Alphabeat
Beethoven Is Tha Shit!
"Good morning, on July 7
Though still in bed, my thoughts go out to you, my Immortal Beloved, now and then joyfully, then sadly, waiting to learn whether or not fate will hear us -
I can live only wholly with you or not at all -
Yes, I am resolved to wander so long away from you until I can fly to your arms and say that I am really at home with you, and can send my soul enwrapped in you into the land of spirits -
Yes, unhappily it must be so -
You will be the more contained since you know my fidelity to you. No one else can ever possess my heart - never - never -
Oh God, why must one be parted from one whom one so loves.
And yet my life in V is now a wretched life -
Your love makes me at once the happiest and the unhappiest of men -
At my age I need a steady, quiet life - can that be so in our connection?
My angel, I have just been told that the mailcoach goes every day - therefore I must close at once so that you may receive the letter at once -
Be calm, only by a calm consideration of our existence can we achieve our purpose to live together -
Be calm - love me - today - yesterday - what tearful longings for you - you - you - my life - my all - farewell.
Oh continue to love me - never misjudge the most faithful heart of your beloved.
ever thine
ever mine
ever ours"
KÄNNER DU IGEN BREVET? Ja, har du sett Sex & The City - the Movie så gör du nog det i alla fall. Beethoven minsann.. He is tha shit! Tänk den som ändå kunde få ett sånt brev.
Farväl
JAG SKULLE NOG LJUGA om jag sa att det här känns bra. För det gör det inte. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte bekommer mig. För det gör det. Och inte så lite heller för den delen.
OM DET ÄR NÅGOT jag aldrig varit bra på så är det att bara radera människor ur mitt liv. Liksom bara klippa av sådär - oj, vips, nu var han/hon borta! Det funkar alltid jättebra i teorin men i praktiken är det nästan omöjligt. Likväl är det precis det jag tänker göra ikväll. Klippa av. Helt. Hej då och sen bara gå min väg. Just nu finns det ingen annan utväg för mig.
DEN HÄR GÅNGEN är det hejdå på riktigt.
Dagens Låt
Snart är det min tur.
Regina Spektor - The Call (Narnia Soundtrack)
For You
Minns du? Vi byter ut Christ till nåt mer passande. Typ... Bönan.
Nu kan vi lipa ikapp.
Your Love Is Extravagant
Äntligen hemma?
DET KÄNDES UNGEFÄR som att själv vara tillbaks till studentlivet. Så lätt var det nämligen för mig att komma in i allting, bli typ "en i gänget" och sitta där och känna sig som en del av någonting. Faktum är att det är just precis det jag saknar med gymnasiet - på den tiden var det aldrig långt till allt det där. Värme. Tröst. Skratt. Gemenskap. Vänner.
Numera måste jag färdas över halva Sverige, organisera och strukturera i kalendrar, halvt ruineras och spendera timmar på bussar och tåg för att ens kunna ge någon av mina närmaste vänner en kram och puss på kinden. För att få se det där speciella "Åhnej - jag-vet-precis-vad-du-tänker-nu-leendet" när vi sitter där tysta och snackar utan att öppna munnen.
ÄNTLIGEN HEMMA? Nej verkligen inte. Jag vill sätta mig på närmsta buss 839 till Karlstad, ta den där skitgula bussen ut till Ransäter och springa genom allén till Geijerskolan och gästhemmet som Ida bor på. Slita upp dörren, slänga mig om halsen på henne, mysa ihop mig i en hög tvärs över hennes båda sängar med en hög kuddar och filtar, spendera timmar med att fira jul med Sune & Co, skrika åt Elias att hålla käften när han sjunger i duschen mitt i natten, skratta åt gamla minnen, spela in spontana dokumentärfilmer, dricka te, kaffe och varm choklad i mängder och springa varannan minut på toabesök...
Rapport från Ransäter
JUST NU sitter jag på gästhemmet på Geijerskolan, Ransäter uppe i en värmlandsskog bland björn och varg och en hel del dolda talanger. Är nämligen och hälsar på min första Ida (dvs den Ida som jag lärde känna i högstadiet - a.k.a Bönan) som flyttat upp hit för att visa skolan och musikteater-programmet hur duktig och allmänt underbar hon är. Har redan hunnit stöta på en del folk och varit med på en danslektion och jag må vara aningen partiskt, men faktiskt - BÖNAN ROCKAR!!! Hon är helgrym. Har alltid varit, även fast hon inte tycker jag har rätt, men det struntar väl jag i.
IGÅRKVÄLL satt vi och myste framför Sandor/Ida tillsammans med hennes två vänner Simon och Elias och det var allmänt underbart att bara vara med Ida igen. Längesen nu. Som man verkligen hade tid att bara mysa sådär. Vi som brukade göra det för jämnan under gymnasietiden då vi i princip bodde grannar. Det var tider det. Allting var bättre förr. Åtminstone på gemenskapsfronten..
Senare låg vi där och snackade minnen och bitchade litegrann - ni vet sådär som tjejer brukar göra när man snackar om andra. Sånt som liksom bara hör till.
NU SNART ska vi ut på en liten rundtur i Ransäter. Tänk! Vi kanske ser en hel björn!? Senast igårkväll såg jag en hel, supergul skylt med björnavarningar som tog upp en halv vägg med sina skrikiga versaler. Man vet ju aldrig. Och dessutom är jag här, jag med min otroliga förmåga att attrahera kaos och trubbel. Love it!
Vi var absolut bäst.
Tyckte bara ni borde veta det. Se det som gratis utbildning i samhällskunskap.
Oönskad Graviditet?
GÅR DU RUNT OCH TROR ATT DU ÄR GRAVID? Glöm alla jobbiga och pinsamma shoppingrundor på Apoteket i jakten på graviditetstest; den nya, ultramoderna och supereffektiva metoden är här! Nu kan du göra det ensam hemma! Du förstår, enligt min systers gode vän så är allt du behöver göra att gå ställa dig framför spegeln. Ser din näsa större och bredare ut än vad den tidigare gjort? För säkerhetsskull - jämför med en bild på dig själv som är tagen innan du hamnade i din penibla lilla situation. Så, se nu noga efter igen. Har din näsa på något mystiskt vis växt? Eller ditt ansikte krympt? Kanske båda på samma gång? Ja? Då är jag hemskt ledsen att behöva säga det - men du är gravid.
HAR DU DESSUTOM HÖRT att man ska göra om tjugolapparna till små järnbitar? Ja, järntjugor så att säga? Ja jag kan inte svara på den frågan, men det kan Farheng. Honom kan du fråga allt möjligt - jag lovar, han sitter inne med svaren på det mesta. Säkerligen meningen med livet också, som jag misstänker han kom fram till medan han skapade den nya och überpopulära trenden att röka vass.
TJA, mycket verkar ha hänt sedan jag tog mitt pick och pack och drog till Spanien. Inte klokt.
NEJ, om man ska ta och försöka bryta sig in i duschen kanske. Kasta ut lillebror. Eller som Farheng själv skulle ha sagt:
Ska vi ta och harmonisera oss bort till duschen?
Dagens Ros
JAG ANTAR ATT INGEN MISSAT listan över dom mest lästa bloggarna här på blogg.se's startsida..? Jag tror inte heller många har missat att jag - no affence - avskyr alla förbannade modebloggar som i mina ögon är allmänt trista, irriterande och totalt ointressanta? Jag tror att bland det värsta jag vet är när man läser bloggar som känns totalt opersonliga och visst, kanske är dom inte det egentligen, för kanske är det så att mode är just precis det som speglar skrivaren på bästa sätt, men det känns så... Ytligt.
MEN VEM ÄR VÄL JAG att bestämma vad som är bra eller dåligt. Sitter säkert någon därute och tänker precis samma sak om min blogg, om det ens finns folk som läser den. Spela roll. Jag - liksom säkert dom flesta andra - skriver ju för min egen skull så vad folk tycker och tänker gör mig detsamma. Jag menar bara att jag själv är trött på alla modebloggar för det känns som om det finns alldeles för många av dom - speciellt i toppen.
TACKA VET JAG då dom få bloggarna som inte handlar om mode. Vare sig dom är seriösa eller inte så föredrar jag helt klart dom framför ännu en blogg fylld av dom senaste klänningarna och tips och trixen om hur man kan få en finne att se blåblommig ut istället för rödprickig.
DAGENS ROS går till Egoina och hennes blogg. Som hon själv säger, den läses med en nypa salt, men jag älskar den. Helsjuk och helt klart skrattframkallande vilket är högst välkommet i höstmörkret. En annan bloggare jag absolut älskar - nej avgudar - det är Jonas Ad . Absolut värt att läsa och jag lovar, ni blir lika hooked som jag.
Duktig Nicole!
SITTER HÄR OCH UNDRAR lite över när min finiquito behagar infinna sig i mitt LaCaixa-konto. Finns det någon därute som kan svara på denna ytterst viktiga lilla fråga så vore jag hemskt tacksam. Nu ska jag äta lax. Mums!
Blogthings.com
...när du har det tråkigt i väntan på att någon viktig ska komma online. Mhm. Så här har vi det senaste som man har kommit fram till - om mig såklart.
Birgitte Bardot. Jag som hade hoppats på nåt annat.. Attans.
You Are Brigitte Bardot |
Naturally sensual and beautiful You're an exotic beauty who turns heads everywhere You've got a look that's one of a kind |
ENLIGHT CHOKLAD ORAKLET
är jag för intressant för att bli dissad.
What Your Taste in Chocolate Says About You |
You are sophisticated, modern, and high class. Your taste is refined, but you are not picky. You are often the first to try something new. You are full of life and vigor. You have an amazing amount energy, and you keep very active. Some people feel like you can't focus on them. You do tend to be restless You love to be the center of attention. You enjoy entertaining your friends. You feel lost when no one is interested in you... You're too interesting to be ignored. |
OCH IDA VET DU VAD?
Vi gör tydligen helt rätt i att flytta till London! Wozaaah!
You Belong in London |
A little old fashioned, and a little modern. A little traditional, and a little bit punk rock. A unique soul like you needs a city that offers everything. No wonder you and London will get along so well. |
Favoriter just nu
Plagg: Min nya gråstickade, supermysiga, oversizade tröja - Im loving it
Färg: Turkost, Purpur, Svart
Ytterplagg: Någon av mina hundratusen nya sjalar från Spanien - lutar åt den turkos/lila/whateverjagskakalladen
Frisyr: Förstörd av dum frisör i Spanien - vi väntar spänt på att bättre tider kommer nu i veckan
Skor: Nya svarta skinnstövlarna
Accessoarer: Stora örhängen och småtokiga halsband med mycket krimskrams
Vill-ha-plagg: Varm kappa (som jag inte hittar i kombinationen snygg-varm-&-prisvärd)
Trend jag ogillar på mig själv: Sånt som ser alldeles för småflickigt ut - eller åt andra håller - alldeles för tantigt.
L'Omelette
Och snart har kameran börjat rulla....
SICKEN FÖRBANNAD OTUR att Nicole inte är så haj på det här med kameror alla gånger - av nån anledning började allting lagga och inte blev det mycket av vårt femton minuter långa avsnitt som innehöll allt man kan önska sig i ett perfekt, frangelskt matlagningsprogram som presenteras av två extremt sofistikerade och kompetenta fransoser. Suck. Det är så man vill gråta ibland.
MEN MAN FÅR VARA NÖJD med det man har. Tristessen försvann. Magen blev mätt. Mission Completed.
Min Böna
Konsten att bränna pengar
On the Schedule tomorrow so far:
Inhandla något varmare än sommarkläder
Lördag; brunch med Ida min Böna
Söndag; Friskis & Svettis med syster & Angelica
Back in Tha Hood
I samma stund som ögonvrån uppfattade den enkla lilla välkomstfrasen klövs mitt ansikte i ett leende som gick från öra, genom ögon, till öra och som inte gick att utplåna på hela natten.
SOM OM JAG FÖRVANDLATS TILL FLYGPLANET flög jag med mina nya vingar genom Landvetter, svävade liksom över de blanka golvytorna utan att ens besväras av vikten från mina två alldeles för överfulla väskor på varje axel. Varje människa jag mötte på min väg (vilket nu inte var överdrivet många eftersom vi var de sista att landa på hela Landvetter) fick sig ett brett leende och jag till och med tog kort på caféskylten At Home.
PAPPA & BOB sprang först förbi mig utanför glasdörrarna och sedan slog vi rekord i att åka bil i dimman från Göteborg till Forsvik. Genast möttes jag av bekanta hus, bekanta träd, bekanta slusslyktstolpar - dom stod där och nickade i vinden som för att hälsa mig välkommen tillbaks efter 7 långa månader. Och jag log tillbaks, lovade att komma tillbaks senare i veckan för att berätta om mina äventyr och utbyta livserfarenheter.
SKALLEN INNIFRÅN VILLAN var som en garanti - jag var väntad - och jag kunde se mamma genom fönstret. Som vanligt mitt i ett av sina stora projekt; den här gången skulle min lillebrors rum målas om och förvandlas till gästrum nu när han flyttat till Japan, eller mitt rum tills jag får för mig att flytta tillbaks till Mariestad. Och jag visste genast, jag var välkommen och efterlängtad. Såpass efterlängtad att mamma, nu förvandlad till smurf, stod klockan 3 på morgonen och målade väggar i en färg som jag skulle tycka om, bara för att hinna tills jag kom hem avslöjade pappa.
TILL OCH MED DOM NYA FAMILJEMEDLEMMARNA tycktes vänta mig. Den nya stora, tjocka, gråa honkatten vars namn än en gång råkat bli maskulint, strök sig mot mina ben och spann och lade sedan beslag på min enorma resväska och såg upp på mig med stora, gröna ögon som undrade om jag hade presenter med mig till henne. Den gosedjursliknande, pimpinetta lilla pudeln Stella kom travandes och kastade sig i mina armar. Och så Moa - vår bortskämda och mycket karaktärsfasta lilla yorkie som ständigt får hjärtan att smälta - halkandes över trägolvet och löjligt lycklig över att höra min röst kollapsade hon i en liten hårig hög vid mina fötter och ville ha sitt ordinarie hälsningsmys. Samtliga vovvar sov på varsin sida om mig, höll mig sällskap i drömmar jag än en gång önskade fly.
Och det kändes; jag var tillbaks i Forsvik. Orten jag så starkt ogillat men som nu tycktes mig vara inte långt ifrån himmelriket med alla välbekanta dofter och med bordet uppdukat med allt jag saknat så mycket; knäckebröd, Lönneberga skinka, O'boy, kanelbullar...
DET KÄNNS GOTT ATT VARA TILLBAKS. Nu stannar jag här ett par dagar, laddar upp mina batterier, börjar träna igen, får fint hår igen.... Skaffar nytt skinn på näsan innan den blir dags att åka tillbaks till Mariestad och ta itu med det förflutna. Blir nog fler än ett par dagar vid närmare eftertanke. Glömska och skydd i mammas hemlagade mat, pappas hårsalong och smådjurens värme och sällskap. Det här behöver jag.
Hurt som fasiken!
JAG TRODDE att dom jag kallat för mina vänner härnere skulle bemöda sig med att halla ett enda litet löfte som inte ens är särskilt svart att halla - dyka upp när vi bestämt att vi ska ta avsked av mig - men uppenbarligen sa är det nagot som är alldeles för jobbigt för dom. Inte bara det - för jag kan första om man inte vill ga ut i ovädret sa det kan jag faktiskt ha överseende med - men att dom inte ens kan bemöda sig med att höra av sig..! Inte ett samtal, inte ett futtigt sms ens en gang.. "Nämen självklart kommer jag och säger hejda till dig - du far inte aka utan att krama mig en sista gang.."
IN MY ASS!!!
JAG VET INTE vilken känsla som är den starkaste och den som far mig att ma sämst just nu - om det är faktumet att jag känner mig halvt mordbenägen eller om det är faktumet att jag är sa in i helvetes jäkla sarad att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.
JAG TRODDE VERKLIGEN det skulle vara annorlunda den här gangen. Men det verkar som om dom jag räknat med blir dom enda som inte bryr sig ett skit.. och dom jag lärt känna sen bara nagra dar tillbaks.. Tja, visst är det komiskt att det är dom som bryr sig tillräckligt?
OCH GEORGE... Är det inte komiskt att den människan som en gang sarade mig mer än vad jag trodde var möjligt ocksa är den som alltid lagar mitt brustna hjärta?
Tisdag - och imorgon är jag tillbaks!
SISTA TISDAGEN pa Mallis detta ar. Känns helnajs. Har idag spenderat pa tok för mycket tid pa posten här i Palma Nova (never ever ever EVER again!) och dagen har bara flugit iväg. Har inte fatt nat vettigt uträttat alls och det stör mig faktiskt en aning, men jag orkar inte riktigt ga och sura sahär min sista dag.
CHRISTINA är tillbaks i stan. Sag henne som hastigast den här morgonen när man evakuerade hela Palace för att göra ett brandalarmstest. Bara att höra hennes röst var underbart - har saknat henne löjligt mycket. Förhoppningsvis finner jag lite tid att spendera med henne innan jag aker imorgon. Överhuvudtaget vill jag hinna se dom viktigaste vännerna jag funnit mig härnere - eller ja dom som finns kvar pa ön vill säga och det är inte manga det inte. Och Mark och Paulo ville bjuda mig pa en fika pa Cappuccinos innan jag aker ocksa. Jisses, det blir visst mer fullspäckat än vad jag trodde dom här sista timmarna pa Mallorca. Men jag antar det betyder att man inte gatt här och gjort noll intryck - gatt runt här helt obemärkt och utan den minsta betydelse för nagon. Jag menar... Det är kanske inte sa dumt ändada.
MEN det gör mig ledsen att den personen jag mest av alla ville ta ett ordentligt farväl av verkar ha gatt under jorden... Inte ett ord...
Tristess
SÅ FÖR ATT underhålla mig medan jag sitter här har jag nu börjat göra massa fåniga surveys - sånna som berättar för mig vem jag verkligen är och ger mig livsråd. Gud vad kul. Precis vad jag behöver. Hmm..
Your Passion is Purple! |
You've got a ton of passion, but you don't always wear it on your sleeve. If something truly excites you, you let your inner intensity shine through. But otherwise, your passion tends to morph into energy ... which you never lack. You're a balanced woman, knowing when to turn on the fire in your heart. |
NU VET NI TILL EXEMPEL att min passion kan identifieras som färgen lila.
Your Love Life is Like The Princess Bride |
"Since the invention of the kiss, there have only been five kisses that were rated the most passionate, the most pure. This one left them all behind." For you, love is like a fairy tale - albeit a fairly twisted one. You believe romance is all about loyalty, fate, and a good big of goofy fun. Your love style: Idealistic yet quirky Your Hollywood Ending Will Be: Perfectly romantic |
OCH ATT mitt lovelife kommer sluta som en fin liten prinsess-saga.
You Should Date A Swede! |
You're a romantic, albeit an understated and practical one. It's more about a steady partnership for you, not unrestrained falling Your Swede will give you the unwavering love you crave While making up some mean pancakes and meatballs on the side! |
OCH ATT JAG BORDE DETJA EN SVENSK!
Gud så spännande... Originellt till tusen.
Nu går jag hem...
Måndag - two days to go
LYCKAN VAR TOTAL när jag lämnade in mina - och resten av team Palma Nova 2008s - nycklar i ett brunt litet kuvert märkt "Llaves de Animación" med stora röda bokstäver. Det var liksom så definitivt över då. Och jag nickade mot Isabel - sa ett kort "Ya esta todo" och that was liksom it. Jag tog mitt pick och pack, vände på klacken, såg mig inte om en enda gång och svävade som på små moln bort till Palace för att lämna mina saker på rummet innan jag trippade vidare till Cappuccinos för att sätta mig här och rapportera min lycka över att detta är slutet på en era.
SLUTET PÅ EN ERA - BÖRJAN PÅ EN NY. Och härligare har det aldrig känts. Nu väntar först Sverige och alla nära och kära. Sedan väntar London. Ida och jag ska på äventyr i storstaden och min längtan vet inte ände!