavligen springandes bort till mig, kramade om mig och sen satt vi där och pratade och det var hur trevligt som helst. KEMI. Vi babblade på som om vi känt varandra bra mycket mer än bara några timmar och det var hur uppenbart som helst att vi trivdes där i varandras sällskap. Undan för undan började folk liksom dra sig undan en aning för att tissla o tassla om oss istället.
Kring tio över ett tyckte en av de andra killarna att dom skulle dra sig hemåt - Santa Ponca för natten - så jag och Franklin bytte nummer och kramade om varandra.
"Great to talk to you Nicole. Hope we can do it again sooon. "
"Oh, anytime!"
"Well... Take care and stay beautiful like you are"
"YOU stay beautiful, I'll take care"
Haha skitfånigt. Sen följde jag med Chris och Pam till hotel Gabarda för några drinkar och snack. Det var DÅ vi insåg det! MOBILNUMRET JAG FÅTT SAKNADE ETT NUMMER!
Och när jag tänkte tillbaks så insåg jag att kanske, kanske hade inte Franklin heller fått rätt nummer.. Jag blev plötsligt skitosäker och fick för mig att nej, jag måste skrivit fel nummer till honom med och satan så arg jag vart.
Note to myself: LÄR DIG DINA MOBILNUMMER PÅ RIKTIGT!
Så upprörd. Och jag är inte ens singel än. Inte förrän om två veckor, vilket får mig att tro att egentligen borde jag vara det nu. Här. Helt och hållet.
MEN. Singel eller inte så vill jag ha det där förbannade numret. Jag ska ringa till Romantic och fråga vart dom spelar inatt - jag tror visserligen det är Aptos PalmaNova men jag vill vara på den säkra sidan - och sen har Pam och Chris erbjudit sig att sticka dit och fixa biffen. Eller ja, jag behövde varken fråga eller komma på idén - det stod dom själva för.
JAG ÄLSKAR BRA GÄSTER!
Ja, dom visste verkligen vad dom gjorde när dom satte Franklin i ett band med namnet Temptations.
Fighting Temptations.
Tacka sjutton för den. Det är som att vara liten och stå där vid julgranen och alla julklappar i vetskapen om att man inte FÅR öppna dom. Inte än. Inte än....
Gud vad jag hatar det.
Time to take a Nap
Finns inget härligare än att lägga sig med myskläder framför en film, gråta lite (NEJ NEJ FÖR GUDS SKULL JAG E INTE LEDSEN. Tycker bara det är skönt att gråta emellanåt ) och somna in till ljudet av bakgrundsmusik och svaga röster.
Det är vad jag ser framemot hela dagarna och fy den som tar det ifrån mig!
Webcam is tha Shit!
Tycker för övrigt det e skittufft av honom - jag menar Spanien i all ära men det är bara ett stenkast från Sverige men Japan...! :) Bra gjort lillebrorsan!
Tänkte mest berätta för folk att han vart duktig o skaffa sig en blogg - som dock ingen vet om att han har så därför tänkte jag meddela världen att den existerar faktiskt. Lillbrorsan i Japan. Stora grejer det där :)
Nu ska jag hem o titta på film eller nåt. Fast först apoteket - måste köpa lite rengöringsmojs till min tatuering.
AAAAHHH JAG HAR EN TATUERING!!
Showtime!
Här har vi den. Nothing BIG. Eller ja, för mig var det ganska stort liksom, oavsett om den e liten.
Och jaaaa! Jag vet, bilden e kass. Får uppdatera den senare.
Note to Myself:
Fenix fågel
Pierca mig igen (Gud! Så jag saknar mina piercingar!!)
Färga håret
Bli rik.
Imorgon smäller det!
Imorgon kväll när jag återvänder till hotellet finns den där. Min tatuering. Fjärilar, fjärilar, fjärilar i maaagen! :D
People need to learn how to behave!
Jag är verkligen inte den som lätt blir arg - jag menar sådär arg så det riktigt kokar inom mig - men när människor är oförskämda och otrevliga helt utan anledning, ja då blir jag fanimej galen.
Som idag till exempel..
Sista aktiviteten för dagen var en Quiz - något som är sjukt poppis här. Eftersom det regnat hela dagen hade vi det inomhus, nere vid scenen och allt och jag börjar med att förklara vad det är vi ska göra, samt så säger jag
"okey, som dom flesta här nu vet så är jag inte engelsk så om det är någonting ni inte förstår, var snälla och säg till mig så jag kan fixa så att man faktiskt förstår" Okey, so far, so good och folk log och nickade och tyckte att det va ingen big deal. Dom vet ju att trots att min engelska är i princip felfri och att jag till och med snackar med engelsk accent, så finns där fortfarande ord som jag uttalar annorlunda än vad dom gör.
Anyways.. Vi sätter igång och allt bra där. Får höja volymen dock för längst bak hörde man inte riktigt, men fair enough, det fixade jag på en sekund.
Vi fortsätter och ska precis börja med fråga 4 när en gubbe ställer sig upp och börjar gorma åt mig att man förstår inte ett skit av vad jag säger och att det är ren idioti att någon som inte kan snacka engelska jobbar på ett hotell med nästan bara britter. Jag försöker lugnt och sansat och med ett leende på läpparna förklara detsamma som jag gjort innan vi satte igång - "jag är ledsen men jag är faktiskt inte engelsk och jag ber om ursäkt om ni inte förstår. Ska jag ta om frågan igen?" Jag får till och med hjälp av en kvinna som sitter en bit bort, men nej, gubben tycker ändå det är skitkasst allting.
Men i alla fall - resten av människorna förstår uppenbarligen utan problem så jag fortsätter - två av borden till och med försvarar mig och säger till mig att strunta i honom och att om han inte förstår så borde han kanske kolla hörseln.
(Jag måste tillägga att jag har en mängd helt underbara gäster också!)
Vi fortsätter utan större problem - ett namn som jag inte kan uttala men det fick jag också hjälp med så det var egentligen inget problem - och så småningom blir det applåder och grejer för vinnaren.
Jag och Millie, en liten flicka, börjar samla in svarspapprena för ikväll utnämns en vinnare för bästa team-namnet också, och så kommer vi till den här gubben..
Vid det laget hade jag redan glömt bort hela incidenten, men när jag ska ta emot hans papper blir det uppenbart att det han minsann inte han. Nepp - han börjar tjafsa igen om hur dåligt han tycker det är och säger åt mig att se på pappret där han med stora skrikiga bokstäver skrivit COULD NOT HEAR!!! över kanske 50% av frågorna. Medveten om att ingen annan haft samma problem - INTE ENS DOM SOM FAKTISKT HADE HÖRSELFEL - nickar jag och säger "okey, jag e ledsen" och tycker att det borde räcka. Hallå, det är en fånig jävla quiz om ett fånigt jävla diplom. Big Deal liksom.
Han tycker emellertid det är att låta mig slippa undan alldeles för lätt så han börjar gorma igen - den här gången börjar folk reagera och jag kan se i ögonvrån hur Pam (UNDERBAR GÄST) gör en insats att resa på sig för att komma och ta mig i försvar. Slutligen - efter att fått höra en hel del jävligt oförskämda saker om vad han tycker om mig - bestämmer jag mig för att det finns en gräns för hur långt man får gå - gäst eller inte - och säger kort och koncist "Okey. Då tycker jag inte ni ska sitta kvar nästa gång" och sedan går jag därifrån, med ett leende på läpparna såklart, för jag tänker inte låta honom vinna genom att få mig att verka upprörd, vilket jag egentligen är.
Han blir tyst. Andra gäster gör tummen upp, ler mot mig och Pam blinkar med ena ögat.
Kommer dock inte längre än tio meter innan en annan gubbjävel hoppar på mig och tycker det e skitkasst att jag lånat ut några pennor till folk men att dom på Bingon måste köpa dom för HELA 50 eurocent. För bövelen! Är det jag kanske som bestämmer att pennor är sådant man måste köpa? NEJ - och jag vet inte hur många gånger jag måste förklara det.
Han ville inte ens ge tillbaka pennan han lånat - trots att ingen annan hade problem med faktumet att man kunde få låna en penna under quizet men sen lämna tillbaks dom - utan krävde att JAG skulle BETALA för den!?
VAD ÄR DET FÖR JÄKLA FEL PÅ FOLK!?
Min mamma lärde mig hur man beter sig bland folk. Kanske borde fler människor testa det? Att försöka behärska sig!
Ett tips bara.
Kring varje moln finns en guldkant..
jag blir ju i alla fall kreativ.
Inspirationen flödar.
Hide Away
Right before I go
You dont even know
What youre asking me to do
Don't tell me honey please
I have made a choice
There's nothing in the world
You can do to change my mind
Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I've been, what I've become
Don't push it we both know
I'm falling every time
You look at me
Like you did
When you were mine
Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...
Jag orkar inte med mer killtjafs.
Ensam är stark.
Celibat. Jatack.
Vädur am I, I am Vädur
Solen i Väduren
Hon har en stark personlighet och företagsanda. Hon är ambitiös och egensinnig, envis, obstinat och seg.
Svagheter: nervositet, impulsivitet, slösaktighet, retlig natur, rastlöshet och ombytlighet.
Solen i XI
Framgångsrik karriär tack vare stöd från beskyddare, vänner eller förhållanden. Hon vet att välja sin sällskapskrets.
Månen i Jungfrun
Hon har ett mycket gott minne. Vetenskapliga eller medicinska studier föredras framför alla andra. Hon är ödmjuk och sansad, lugn och reserverad. Emotionell disciplin. Hon är villig att hjälpa, hängiven och mild.
Svagheter: servil natur, ideliga byten av sysselsättning, blir förargad, upprörd, bekymrad. Hon är för blyg.
Månen i IV
Hon tycker om familjeliv, lugn och ro: hon tycker om att stanna hemma, omgiven av de kära, under trevliga omständigheter. Positivt påverkad av modern.
Merkurius i Fiskarna
Rik fantasi, vänlig, god. Begåvat och flexibelt sinne, men litet konstlat.
Svagheter: melankoli, lättrogenhet. Tendens till illusioner, rädslor och ängslighet.
Merkurius i X
Hennes hem och bekvämlighet är det enda viktiga för henne. Hon är intelligent och talar ledigt och övertygande. Håller lätt många järn i elden och slutför sina handlingar. Byter ofta bostad på grund av affärsskäl.
Venus i Fiskarna
Mycket sentimental. Hon blir lätt rörd. Hon är melankolisk, romantisk. När hon älskar, är det den generösaste formen av kärlek.
Svagheter: vågad och förvirrad kärlek, vanvettiga förhoppningar.
Venus i X
Hennes bästa år är i föräldrahemmet och också livets sista år. Det vill säga, resten är inte olycksbringande, men innehåller vissa hinder. Kärlek kan hjälpa i yrkeslivet, hon har förförelsens gåva. Hon tycker om att underhålla: hon tycker om bekvämlighet och hemlivets behag.
Mars i Tvillingarna
Hon talar mycket, tycker om att munhuggas, diskussioner, disputationer, polemik, kritik.
Svagheter: hon grälar och orerar. Orden kan vara bittra och aggressiva.
Mars i XII
All hennes energi inriktas på arbetslivet. Hon älskar forkning. Hon kunde vara en laboratoriearbetare, läkare, poliskonstapel, lärare specialicerad på sjukhus-, fängelse- eller skyddshemsarbete.
Jupiter i Väduren
Hon är öppen, lojal, korrekt och ärlig. Hon är ambitiös, med god karaktär och tycker om att bli underhållen.
Svagheter: hon är ofta på dåligt humör. Irritation, meningsskiljaktighet, raseri.
Jupiter i XI
Hon är samarbetande, organiserar alla. Hon klättrar uppför samhällsstegen tack vare hjälp från vänner och bekanta vilka är utvalda, inte för sina egenskaper, men för fördelarna de kan bringa. Hon uppnår sina syftemål.
Saturnus i Skytten
Hon har sitt eget sätt att tänka om ett ämne, hon har sina egna idéer om saker och ting. Hon respekterar samhället och dess regler styr hennes uppförande.
Svagheter: hård, oförsonlig, rigorös, okänslig och ibland omänsklig. Ett begränsat och inskränkt sinne.
Saturnus i VI
Hon är en arbetare, mycket stadig i allt hon gör. Hon tycker om precision, metodik. Hon är allvarlig och tycker om kontinuitet i arbetet. Hon kan fokusera på ett jobb inom det medicinska verksamhetsfältet, där hon troligtvis kommer att vara framgångsrik, då hon besitter alla de nödvändiga egenskaperna.
Uranus i Skytten
Hon är blyg, ömtålig men stolt, djärv och livlig.
Uranus i VI
Hon är oberoende, odisciplinerad, excentrisk och upprorisk. Hon har en burdus karaktär. Hon har problem med att behålla ett jobb, måste arbeta oberoende utan att lita på någon annan.
Neptunus i Stenbocken
Hon är omdömesgill, vis och förståndig.
Neptunus i VI
Hon är mer utsatt än de flesta för det skadliga inflytandet från alkohol, mediciner och narkotika. Bör undvikas till varje pris.
Pluto i Skorpionen
Väldig sexuell aktivitet.
I need some time for ME
Jag rår inte över det - och visst jag har väl säkert lite av det där i mig själv jag med - men jag står inte ut! Jag blir nästan mordisk av att bara tänka på hur mycket jag hatar det!
Inte ett ord kan du säga, inte ett steg kan du ta eller en tanke tänka utan att det ska övertolkas, förstoras, vridas, vändas, diskuteras.. Jag menar - CHILL OUT FÖR GUDS SKULL!
Ibland är en cigarr bara en cigarr. Ibland är en promenad för mig själv bara en promenad för mig själv och ibland är jag helt enkelt bara trött. Svårare än så är det inte. Det är inte hjärnkirurgi.
Men ibland, ja numera rätt ofta, så har det mesta sina bakomliggande orsaker som jag inte ens orkar bemöda mig med att ta upp längre för jag vet att du inte kommer vilja förstå det jag har att säga ändå. Jag pratar inte tillräckligt om saker och ting säger du. Jag säger att problemet snarare ligger i att när jag väl gör det, när jag öppnar upp och försöker förklara mitt tyck och tänk och känn för dig, ja då är det fel på det. Det är fel att tycka som jag gör, känna som jag gör och enligt dig helt idiotisk och egoistiskt. Men seriöst, vem är du att bedöma det?
Om jag prioriterar MITT liv framför dig.. Är inte det helt upp till mig? Är inte det en helt normal sak att göra, att se till att man själv mår bra? Inte med avsikt att såra eller förstöra för andra, för det är aldrig min avsikt, men med avsikt att i längden göra det som är bäst för mig själv.
Jag kan inte göra saker - livsavgörande saker - för bara din skull. Jag vill faktiskt inte. Och jag är ledsen att du inte kan förstå eller se saker ur min synvinkel, men inte heller det är faktiskt mitt fel.
Vi visste båda två att jag förr eller senare skulle ge mig av härifrån, så vad är problemet?
Ja jo.. Du påstår att du älskar mig. Problemet? Det räcker inte. Inte för mig. Och du är så seriöst pretentiös och överanalytisk att det faktiskt skrämmer iväg mig. En hel del.
Och presenter... Jag vet dom som skulle bli överlyckliga över presenter hela tiden, men tyvärr är inte jag en av dom. Och det har jag sagt. Jag tycker inte om att känna som om man försöker köpa mig - för det är så det känns. Jag får presenter när saker och ting inte är så bra mellan oss och för mig känns det fel, fel, fel, fel, FEL.
Tyvärr.
Om du lyssnade ordentligt och såg efter så skulle du se det utan svårigheter. Resten av världen gör det ju.
Och allt det här borde jag egentligen säga rent ut. Till dig. En gång för alla. Tydligt och klart och hårt.
Men alla vet att praktik och teori aldrig riktigt stämmer ihop.
Men jag vet vad jag borde göra. Och kommer göra.
Tid. Det är allt det handlar om. Tid.
I'm gonna leave. For Me.
Just a little Ego Boost!
NOTE TO MYSELF:
When feeling like shit - read this!
"..the entertainment team are great and the evening entertainment which is on a few night a week is generally of a high standard especially for an all inc hotel."
"The entertainment crew were brilliant, not a lot of talent but threw everything into it and all the kids loved them."
"The entertainment : at first i thought they would get on my nerves but they really turned out to be great Maxi, Nicole, Sarah & co turned our good holiday into a great holiday, the kids loved them, they worked so hard from the time we got up till we went to bed."
"The entertainment staff were brill every night there was a childrens disco, which was followed by a game of bingo (which was a laugh !!) and then a show. The entertainment team Maxi, Nicole, Sarah, Laura and Johan were excellent. As for some people complaining about the hotel, food, entertainment staff etc they must be from an alien planet !! If you want a great family hotel with good food, drink and enterainment i would recomment this hotel !"
"My only comment would be that the hotel does not provide enough extrenal shows (only two a week) and the poor entertainment team had to provide the rest, They work very hard and do thier best and two of the girls, Sarah and Nicole are amazing singers. The boys Maxi and Johan are hilarious and the kids loved them.I think if the hotel could step up to 3-4 shows a week the entertainment would be better balanced and the entertainment team who work so hard ALL DAY and with some horrible children too, may get a deserved rest! "
"The entertainment team work so hard. There are 4 of them. Nicole, Sarah, Johan and Maxi. They are fantastic with the kids and adults alike. I would highly recommend this hotel and will be going back again myself next year!!!!!!!!!"
SO THERE!
Ont i maaagen!
Gud så det värker! :(
Jag som hade stora planer för idag och tänkte dra ner till strandshopparna o köpa skit.
Nu har jag ingen större lust. Och Ismael är allmänt grinig mot mig idag. Suck.
Nej. Jag går hem nu. Det får bli Sunny D, kex och Shakespeare In Love istället.
Myspys med mig själv, laptopen och filtarna. Och eftersom jag e för lat för att städa undan alla kläder på sängen så blir det ännu en liten fin hög att ligga på. Lovely.
It's oh so quiet
Det känns så konstigt att bara vara ett tvåmansteam. Så... tyst. Fridfullt. Lugnt.
Rent logiskt sett tycker jag att det borde vara mycket svårare, mer stress och mer jobb och allt, men i själva verket måste jag säga att det är ganska skönt.
Inte så många viljor som stretar åt olika håll. Saker kan bara finnas på två ställen - antingen där jag lagt dom eller där Maxi lagt dom och ingen kan skylla ifrån sig. Arbete är lättare att dela upp och det blir gjort nu när man inte har andra som kan göra det och bäst av allt - inget jäkla tjafs!
Jag och Maxi tjafsar, klart som sjutton att vi gör! Hela tiden nästan! Men det är ett tjafs som aldrig påverkar arbete eller vänskapen - vi vet precis vart vi har varandra och kan tjafsa men ändå vara värsta bundisar.
Jisses vad glad jag är över att ha honom kvar hos mig! Vettikatten vad jag skulle tagit mig till annars!
Hursom... Nu är det 3 minuter till announcement och jag måste rusa ut för att sno micken från Emma och påbörja luftgevärsskytte med folket därnere.
Idag känns saker bra. Kanske har det med solen att göra. Kanske har det att göra med att jag vet att snart är jag mitt i sista veckan och allt kommer gå så himla fort. Kanske har det med att göra att vi har himla bra gäster nu.
Vem vet. Men bra mår jag.
Vodka and Sunny D
Maxi försvann, gråtandes. Johan gick upp i rök. Och efter att jag kämpat emot tårar ett himla bra tag flydde även jag hem, smög mig in i Maxis rum och där satt vi och drack Sunny Delight blandat med vodka och åt chocolate chip cookies. (Nåja, jag åt som en himla gris medan Maxi försökte ringa och väcka Diego men det funka liksom inte.)
Efter en stund kommer vi fram till att vi kände oss i behov av att ha Johan där också - han är ju i vårt team och vi behövde den sista tredjedelen för att riktigt kunna fylla vår lilla sorgecirkel.
Han kom efter att vi väckt honom och övertalat honom att komma och dricka vodka n Sunny D. Han bidrog med sin egen lilla drink i en soppskål - Jordgubbschnapps med soyamjölk.
Jag antar att är man bara tillräckligt nere och desperat så är alla sorters drinkmixar välkomna i en sorgecirkel.
VI blev lite smålulliga alla tre - tiden bara flög iväg insåg jag ett tag senare - och pratade om relationer och allt möjligt.
G ringde.
Maxi och Johan blev väldigt intresserade. Och sen fick jag höra nåt himla intressant. Maxi tyckte historien jag berättade om vår knepiga relation var vacker. Vacker. Jag har aldrig hört någon säga något sådant förut. Inte om mig och Honom. Jag har aldrig ens sett på saken så själv tidigare...
Men kanske har han rätt i det. Kanske finns där nåt vackert, under allt det gråsvarta jag associerar till för det mesta när tankarna för mig till honom. Kanske om jag var mer objektiv.
Det är skönt att bara vara jag, Maxi och Johan. Faktiskt. Och jag har insett att jag kommer sakna Johan hemskt mycket nu när han snart åker. Men jag är obeskrivligt glad att det är Maxi och jag som blir kvar.
Maxi och jag som redan gått igenom sjukt mycket tillsammans, på gott och på ont. Maxi som aldrig upphör att förvåna. Som alltid, oavsett vilket, står på min sida även när jag får för mig att han absolut inte gör det.
Gud vad hemskt det kommer kännas att åka ifrån honom.
Jag tror det kommer vara det svåraste av allt. Att lämna Maxi i Spanien.
Usch.
