Ni vet sådana människor man inte skulle kunna andas utan, för dom är just precis som syre.
Dom människorna ni vore absolut ingenting utan och/eller som varit en stor del i det hela formandet av det nuvarande jaget. Jag är en av dom människorna på jorden som kanske inte har sådär otroligt många, riktigt nära vänner,
men dom jag har är sådana man utan tvekan skulle offra sin högra hand för.


Vi har förstås min familj.
Min underbara, komiska, småtokiga, varma, mysiga, icke-pretentiösa familj.
De människorna som alltid och oavsett vad det gäller, finns där.
Tröst, värme, kärlek, skratt, tårar, utskällningar, råd, mat, syhjälp, hårhjälp, tidsfördriv, tid.. Min familj är att räkna med.
Dom ger, och dom ger även fast dom inte alltid har, och dom älskar djupt, starkt och villkorslöst.


Sen har vi min Böna.
Tjejen med det glada humöret och mysfaktorn.
Henne som jag är så väldigt glad över att ha i mitt liv och som jag kan bråka och diskutera med som ingen annan,
tjura i minuter, timmar, dagar... Men vi vet alltid att vi i slutändan har varandra.
Och gud så jag saknar henne när hon inte är inom räckhåll!


Vi har min Peng-yeu.
Min terrier. Temperamentsfull, färggrann, sexig, snygg, singel (ellernåt), varm, rolig, smart, lojal, ärlig..
Jag skulle kunna hålla på i timmar med att beskriva den här tjejen, men det skulle nog ändå inte räcka.
Har inte känt henne så fruktansvärt länge, men så mycket som vi gått igenom och så mycket som vi delat har jag delat med få människor som jag känt hela mitt liv ens.
Min Peng-yeu är grym. En riktig klippa.


Vi har Stumpeblumpan & Skitstor.
Dom båda som jag inte ens vet om dom är medvetna om hur mycket dom verkligen betyder.
Jag är totalt, komplett och gränslöst förälskad i dom båda och har extremt svåra abstinensbesvär nu när vi inte längre ses varje dag. Tiden känns alltid alldeles för knapp med dom här två.
Och Skitstors kramar är liksom bland dom bästa som går att få.


Vi har min stora, hetsiga, latinamerikanska släkt.
Människor som alla är färgranna och starka och vackra.
Karismatiska och lojala som få. Det är aldrig riktigt lugnt och fridfullt, men man vet att när det väl gäller så kommer dom alltid, alltid backa upp en. För det är genomgående för min släkt på mammas sida -
dom älskar starkt och djupt och villkorslöst när dom väl älskar.



Och det finns så många fler... Så många som betytt så mycket och gör det än idag,
men som jag inte vet om dom insett själva hur viktiga dom är.
 Jon (+familj), Batman, Kels, Maxi, Natalie...


Ville bara säga..
Jag älskar er med
STORT KURSIVT OCH UNDERSTRUKET   Ä.

Jag är av naturen allmänt skitnyfiken av mig..
Och tro det eller ej, men jag har faktiskt en del innanför pannbenet också. Åtminstone tillräckligt mycket för att räkna ut att det börjar bli ganska många nu som läser min blogg dagligen.
So... Nu vill jag veta - VEM ÄR DU?
Vem är du som läser min blogg egentligen?
Hur hittade du hit?
Vad får dig att fortsätta läsa (såvida du inte är min mor och detta är hur du håller dig uppdaterad om din dotters påhitt)?

Jag har egentligen inga förväntningar på att Ni kommenterar detta,
MEN måste erkänna:

Får jag inte min nyfikenhet stillad - ja då kanske jag kreverar totalt!