Det ar markligt..

Hur saker och ting kan forandras mitt framfor ogonen pa en utan att man marker det. Jag vet inte nar det hande, eller hur eller varfor, for jag forstar i arlighetens namn inte ett dyft. Men jag vet att nagonting har hant som forandrat allt. Jag forstar bara inte hur jag kunnat missa det? Eller kanske sag jag bara inte alla tecken? Jag vet inte. Men hur som haver sa gor det mig otroligt besviken. Och jag tror att det gor mig mer arg just nu an ledsen, mest for att jag inte vantat mig det. Inte fran vederborande personer i alla fall.
Jag vet inte varfor jag blir totalignorerad, eller om jag ens blir det, men oavsett vilket sa blir jag inte kvitt kanslan av att man struntar i mig med flit och det ar en otroligt frustrerande kansla! Jag vantar fortfarande pa livstecken... Men det har gatt ett bra tag nu... Och for varje dag som gar blir kanslan mer och mer olustig och jag tar mer och mer illa vid mig. Men det ar kanske precis vad man vill att jag ska gora? Kanske ska jag bara totalskita i hela grejen, lata det vara och inse att vanskapen kanske inte ar sa stark som man trott och hoppats?
Men jag hoppas fortfarande jag har fel...

Just nu vantar jag pa att Alex ska komma tillbaks fran Sverige. Saknar  henne grymt mycket och dessutom foredrar jag att jobba med henne framfor en heeeldag med Oeds a.k.a El Empanado, El Oops. Lang historia. Drar den nagon dag nar jag orkar.. Chani kom tillbaks nu!


Jag ar glad ocksa att Ullis ar tillbaks pa on och att Arantza helt ovantat dok upp under French Boules. Aven om man bara hinner se dom ett par timmar har och dar, Arantza forsta gangen idag sen jag lamnade Mallorca, sa ar det helsjukt vad skont det ar att se dom! Behover dom fa timmarna av svenskt prat och skratt med Ullis och Arantza... Ja man kan val saga att det var en ovantad vanskap, men en som jag behover. Kommer sakna henne nar hon aker imorgon. Men utgang ikvall atminstone tror jag.

Hursom, jag maste bege mig. Maste duscha och byta om innan jag ska tillbaks till jobbet och tiden bara flyger ivag nar man sitter har ar jag radd.

Cya.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0