Det finns en kille som mina vänner alltid tjatat om hur himla, fantastiskt het han är. I tre år har man fått höra deras suckar och se deras trånande blickar följa honom då han gått genom skolans korridorer - och jag har aldrig riktigt fattat grejen.
Inte förrän IDAG.
Jag stod där i kön på Pressbyrån, irriterad över att aldrig komma nånvart och allt jag ville ha var ett sketet paket Extra och en kaffe. Där stod jag och trampade på stället alltmedan jag såg minutvisaren närma sig det ödesdigra lilla strecket som skulle innebära att jag missade min buss, när han plötsligt pallrar förbi, ler lite hastigt mot mig (han måste tyckt att han borde det eftersom vi alltid åker samma buss på morgonen) och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera.. Jag ler såklart tillbaks, smått förvånad, men det enda jag egentligen ser är dom fulaste glasögonen jag nånsin sett stirra på mig. Blicken glider nedåt och jag får ännu en smärre chock när jag upptäcker ett par läskigt fula gubbjeans a la 80-90-tal, uppvikta dessutom så man ser en liten bit av de vita strumporna på äkta Michael Jackson-vis och, som pricken över i:et, en väska som troligen var mer tänkt för tjejer... Första reaktionen: Amagaaaaad!
MEN för första gången någonsin (när jag kommit över första chocken vill säga) insåg jag vad det var som var så hett med snubben! (Och det i sig var en chock let me tell you!)
Han är cool. Egen, sticker tydligt ut i mängden, syns, är inte det minsta osäker trots att inte bara jag stirrade lite mer än vanligt på honom och han trivs i sina sjukt fula kläder! SKITHETT!
Men nu, go vänner, gå inte hem och pröva det här utan att överväga saken mycket noga, för troligen skulle det inte funka på många andra. Åtminstone om ni inte bär det med samma självförtroende och istället för att bli osäkra av folks oförstående blickar bara ler, ler och leeeer..!

Well... kära vänner. Jag erkänner. Efter tre år av - tja ska vi kalla det förnekelse kanske? - erkänner jag nu:
ANDREAS THORSELL ÄR HET.