Idag är en av dom där dagarna.. Det känns tungt. Det känns alltid tungt att andas när min dos av honom är alldeles för liten. Och mitt hjärta blöder. (Och jag skäms över att erkänna det; men svartsjukan gnager. Får mig att vilja gråta i ren frustration över att jag ens är svartsjuk på någon jag egentligen inte har någon rätt att vara svartsjuk på. Och jag hatar det.)


Och tiden går så sakta. Den sniglar sig fram, hånskrattar mig rakt i ansiktet. Där får du din dumme fan, säger den till mig. För att du suger på tajming. Jag vet. Mitt hjärta har alltid varit hopplös i den frågan.


Men vad ska man göra när han är som en regnbåge runt mitt hjärta?