Så enkelt det är
HAR NI NÅGONSIN FUNDERAT över hur väldigt enkelt det är att någon gång ibland göra lite skillnad i människors liv? Kan vara den mest banala lilla handling som att ge någon en komplimang för en ny frisyr, men likväl, det man just sagt eller gjort visar sig betyda något för någon annan. Har ni varit med om det någongång?
IDAG FÖRLORADE JAG MIG återigen i bloggvärlden. Har spenderat hela eftermiddagen med att streckläsa två bloggar som för mig kommit att faktiskt betyda någonting. Bara sådär. Är det inte märkligt hur kraftfulla ord kan vara? Hur det går att totalt förlora sig bland alla bokstäver, bisatser och stycken? Ni vet, så totalt att ni glömmer bort att vara normala människor - ni vet alla dom där primära behoven man snackar om i psykologin som att äta, sova, uträtta behov 1 och 2...? Så totalt glömmer man bort allt det där runt omkring för man blir så hemskt uppslukad och upptagen av.. Av att känna.
JAG MINNS HUR JAG SOM BARN hade ändlösa debatter med min mamma om när lampan skulle släckas, maten skulle ätas och när det inte var tid för böcker, brev- och dagboksskrivande. Jag minns ändlösa nätter av flykter under täcket, med min lilla ficklampa som låg där gömd i nattduksbordslådan och alla dessa mäktiga ord. Berättelser om livsöden - hästars när jag var i lågstadieålder - och kärlekar av alla dess slag. Redan som litet, litet barn var jag fast.
SÅ IDAG mitt i allt planerande inför London med Ida N, kom jag över två fantastiska bloggar och jag sitter fortfarande här och funderar och beundras av människors mod. Storhet. Och jag önskar jag hade samma mod, besatt samma storhet och förmåga att uttrycka mig. Vara 110% ärlighet och faktiskt berätta allt det där som jag i - ja gud, år nu faktiskt - velat berätta. Det som finns därinne och bara längtar efter att komma ut. Men jag är för feg. Än så länge kan jag inte... Inte här i alla fall. För rädd för att bli kritiserad, sedd som en otroligt hemsk människa och gud vet vad.
För vet ni? Jag är inte så hemsk. Jag är ganska medioker - varken alltigenom god eller ond - men jag tror mig vara lite mer åt det där bra hållet. För det mesta. Kanske bara lite för mycket känsla när där borde finnas förnuft ibland.
Bloggarna jag läste idag finns under "Länkar"; Sagan om Saga och En Älskarinnas Bekännelser.
IDAG FÖRLORADE JAG MIG återigen i bloggvärlden. Har spenderat hela eftermiddagen med att streckläsa två bloggar som för mig kommit att faktiskt betyda någonting. Bara sådär. Är det inte märkligt hur kraftfulla ord kan vara? Hur det går att totalt förlora sig bland alla bokstäver, bisatser och stycken? Ni vet, så totalt att ni glömmer bort att vara normala människor - ni vet alla dom där primära behoven man snackar om i psykologin som att äta, sova, uträtta behov 1 och 2...? Så totalt glömmer man bort allt det där runt omkring för man blir så hemskt uppslukad och upptagen av.. Av att känna.
JAG MINNS HUR JAG SOM BARN hade ändlösa debatter med min mamma om när lampan skulle släckas, maten skulle ätas och när det inte var tid för böcker, brev- och dagboksskrivande. Jag minns ändlösa nätter av flykter under täcket, med min lilla ficklampa som låg där gömd i nattduksbordslådan och alla dessa mäktiga ord. Berättelser om livsöden - hästars när jag var i lågstadieålder - och kärlekar av alla dess slag. Redan som litet, litet barn var jag fast.
SÅ IDAG mitt i allt planerande inför London med Ida N, kom jag över två fantastiska bloggar och jag sitter fortfarande här och funderar och beundras av människors mod. Storhet. Och jag önskar jag hade samma mod, besatt samma storhet och förmåga att uttrycka mig. Vara 110% ärlighet och faktiskt berätta allt det där som jag i - ja gud, år nu faktiskt - velat berätta. Det som finns därinne och bara längtar efter att komma ut. Men jag är för feg. Än så länge kan jag inte... Inte här i alla fall. För rädd för att bli kritiserad, sedd som en otroligt hemsk människa och gud vet vad.
För vet ni? Jag är inte så hemsk. Jag är ganska medioker - varken alltigenom god eller ond - men jag tror mig vara lite mer åt det där bra hållet. För det mesta. Kanske bara lite för mycket känsla när där borde finnas förnuft ibland.
Bloggarna jag läste idag finns under "Länkar"; Sagan om Saga och En Älskarinnas Bekännelser.
Kommentarer
Trackback
