Songs from her, about me.

When It Comes To You
Elin Sigvardsson


I have given all my life to you,
Still I can't see you through.
I've been waiting for a star to fall
And I've come to the point where I can't stand one more single lie,
No more lies.

You gave me gold and I called you teaser
But you told all your friends: "It was just to please her".
How come every road I walk is winding,
When I can watch from behind as you are sliding?


I believe in life,
I believe in dreams,
I believe in everything in between,
But I know for sure my love is more than you can retrieve.
I gave it all, I got it back, right in the face it's just the fact
That my pure love has turned to hate when it comes to you...


He turns page in his magazine
And I watch him putting on that grin,
Then I say it all out loud.
That I've come to the point where I can't stand one more single lie,
No more lies.

As the color of his face starts turning
I take my chance to say what I'd like him to learn
And what gets me the most is that he's always sliding,
When every road I walk seems to be winding?


I believe in life,
I believe in dreams,
I believe in everything in between,
But I know for sure my love is more than you can retrieve.
I gave it all, I got it back, right in the face it's just the fact
That my pure love has turned to hate when it comes to you...


I have given all my life to you
Still I can't see you through.
I've been waiting to for a star to fall.
And I've come to the point where I can't stand one more single lie,
No more lies.


I believe in life,
I believe in dreams,
I believe in everything in between,
But I know for sure my love is more than you can retrieve.
I gave it all, I got it back, right in the face it's just the fact
That my pure love has turned to hate when it comes to you...


Min älsklings Peng-Yeu.

Jag älskar mina regelbundna msn-konvos med Mirja. Dom är så himla givande. Få konvos får mig att le så brett, till och med mitt i gråt och ilska och stress.
(Varning - känsliga läsare bör sluta läsa nu. LÄS INTE MAMMA!)


Killar. Samtalsämnet, som vanligt.

Nicole: Men du! Jag vet en som skulle gilla dig!
Mirja: Jasså... Jag gillar snygga killar... inte sånna fula, som Jens.
Nicole: Minns du Rui? Eller nej, du träffade ju aldrig honom... Och Jens är ful.
Mirja: Haha, han vill jag inte. Johan har snackat skit om honom. --- Dessutom har han redan addat mig på fejjan.
Nicole: Haha.. Han är i alla fall skittokig i ching-chong-tjejer --- du skulle sett hans min när han såg en bild på dig!
Mirja: Johan sa han var konstig......Vägrade göra minidiscon.,
Nicole: Ja..han är lite.. speciell. Haha.
Mirja: Asså.. Jag gillar inte sånna som gillar en för att man är typisk asiat.. Tycker fan det är kränkande.
Nicole: hahaha
Mirja: Som att jag gillar någon bara för att han har stor snopp..... Fast så är det ju i och för sig.
Nicole: Skulle just säga det jag..
Mirja: Men jag har aldrig velat dejtat nån för att han ÄLSKAR asiater! Då säger jag alltid "okej. bye"
Nicole: Fair enough... men blir du desperat så vet du.
Mirja: Ja..det är ju bra. -------- Om du blir desperat kan ju du ta Mark Brayshaw.
Nicole: hahaha
Mirja: Alltså.... Rui är verkligen ful ju.



Min familj i ett nötskal.

Läste systers blogg lite sådär i förbifarten och kunde inte låta bli att låna denna. Det här är min familj i ett nötskal och gud så saknaden satte igång!

(Ur systers blogginlägg)


"Innan vi somnade i mammas o pappas säng :

Pappa:
 Nä, nu måste jag byta bakgrund på min mobil - det måste ju göras varje vecka.
Mamma: Gud, vad töntigt. Du har ju aldrig en bild på mig!
Pappa: Vadå, man måste ju variera och jo, förra veckan hade jag en bild på dig.
Mamma: Ah visst, vilken då?
Pappa: Den här. (Pappa visar mamma en bild då mamma står vid en strand i Porto Cristo, Mallorca)
Mamma: Åh! Va e det HÄR för bild?
Pappa & jag : Det är ju du när vi va på Mallorca!
Mamma: JA men, hur kan du vilja ha den här kossan som bakgrund?
Pappa: Vadårå?
Jag: HAHAHA!
Mamma: ....Aja, jag har iallafall ingen elefant att ha som bakgrund.
Pappa & jag: Nä, för du har inte ens en mobil.
Mamma: Ah vadå ? Det har jag aldrig haft...Jag har bara haft två stycken.
Pappa & jag: Precis! Och skulle du inte slängt den ena i golvet så skulle du haft en..
Mamma: Äh vadå? Ni hjälpte ju inte till o laga den."



I love my family. Dom är knäppgökar hela bunten.


To know who your true friends are.

Under dom här senaste åren som gått sedan jag flyttade hemifrån har jag träffat så otroligt mycket människor. Människor från alla ställen och vrår, i alla åldrar och med alla möjliga sorters bakgrunder. Vissa har inte blivit mer än ytliga bekantskaper, andra korta men intensiva vänskaper och vissa, inte överdrivet många, är sådana som kommit att betyda enormt mycket ju mer tiden gått. Sådana typer av vänskap som man hoppas ska hålla i sig hela livet och som man aldrig växer ifrån som så ofta händer med många vänskaper från barndomen.

Mina få, men riktigt riktiga vänner är det viktigaste som finns i mitt liv. Utan dom vore jag nog inte mycket för världen och det är inte en sådan sak man bara säger, utan jag menar det verkligen. Under dom här åren har jag lärt känna så otroligt fina människor och min tacksamhet och lycka vet inget slut när jag inser hur lyckligt lottad jag är som har en familj och vänner som alltid, alltid, ALLTID finns där när jag som mest behöver dom. Utan att jag behöver be om det, utan att jag ens behöver nämna det och trots att jag är en av de sämsta människorna på jorden att hålla god kontakt med folk these days. Trots att jag sällan kan göra mycket tillbaks; mer än att finnas där när dom behöver mig; och trots att jag kan vara nog så svår att ha och göra med många gånger. Trots att jag säkert gjort dom arga och besvikna och sårat dom många gånger genom att inte tänka mig för, trots att jag inte alltid funnits där för dom.

Jag vet inte om jag är särskilt bra på att låta folk veta hur viktiga dom är för mig. Men jag när någon slags förhoppning om att dom förstår och vet om det, även om jag ibland glömmer att låta dom se och veta om det. Det är bara sån jag är ibland; alldeles hopplös.

"..Åh, jag önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Satt och funderade på om jag inte har något att sälja, typ en tv eller så, så att du kan få låna lite pengar av mig..."


Det som betyder något är inte det att ni kanske kan lösa mina problem; utan att ni bara tänker tanken och faktiskt försöker hjälpa och finnas där . Att ha er i mitt liv är den vackraste gåvan jag någonsin kunnat få. Jag hoppas ni vet det.



Distraction

Eftersom jag kände jag behövde något som distraherade mig en stund så antog jag en random utmaning som jag hittade när jag kollade runt på människors bloggar. Here we go.

Regler:
Gå in i mappen där dina bilder ligger, gå sedan till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen, släng upp bilden på bloggen och skriv något om den, utmana sex andra personer och länka till dem.

Okey folks.. let's do this!




Om bilden:
Hamnade i min gamla ego-mapp med bilder från 2007.
Den här är tagen i Forsvik då jag och Jon sprang runt med
systers kamera och tog bilder.
Fick mig just nu att inse hur mycket jag verkligen
saknar mina Converse.


Ni som är utmanade:
Natalie
Lillasyster
Mirja
Ida
Lillebror
B.A Baracus






We're all different.. And I am Hamster.

Ibland är det otroligt skönt att vi är så olika allihopa. För tänk om vi alla hade varit lika stolta som jag? Då skulle det ta så förbannad lång tid allting. Speciellt det här med att bygga broar.
Och tänk om alla bara gick efter samma kriterier hos killar som jag? Gud vilket jobb det skulle bli! Jag menar, det är ju redan näst intill omöjligt att hitta en vettig kille som uppfyller åtminstone en tredjedel av mina kriterier (och nej Mirja, jag MÅSTE faktiskt inte nödvändigtvis ha en som sjunger Goodnight Sweetheart  för mig när han följer mig till dörren) förstår ni då hur svårt det måste vara att hitta en kille om alla andra människor i världen letar efter precis samma sak?

Nej, tur är vad det är. Men nu ska jag försöka sova. Det har gått alldeles för dåligt med den saken på sistone. Jag har nämligen förvandlats till hamster..







Fairytales.



"The problem with fairytales is that they set the girl up for disappointment.
In the real life the prince goes off with the wrong princess.
Or the spell wears off and two lovers realise that they're better of as...
Well... Whatever they are."



So question is - can there really be a happy ending?




Sjukling.

JAG ÄR SJUK. Jag har tråkigt. Då får man ha överseende och förlåta mig för att jag skriver helt ointressanta inlägg.


Nämn något som gjorde dig glad igår: När jag fick gå hem från en lång, sjukt jobbig dag på jobbet.
Vad gjorde du kl 8 i morse? Sov skulle jag tro.
Vad gjorde du för 15 minuter sedan? Pratade med Adam över msn. Webcam is tha shit :)
Det sista du sa högt? "We're so stupid, haha!"
Vad har du druckit idag? Te
Vad var det senaste du åt? Ett Digestive-kex
Vad var det senaste du köpte? Nudlar på Sainsbury's
Vad är det för färg på din ytterdörr? Mörkröd
Vad är det för väder hos dig just nu? Halvsolig skymning.
Godaste glass-smaken? Rocky Road
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja, när det gäller Rob Pattinson.
Sover du tungt? Jag brukade göra det innan Larry kom in i mitt liv.
Drömmer du mycket? Ibland så. Mest på dagarna.
Mardrömmar? Nej, sällan.
Det första du tänker på en "bra" morgon? Gött.
Det första du tänker på en "dålig" morgon? Who can I kill today?
Vilket ämne var roligast i skolan? Teater/dans/psykologi/nutida konst
Trivs du i skolan? Har slutat skolan - saknar den dock.
Favoritklädsel? Myskläder.
Favoritlåt just nu? Iron & Wine - Flightless Bird, American Mouth
Vad ser du om du tittar åt höger? Balkongfönster ut till bakgårdens gräsmatta
Vad gör dig glad just nu? Tja, Adam gjorde mig väldigt glad alldeles nyss, räknas det?
Vad ska du göra härnäst? Duscha & äta är planen
Höger- eller vänsterhänt? höger
Humör just nu? Trött, sjuk, irriterad men ändå glad på nåt vänster
Favoritgodis? Frukt :D
Kläder just nu? Grå enorm hoodie, Hi! mysbyxor, dubbla par strumpor, sportbh, grått linne, mina kalsongliknande plojboxers med badankor på :P
Musik just nu? Rob Pattinson - I could be your lover to
Sommarplaner? Det märker vi nog snart.
Hur många kuddar sover du med? 1, som ständigt påminner mig om att jag måste införskaffa mig en ny.
Spelar du nåt instrument? Inte så bra som jag vill, men ja, lite piano
Morgon- eller nattmänniska? Nattuggla. Kolla tiden på mina inlägg o du fattar grejen.
Vem är viktigast för dig? Familjen och dom riktiga vännerna
Bio eller promenad? Bio
Är du kittlig? Inte särskilt, till Idas stora förtret.
Snarkar du? Uppenbarligen så gör jag det när jag är förkyld, men inte annars
Stjärntecken? Vädur
Horoskopet säger? "Det är många som är imponerade över vad du har åstadkommit under veckan. Ett erbjudande känns frestande och du kan gott testa hur det skulle vara."
Vad längtar du mest efter just nu? Bli ordentligt frisk & nudlar.


Favoriter Just Nu.


Plagg:
Min enorma, grå hoodie som jag och Ida införskaffade första dagen i London.
Färg: Blå, åt turkoshållet.
Låt: Flightless Bird, American Mouth (- Iron & Wine)
Film: Twilight (hahahahaha)
Bok: Är det någon där? (- Marian Keyes)
Plats: Sängen hemma i Camden
Kändis: Rob Pattinson
Ätbart: Nudlar med kycklingsmak. Underskattat.
Ytterplagg: Stora vinterkappan


I'm In Love.




NEVER THINK
Rob Pattinson



I should never think
What's in your heart
What's in our home
So I won't

You'll learn to hate me
But still call me baby
Oh love
So call me by my name

And save your soul
Save your soul
Before your to far gone
Before nothing can be done

I'll try to decide when
She'll lie in the end
I ain't got no fight in me
In this whole damn world
So hold off
She should hold off
It's the one thing that I've known

Once I put my coat on
I coming out in this all wrong
She standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love
I'm in love

Girl save your soul
Go on save your soul
Before it's to far gone
And before nothing can be done

Cause without me
You got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on





Det är nånting med den här rösten som får mig att känna mig fullständigt tillintetgjord på ett vis som inte går att förklara riktigt. Bitterljuvt. Vackert. Ärligt.
Yep, jag är fånigare än fånigast just nu, men jag rår inte över det.
Jag är förälskad i den här människans röst.



Idealkropp - Skelett?

Jag är så sjukt förbannad just nu.
Sitter mitt i en diskussion om kroppsideal och en av mina vänner, eller så, har precis erkänt att hans idealkvinna ska gärna se ut som ett skelett och att han tycker dagens anorexi-modeller är för tjocka. Jag hyperventligerar av ren ilska!


Vad är det med folk!? Hur sjutton kan man idealisera någonting som är så fel, så hemskt, så ont, så fruktansvärt totalt sjukt?



Kan någon ge mig lugnande?! NU!





Våga inte komma och säga att det här är vackert! För får jag höra det en gång till, då blir jag tamejsjutton galen!!!!!!





Slumdog Millionaire

Idag var jag på bio med Franco.
Gud vad längesen det var och gud vad jag älskar att gå på bio!
Slumdog Millionaire
Den sägs vara decenniets Feel-Good-Film här i UK, så vad blev då betyget?




Alltså... Tja, överdrivet lycklig gjorde den mig inte.
Förrän i slutet. Den slutade ju jättegulligt.
Men betyget blir ändå helt okej och lite plus för att killen som spelar
huvudrollen påminner om en av mina första pojkvänner i högstadiet.
Och skrattade, ja det gjorde jag ju.





Oh! I've got a Date!

Jag har alltid fascinerats av fenomenet som kallas Dejting. Själv har jag aldrig riktigt varit en såndär människa som springer runt och dejtar, utan snarare en sån som bara helt plötsligt finner mig själv vara någons flickvän utan att ha en aning om när, hur eller var det riktigt hände. Ni vet. Man flirtar ett tag, så ses man på nån fest i tryggt sällskap bland vänner och smygtittar lite, blir full, byter nummer, ser på film, hånglar och vips är man ihop. Eller, har kanske aldrig riktigt gjort så heller, men ni fattar vad jag menar?

Jag har nog bara haft tre riktiga dejter i mitt liv. Den första var en katastrof och killen spillde kaffe över halva mig och sen skulle vi spela biljard eller nåt annat sånt pretentiöst skit och jag gjorte bort mig som bara sjutton. Var sisådär 14 år om jag minns rätt, så det här med killar var fortfarande ganska pinsamt och jag fortfarande hemskt blyg. Ett under att jag ens tog mig så långt som en dejt.
Den andra, ja då gick jag i gymnasiet och det var där jag lärde känna min STORA kärlek, killen som förändrade allt. En av de vackraste, bästa människor jag mött och tja, vad kan jag säga. Dejten var på ett fik i Mariestad, där jag bodde på den tiden och ingen utav oss visste egentligen att det var en dejt. Men ett tag senare var vi ihop, så bra måste det ju ha gått i alla fall. Bästa förhållandet i mitt liv.
Den tredje, och sista i raden av dejter (som inte är särskilt lång eller imponerande alls) tog plats på hotell Billingen i Skövde. På den här tiden jobbade jag som servitris och vi hade en rad stamgäster, varav den här killen var en utav dom. En kväll fick jag en lapp där han skrev att han tyckte jag var väldigt söt och verkade trevlig.. Det ena ledde till det andra, vi dejtade och sågs ett par gånger och trivdes skitbra ihop. Så åkte jag till Spanien mitt i allt och det var slutet på det förhållandet, som inte ens hunnit bli ett riktigt förhållande.

Varför tar jag nu upp det här? Jo, för jag blev nyligen asked out på middag. Ni förstår, när man jobbar som kvinnlig bartender på ett mansdominerat ställe, ja då får man ju oanat en hel del uppmärksamhet från alla möjliga håll och kanter. Vet inte hur många snubbar, både gamla, unga, fula, snygga, vita, rosa, lilaprickiga.. ja ni fattar vinken, som har bett mig om mitt nummer, som jag ytterst sällan ger ut till snubbar i barer som då oftast är ganska fulla i vilket fall.
Men den här killen var liksom inte full (till en början) och han var trevlig och såg bra ut och det allmänt klickade sådär.. Så, han fick otroligt nog mitt nummer och tja... Jag har tydligen ett såntdär bra leende som får folk att gilla mig och vilja bjuda ut mig på middag och dylikt, för det är precis det jag blivit nu i veckan.

Och Facebook suger, men i vissa fall kan det faktiskt vara riktigt bra, När man vill snoka till exempel. Och genom Facebook vet jag nu:

- Han heter Hickford i efternamn
- Han är född 4 december 1983
- Han modellar
- Han söker nytt skådisjobb
- Han verkar vara omtyckt




The Boy Is MINE.

OCH DESSUTOM FINNS DET EN SAK JAG MASTE KLARGORA EN GANG FOR ALLA:

EDWARD AR HELT OCH HALLEN MIN.
JAG SAG HONOM FORST SYRRAN, SA HALL TASSARNA BORTA!

THE BOY IS MINE!



I'm Going Turkish Today!

Sait om Ilska:
"I'm NOT angry! I'm NOT!... When I'm angry - I'm Turkish!"


Idag ar jag turk. Och imorgon. Och dagen efter det.
Och anda tills jag far den dar idiotiska pinkoden
och kan borja anvanda mina omsorgsfullt ihopsparade pengar igen!

Varfor ska det vara sa forbannat svart?





HATA ENGELSKA BANKER!

Hur sjutton kan det ta en hel vecka for dom att fixa nagot sa enkelt som att satta in pengar pa ett konto och gora dom tillgangliga for mig att anvanda?! Det ar sa forbannat lojligt och idiotiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller grata. En vecka tog det for dom att ens oppna ett bankkonto och nu nar man val har ett dar pengarna sitter i ett alldeles for tryggt forvar, ja da kan man inte anvanda pengarna for man maste vanta en vecka pa att skiten ska foras till ditt konto!
Varfor, varfor, varfor ska allting alltid vara sa fruktansvart himla svart nar det kommer till pengar?!
Och hur sjutton kommer jag hem nu?!

Jag kreverar. Pa riktigt.

SMS

Sms. Denna eviga vantan pa den dar lilla gesten som far fjarilarna att dansa runt i magen. Sjukt bittersweet. Och ja, kanslan ar lite harlig faktiskt, men for guds skull! Kan svaret inte bara komma nangang?!


You've Gotta Work It!

Och det ar precis vad jag ska gora alldeles snart. Jobba alltsa. Tankte bara hoppa in och saga hej hopp och sadar. Lite levnadstecken typ. Och sa tankte jag meddela att vi nasta vecka flyttar till Camden och nu ar det helt och totalitart superbestamt och ordnat. Hallelujah!

Sa... Ha en skoj torsdagskvall. Sjalv jobbar jag till halv tre. Vi far se vad for overraskningar som vantar mig ikvall. Bada i Mai Tai? Visitkort instuckna i fickorna? Shot-race med tjejtokiga gaster? Who knows.

Bibblor & Personalrum.

Varfor har ingen berattat for mig att jag kan fa sitta pa internet gratis vareviga dag?
I byggnaden dar jag jobbar finns namligen ett bibliotek som later dig surfa sadar utan vidare, hela dagarna och helt gratis och har har jag gatt och varit ledsen over att jag inte kan dela med mig av mina hogst onodiga vardagsbetraktelser mer an nangan vart artionde!

Idag jobbas det for fullt. Dubbelskift med Isa och det ar precis lika intressant som det later, fast roligare eftersom det ar Isa vi snackar om och inget nagonsin ar riktigt normalt och forutsagbart nar man har honom i narheten. Jag har varit grymt duktig den har helt vanliga, men ganska folktomma, tisdagen och pa eget bevag stadat heeela varat personalrum. Jag har plockat och grejat och organiserat och till och med fatt ihop en helt enorm svart sack med klader att skanka till Roda Korset eller nagot at det hallet. Till och med Psycho-Toya har idag gett mig en hel massa cred for det ar inte langre en enda nisse som kanner igen personalrummet. Det ar namligen rent nu. Man ser bade golv och vaggar och bord och dessutom ar folk hemskt glada over alla borttappade nycklar och korkort som jag hittat under dagen.
Bra gjort dar, Nicole! Dagens goda garning - kirrad.


Jag har nu sisadar exakt 8 minuter kvar pa min rast. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta pa nu pa jobbet, savida det inte kommer in lite folk sa jag och Isa kan gora det vi faktiskt ar har for. Den har veckan ar inte direkt den vecka da folk ar ute och spenderar en himlans massa pengar pa att bli fulla sadar mitt i vardagen, men forhoppningsvis tar dom sitt fornuft i fanga till helgen och nasta vecka. Jisses Amalia, jag menar, man kan ju inte ga runt och va helt nykter sadar mitt i veckan? Det ar ju helt emot all vett och etikett och instinkter har i London! Helt otroligt skandalost faktiskt.

Och Simone har fortfarande inte fatt sin anka. Men jag tog i alla fall ett kort. Det ska han fa i Alla-Hjartans-Dag-present.

Chinatown

Jag har alltid trott att i Chinatown borde man fa skitgrym chingchongmat. Tydligen sa ar fallet annorlunda. I Chinatown ar det endast turistmat och darfor ratt skit sager man.
Ar jag konstig som tycker att om en hel stadsdel far heta Chinatown, sa borde val dar anda finnas nanstans dar maten ar helgrym och riktigt jakla chingchong?
Hur ska jag nu fa tag pa en hel anka till Simone? Han kommer bli saaaa besviken. Igen. Och saga "Nicoooleee, you said I eat duuuuck! Wheeerrrre is duuuuck?" pa akta italienskt vis.

Skit ocksa.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0