NU HAR DET BÖRJAT IGEN den där Rastlösheten som legat och sovit ett litet tag nu, men som idag börjat vakna upp för att börja slå på mig inifrån. Den låter lite som en tjatig unge i trotsåldern och vill inte alls förstå att ibland måste man ha lita tålamod och låta saker och ting ske när det är tid för dom att ske och inte innan. Det är just precis den Rastlösheten som ofta får mig att slänga mig rakt in i nya förhållanden som jag egentligen inte alls är så himla pigg på, men som Rastlösheten påstår att jag är och så blir där till slut en himla soppa av allting.

RASTLÖSHETEN tjatar om att få komma iväg. Få saker gjorda, packa, fixa, trixa... Göra en himla massa saker som jag vet att jag måste ta itu med och det ska jag också göra, men inte just precis NU. Det är lite som det där programmet på TV dom visar, där den där snubben som talar med hundar dagarna i ända hjälper hundar få bukt på sina problem-människor... Eller.. Var det tvärtom? Nåja, men så är det ungefär. Han pratar alltid om att man inte ska ge efter för minsta lilla - då blir det nämligen till en dålig vana som sedan blir hemskt svår att bryta. Man måste visa vem som bestämmer i flocken; vem som är den egentliga Alfahannen och ska man få problemet att förstå det, ja då måste man vara bestämd och konsekvent.

KONSEKVENS HAR ALDRIG VARIT MIN STARKASTE SIDA och i synnerhet inte när det gäller Rastlösheten och mig. Vår relation har alltid varit något speciell och kanske inte alltid så hälsosam om jag ska vara helt ärlig. Nog förstår vi varandra från och till och vår kommunikation brister faktiskt inte alltid. Vi kan ibland jobba alldeles utmärkt som team dessutom - Rastlösheten ser till att få saker att hända. Rör om lite i grytan. Det är bara det att den tror den bestämmer. Ungefär som en terrier, om man ska använda sig av hundtermerna igen. Som en liten yorkie; supermysig och behändig om den stryks medhårs, får sin vilja igenom. Gläfsig, gnällig och ättrig om den blir ignorerad eller kommer i andra hand.

MEN VET DU VAD? Jag har faktiskt lärt mig lite av den där hund-snubben. Och nudu, kära lilla Rastlöshet, ja nu blir det andra bullar. Nu är det jag som är Alfahannen i flocken och det är dags för dig att börja lära dig det. Så du får allt hålla dig i skinnet.

Åtminstone till imorgon.

Här är han. Min nye Guru. Mannen som talar med Rastlösheten.
Ehm.. Hundar.