Nu ar det snart over, San Juan. Festen hela Spanien vantat pa och i synnerhet jag och Menorca-befolkningen. I dagar och natter har hela Ciutadella vart invaderat av folk fran alla hall och oar, musik, dans, hastar och marknadsstand och gud vet vad. Fran gryning till.. tja, nasta gryning, har det sjungits och druckits och jag har ingen aning om hur vi alla orkat men pa nagot vanster maste adrenalinet rackt tillrackligt lange for att bade orka spendera natter utan somn, jobba och sedan ga ut och dansa natterna langa. Helgalet. Helgrymt. Jag alskar San Juan forever and ever! Forsok stoppa mig nasta ar bara, det finns det inget som kan!

Inatt (eller ja.. den har formiddagen snarare) sov jag for forsta gangen pa tva dygn. Tungt var det emellanat, men gud vad vart det hela det var! Vi var ute i hamnen och dansade och traffade massor av manniskor och alla skulle vi ta kort med. Pussar och kramar och nya nummer. Menorca's living a celebration!!
Och just precis dom bilderna kommer sa smaningom dyka upp har med ska ni se. Ge mig lite tid bara.

Nu daremot, ska jag forsoka hitta min van. Det ar dags for lite kaffe och sedan en svang till shisha-baren jag hittat. Ikvall..? Tja vem vet, men det skvallrar om fyverkerier i hamnen. Ar jag dar..? Den som lever far se.

..da allting bara tycks ga fel. Vad man an gor blir det fel och ar det inte nagot man sjalv gjort fel ja da ar det alltid nat annat. Blash! Kan vi hoppa over idag och imorgon och ga direkt vidare till onsdag?

..var det dar. Ett langt och omsorgsfullt skrivet email som liksom en riptide grep tag om mitt hjarta och sog tillbaks mig till det forflutna. Eller det som jag kampat sa hart for i manader for att kunna kalla "det forflutna". Alla vaggar jag sa omsorgsfullt byggt upp, som jag sten efter sten slitit for att fa pa plats sa att den ska kunna avskilja mig fran det jag inte vill kannas vid, veta av. Glomma?

Vad gor jag nu? Vart vander jag mig den har gangen? For jag vet inte langre hur jag ska bara mig at for att glomma, avgransa och anvanda skygglapparna jag trodde mig vara sa valdigt duktig pa.. Vad gor jag nu?

Hur saker och ting kan forandras mitt framfor ogonen pa en utan att man marker det. Jag vet inte nar det hande, eller hur eller varfor, for jag forstar i arlighetens namn inte ett dyft. Men jag vet att nagonting har hant som forandrat allt. Jag forstar bara inte hur jag kunnat missa det? Eller kanske sag jag bara inte alla tecken? Jag vet inte. Men hur som haver sa gor det mig otroligt besviken. Och jag tror att det gor mig mer arg just nu an ledsen, mest for att jag inte vantat mig det. Inte fran vederborande personer i alla fall.
Jag vet inte varfor jag blir totalignorerad, eller om jag ens blir det, men oavsett vilket sa blir jag inte kvitt kanslan av att man struntar i mig med flit och det ar en otroligt frustrerande kansla! Jag vantar fortfarande pa livstecken... Men det har gatt ett bra tag nu... Och for varje dag som gar blir kanslan mer och mer olustig och jag tar mer och mer illa vid mig. Men det ar kanske precis vad man vill att jag ska gora? Kanske ska jag bara totalskita i hela grejen, lata det vara och inse att vanskapen kanske inte ar sa stark som man trott och hoppats?
Men jag hoppas fortfarande jag har fel...

Just nu vantar jag pa att Alex ska komma tillbaks fran Sverige. Saknar  henne grymt mycket och dessutom foredrar jag att jobba med henne framfor en heeeldag med Oeds a.k.a El Empanado, El Oops. Lang historia. Drar den nagon dag nar jag orkar.. Chani kom tillbaks nu!


Jag ar glad ocksa att Ullis ar tillbaks pa on och att Arantza helt ovantat dok upp under French Boules. Aven om man bara hinner se dom ett par timmar har och dar, Arantza forsta gangen idag sen jag lamnade Mallorca, sa ar det helsjukt vad skont det ar att se dom! Behover dom fa timmarna av svenskt prat och skratt med Ullis och Arantza... Ja man kan val saga att det var en ovantad vanskap, men en som jag behover. Kommer sakna henne nar hon aker imorgon. Men utgang ikvall atminstone tror jag.

Hursom, jag maste bege mig. Maste duscha och byta om innan jag ska tillbaks till jobbet och tiden bara flyger ivag nar man sitter har ar jag radd.

Cya.

Ibland blir jag sa extremt trott pa manniskor omkring mig. Speciellt dom som bara kanner dig nar det passar dom eller nar dom vill ha nagonting fran dig. Kanner alldeles for manga sadana och haromdagen fick jag rejalt nog och sa ifran en gang for alla. Och han fattade nog att jag var arg - da - men idag ringer han och gor precis samma sak igen. Hor av sig for att han vill ha nagonting utav mig. "Vi behover dig i en show..." Jotack, jag mar bra, tackar som fragar och nej da, jag har inte alls fullt upp med mitt eget arbete utan jobbar garna extra for er skull medan ni beter er som arkeskitar mot mig sa fort jag vander ryggen till. Ha! Inte i den har varlden baby!

Sen finns det visserligen en hel del andra manniskor som gor allting sa mycket skojigare. Speciellt nar jag fran dom mest ovantade hall for hora att en viss person pratar om mig hela dagarna... Hmm... Det har kan bli riktigt intressant.

Jag gar och vantar pa San Joan nu. Storsta festen i sommar har pa Menorca och en veckas stahej dar varenda kotte ar ute pa gatorna och firar - och sedan kommer alla lika trotta och halvdoda men glada till jobbet varje morgon. Ska bli sa hemskt mycket skoj. Och tydligen har vi lyckats hoja hotellets scores sen forra aret vid den har tiden pa aret med. Good stuff. Livet i sig ar good stuff.

Happy days it is, happy days.

Här pa Menorca flyger dagarna förbi. Antar det är för att man mar sa otroligt bra och varje dag här är ett äventyr pa ett eller annat sätt. Jag har träffat massor av intressant folk som satt sina spar och gjort otroligt starka intryck pa mig, jag har skaffat mig nära vänner som jag vet jag kan lita pa för omväxlings skull och jag mar bättre än nagonsin. Solen skiner hela dagarna, mitt jobb är skitkul och gästerna är skitbra för det mesta. (okej, jag erkänner att jag fortfarande är nere över alla som akte hem i helgen för dom nya är inte alls lika skoj...)
Grease var en succé som heter duga och vi far massor av cred fran alla hall och kanter. Stress? Vad är det ens för nagot? Jag har inte varit stressad över mitt jobb sedan jag satte foten pa ön och jag har fatt permanent anställning med garanti för jobb nästa ar med. Och det kan jag säga är hemskt ovanligt i den här världen och speciellt i ar. Alla som vet om det tappar hakan varje gang det förs pa tal - inklusive jag själv. Men jag klagar inte, verkligen inte.

Just nu jobbar vi pa var nästa show - Abba vs. Queen och den kanske inte är lika skoj som Grease, men gud vad jag ser fram emot att fa sätta upp en show igen. Sist fick vi staende ovationer och det ser jag gärna att vi far igen. Snart blir det dags för vara egna kreationer att hamna pa scenen och det ska om möjligt bli ännu skojigare! Can't wait!

Och det är hemskt skönt att ha nagon man kan sova hos emellanat... Ni vet, nagon som haller om en och sadär. Men eftersom jag känner mig rätt hemlighetsfull och sa fortfarande, dock positiv och bekymmersfri, sa avslöjar jag inte mycket mer än sa.
Men kusinen min har gett honom godkänt - ni förstar, han har bade snygga skor, snygga byxor och ser inte alls särskilt tokig ut heller för den delen. Mirja kanske till och med skulle vart lite stolt över mig om hon vetat.. Men hur ska man kunna ha pojkskvaller med nagon man inte hör nagot ifran längre?
Ah well.. Mirja, om du läser här fortfarande.. Jag saknar vara killsnack...