Vodka and Sunny D
Maxi försvann, gråtandes. Johan gick upp i rök. Och efter att jag kämpat emot tårar ett himla bra tag flydde även jag hem, smög mig in i Maxis rum och där satt vi och drack Sunny Delight blandat med vodka och åt chocolate chip cookies. (Nåja, jag åt som en himla gris medan Maxi försökte ringa och väcka Diego men det funka liksom inte.)
Efter en stund kommer vi fram till att vi kände oss i behov av att ha Johan där också - han är ju i vårt team och vi behövde den sista tredjedelen för att riktigt kunna fylla vår lilla sorgecirkel.
Han kom efter att vi väckt honom och övertalat honom att komma och dricka vodka n Sunny D. Han bidrog med sin egen lilla drink i en soppskål - Jordgubbschnapps med soyamjölk.
Jag antar att är man bara tillräckligt nere och desperat så är alla sorters drinkmixar välkomna i en sorgecirkel.
VI blev lite smålulliga alla tre - tiden bara flög iväg insåg jag ett tag senare - och pratade om relationer och allt möjligt.
G ringde.
Maxi och Johan blev väldigt intresserade. Och sen fick jag höra nåt himla intressant. Maxi tyckte historien jag berättade om vår knepiga relation var vacker. Vacker. Jag har aldrig hört någon säga något sådant förut. Inte om mig och Honom. Jag har aldrig ens sett på saken så själv tidigare...
Men kanske har han rätt i det. Kanske finns där nåt vackert, under allt det gråsvarta jag associerar till för det mesta när tankarna för mig till honom. Kanske om jag var mer objektiv.
Det är skönt att bara vara jag, Maxi och Johan. Faktiskt. Och jag har insett att jag kommer sakna Johan hemskt mycket nu när han snart åker. Men jag är obeskrivligt glad att det är Maxi och jag som blir kvar.
Maxi och jag som redan gått igenom sjukt mycket tillsammans, på gott och på ont. Maxi som aldrig upphör att förvåna. Som alltid, oavsett vilket, står på min sida även när jag får för mig att han absolut inte gör det.
Gud vad hemskt det kommer kännas att åka ifrån honom.
Jag tror det kommer vara det svåraste av allt. Att lämna Maxi i Spanien.
Usch.
We Are Family
Jag kan knappt bärga mig!!!
Anna hade rätt
"I hope you realise, Nicole, that if it wasn't for you and your team this holiday wouldn't have been very special at all. The weather has been crap, hotel.. well it's just a hotel, but you. You guys are amazing! You've made this the best holiday we've ever had and we've been doing this for quite some years now. If you and your team won't be here next year, neither will we.."
Isabel skit ner dej! Våra - MINA - gäster lovordar oss ständigt och du är bara för envis och blind för att se det. Från och med idag är min måttstock vad mina gäster säger till mig - INTE vad du tycker, tänker, säger eller vad dom förbannade jäkla scoresen visar.
VI E TAMEJSJUTTON SKITBRA!
Gimme Gimme Gimme!
Rubbish
Jag har blivit så förbannat kass på det här med att uppdatera min blogg va!
*slå på mig själv*
Jag ska verkligen försöka bättra mig - inte för att jag tror jag har särskilt många läsare som egentligen bryr sig - men för min egen skull. Behöver skriva av mig, det är ju därför jag skapade bloggen från första början liksom.
Problemet är min brist på energi just nu. Allt jag behöver är en veckas nonstop-vila och bara få stänga av allt som har med jobb att göra.
Jag vill härifrån nu. Jag är färdig här. Har gjort allt jag kan och jag står fortfarande här med huvudet högt trots allt som hänt. Det är liksom dags nu.
London. London. London. London.
Det börjar bli som ett mantra det där. Jag, Ida och Darrell är i full gång nu med att leta boende och än så länge ser det himla lovande ut. Jag har hittat mitt dröm-penthouse mitt i centrala London, bara ett stenkast från Buckingham Palace och delat på tre ligger den strax under 4000 i månaden. CENTRALA LONDON! Helt nyrenoverad och sjukt fin!
VILL HA!!!
Utmanad!
Utmaningen går ut på att fylla i 5 egna svar på respektive område och sedan utmana 3 st andra genom att skriva en kommentar i deras blogg.
Mina svar:
5 platser där jag har bott:
Forsvik
Skara
Mariestad
Magaluf
Palma Nova
5 jobb som jag har haft:
Servitris
Skådespelare
Sångerska
Cafébiträde
Chefsentertainer i Spanien
5 saker i min handväska:
Mobil x 2
Nycklar
Pennor
Tuggummi
Mp3-spelare
5 saker i min frys:
Glass
Glass
Glass
Glass
Is
5 saker i min bil:
har aldrig haft bil men i pappas :P
Cd-skivor
Räkningar
Besiktningsbok
Hundgrejor
Pennor
Okej, jag utmanar.. Gud ja vette ens sjutton om folk läser min blogg haha! Jag utmanar alla som läser detta :P
"This is about You, Nicole, the rest can just.. SOD OFF!"
Vet att i mitt förra inlägg så lät det verkligen inte så, men det var ju kanske inte riktigt så att det inlägget heller var menat till henne personligen utan mer ett uttryck för min mentala utmattning.. However.
Nu under morgonen har jag druckit kaffe i nån timme med Anna och bara totalt pratat ut om ALLT, med fokus på mig och hur JAG mår och tycker och tänker och känner. Jättejobbigt, men fruktansvärt skönt och befriande. Hon delade med sig av sina första erfarenheter som entertainer - inte helt annorlunda än mina - av sina underbara anekdoter och än underbarare och ofta något kontroversiella visdomsord.
Hon sa åt mig att Isabel kan dra åt helvete - fast det ska jag förstås inte säga till henne - men Anna sa just precis det. Skit fullständigt i Isabel - hon är i det långa loppet totalt oviktig. Om 6 veckor är hon som bortblåst ur ditt liv och vad hon tycker och tänker är totalt oviktigt. Det handlar om DIG. Mår inte du bra då är jobbet inte värt besväret och Isabel är verkligen inte värd att må dåligt över.
Hon tyckte det var dags för mig att följa mitt eget visdomsord - bada i olja. Oliv såklart, bättre för dig. Nämen alltså.. Jag säger hela tiden åt folk att inte ta åt sig så mycket att låta kommentarer osv rinna av dom som om dom badat i olja... Jag är bara inte så bra på att följa mina egna råd och jag ska nog ta och försöka ändra på det.
Nåja - kontentan: skööönt att tala ut. Många förändringar på gång, vi får se om det är på gott eller på ont. Från att ha fyra shower ska det nu bara bli två; Razzle Dazzle och Yellowbrick road; och nu tar vi in gamla formatet igen men med nya gameshows.
Men viktigast av allt -
"The rest can just sod off Nicole. YOU are what's important here, this is just a job and the scores will never ever be fair on anyone anyways. This hotel is just one of those hotels you'll never be able to get good scores in when working with the entertainment, that's just it. In other hotels they can do a shit job but still get great scores just because the guests are pleased from the beginning with the hotel itself.. Let's just face it. Screw Isabel, screw everyone else.. You're tired, as we all are, but dont let other people destroy the fun and the good things in this job. And specially not Isabel. She's not worth it. At all. " ´
"Just tell her what she wanna hear, nod, smile and then, when you walk away from her - forget about her and start working on your plans for the afternoon off. What's today? Manicure? Beach? Shopping?"
Jag behövde det där.
Well... Nu är det rehearsals, men jag kommer tillbaks.
Är inte klar med uppdaterandet idag.
To be continued...
Wind of Change
Och för första gången ever blev jag inte ens särskilt glad åt saken - snarare tvärtom. Efter att ha pratat med henne och Sarah en dryg halvtimma gick jag raka vägen hem till mitt rum och grät mig till sömns.
Jag är totalt utmattad - och jag snackar inte fysiskt längre - jag är verkligen helt sjukt trött efter allt trams som varit och efter att aldrig få någon cred, alltid behöva bli trampad på och bara känna att hur mycket jag än försöker och vad jag än gör så räcker det inte.
Vi - JAG - håller inte måttet den här gången och det tar ärligt talat kål på mig.
Det är 42 jobbdagar kvar tills slutet. Hur mycket ska vi egentligen hinna förändra saker och ting här på två veckor?
Ja, för om 15 dagar åker båda Johan och Sarah och ensam blir jag kvar med Maxi. Vad förväntas vi göra?
"Vi var två i mitt team.."
Sure. I ett annat hotell, men annan manager, andra förutsättningar, annat format och förberedda från början. Vi började som ett 4-mannateam, blev 6, sen 5, sen 4.. och nu två.
Bortskämda? Kanske. Men jag vet faktiskt inte vart jag ska få min energi ifrån. Den finns inte längre. Inte när jag befinner mig på hotellet.
Tjena. Jag vill tillbaks till min säng och sova bort resten av dom 42 förbannade dagarna..!
Ibland vill man faktiskt bara göra saker på egen hand
Som det här med pojkvänner som ska med ut när man säger att man ska ut och ta en drink med några vänner. För det första är det folk som i det här fallet snackar ett helt annat språk - den enda han kan snacka med och förstå är mig - för det andra så handlar det verkligen inte om att han vill gå ut och dricka eller umgås.
Visst, han vill vara nära mig.. Men visst, skitgulligt. Men tänk om JAG bara vill få ha en kväll utan att känna att jag måste underhålla någon annan? En kväll då jag inte får dåligt samvete för att jag snackar engelska hela tiden istället för spanska, en kväll då jag slipper översätta, då jag inte behöver tänka på att få honom att känna sig som en i gänget. För faktiskt - hur illa det än låter - han är ju faktiskt inte en i gänget. Man kan inte alltid vara det.
Det handlar inte om ren och skär egoism, eller om att jag ska göra nåt dumt.. inte heller handlar det om att jag inte vill vara med honom eller inte tycker om honom - jag vill bara ha lite egentid. Med mig själv. Mina Intressen. Mina vänner, min musik, min dans, mina drinkar, mina internskämt och MITT gäng.
Är det så svårt att förstå?
I Miss
You truly are my Heroes.
Always & Forever.
Rats
Johan Lundin. Passionerad råtthjälpare i nöden. Måste bara!
www.ratpower.se
Where have all the kids gone?
Inga barn. Inga barn aktiviteter. Vad ska jag göra?
Folk är inte så intresserade av att bara prata den här veckan heller, tror det är alldeles för varmt. Dom ligger som utslagna bufflar på sina solstolar och orkar knappt lyfta på sig ens för att skaffa sig en drink eller två - DÅ är det illa.
Well well... Åtminstone så får jag ständigt höra bra saker om showen igår. Det är alltid nåt :)
Och Jada är skitsöt.
Ska nog kidnappa henne :P
White Flag
Jag och Javi slöt fred! Ja, ni vet.. "förlåt", "let's be friends again", "Jag var dum", "Jag finns fortfarande precis just här om du nånsin skulle behöva mig"
Jag bara "WHAAAAAAAAAAAAAAT!?!?"
Trodde nog inte det någonsin skulle hända innan jag åkte hem men det visade sig att jag hade fel och det är jag glad över. Även om jag kanske aldrig mer kommer riktigt lita på killen så är det ändå skönt att kunna hälsa på honom igen, skämta, le och bara en sån enkel sak som att bli serverad av honom utan att känna som om han vill mörda mig. Haha, jag tror ärligt talat vi båda förstorade det mesta alldeles för mycket. Han sin sårade stolthet och jag min stolthet och övertygelse om att han hatade mig och att eftersom jag inte var den som betett mig som en idiot och snackat skit så var det inte upp till mig att ta första steget till försoning.
Visserligen så behövde jag inte det i slutändan ändå - tror jag har Jada att tacka. Den lilla sötungen sprang in i Javis skräpvagn när jag lekte med henne vilket resulterade i att våra blickar möttes när båda skulle plocka upp henne från marken och rätt som det var, utan att vi tänkte över vad vi gjorde, så log vi. Helt sådär som vi gjorde förr i tiden. Sen kände vi oss skitfåniga och var och en återgick till sitt som om inget hade hänt... Nästan.
Tror Jada är en liten heavensent ängel. Tycker vanligtvis inge vidare om barn, men jag är tokig i lillungen! Hon liksom lyser upp mina dagar här just nu - jag har inte ork till nånting just nu men jag älskar att leka med henne, får sån energikick av att veta att jag är den hon tyr sig till och som får henne att skratta tills hon knappt kan andas. Jag tycker om att få höra glada syskon och föräldrar och farföräldrar , ja till och med främlingar, som tycker jag har superbra hand med barn, med henne. Det känns likom bra. "She's never like this at home.."
Och eftersom alla unga killar ändå är upptagna nu när Sarah är tillbaks så är barnen och dom äldre generationerna automatiskt tilldelade mig och pojkarna. Stör mig som fan, men faktiskt...Jag föredrar det nästan ändå. Även om det inte är rätt.
Well well... Jag är slutkörd. Totalt utmattad på dom flesta vis. Men idag tänker jag i alla fall glädjas över mitt nya fredsavtal och njuta av Jadas förtjusta lilla skratt när vi leker kring poolen. Jag tänker glädjas av att få höra att jag är bra med barnen, över att Gamla Miss Palma Nova från i maj har kommit tillbaks med familj bara för att få träffa mig och maxi, glädjas över att kunna dricka massa espresso, glädjas över att jag slutar klockan två idag och sen kan gå hem och lägga mig framför ännu en film.
Nu ska jag ut och hitta en lekkamrat.
Out & About mit Ida
Jag längtar redan till nästa lördag!
Igår var jag med Ida i Porto Pi och vi gick lös på riktigt där i alla affärerna - jag gick lös!
Kläder, smink, mat, kaffe, hårfärg... O jisses vad underbart det är med lite shoppingterapi ibland :)
Shopping och en riktigt tjejig dag med tjejmiddag, tjejfilmer, tjejsnack, tjejgrejs.
Vi har dessutom författat brev till E3-Ben med en jobbförfrågan och ett annat till David så vi kan få lite hjälp med bostadsletande i London.
Duktigt tjejer!
Och jag känner mig så sjukt sugen på att dra nu! Iväg, dags för nästa kapitel i mitt liv nu. London, snart kommer vi!
Breakable
BREAKABLE
I'm sitting here trying to find a reason why
this thing we've got you and I
Change as fast as day and night
turn from grey, til dark, til light
Stay a while, lend me your point of view
help me see, to me it's all too new
I just can't keep up with you
I walk through the night to see it clear
you're always so far but still so near
this everchanging thing we've got
is as fragile as me, am i right or not?
So stay a while, of your thoughts share me a few
cos I just can't keep up with you
Cos we go up and down and up again
we're as breakable as glass
I spend hours of thinking that I can't pretend
cos I am breakable like glass
There's a light between us we can't fail to see
But it's as breakable as glass
If we breath too loud it could break cos we
are as breakable as glass
We're breakable like glass
So I'm sitting here writing this down
painting feelings with words cos it's all I've ever known
yes I know how I turn from blue til red
that I keep too much of this inside my head
And I know you're just as scared as me
we've been broken before and that's why we
Go up and down and up again
we're as breakable as glass
we spend hours of thinking so we can't pretend
we're not breakable like glass
There's a darkness inside us we can't fail too see
why are we breakable like glass?
If we breathe with hope we could break cos we
are as breakable as glass
Yes we go up and down and around it all
and we break down to pieces, we fall
we spend hours of hiding and we both pretend
we break to pieces, we fall
we break to pieces, we fall
Don't let us fall..
Dead End
Dead End
You say you wanna move on and tell me to do the same
but you keep talking, yeah you keep talking around in circles
quiestioning my actions - why'd you do that for
when it's written in your eyes, you don't wanna know
There's no turning back
no turning back
So keep on moving, cos keep on moving
that's what I'll do
And I will shut this door
and lock it too
forget all about that dream
cos I'm cleary not the one for you
so I will shut this door
and even throw away the key
forget all about that dream of us
and you...
should forget all about me
Look at me, look into my eyes, see I'm not lying, not this time
so please stop asking, please stop pushing this dead end
let me remember the good things we've shared
let's not poison it with all of this anger
Keep on moving, just keep on moving
that's what I'll do
And I will shut this door
and lock it too
forget all about that dream
cos I'm cleary not the one for you
so I will shut this door
and even throw away the key
forget all about that dream of us
and you...
should forget all about me
Free me - release me
let go of my heart
Free me - release me
and don't hold me back
Free me - release me
let go of my heart
Free me - release me
and don't hold me back
My Sunshine
My Sunshine
December was hard on me, with so much loss in my life
The next few months felt strange you see, cos nothing was how it used to be
Spring were filled with disappointments and no light at all as it seemed to me
Then June came; a time of separations and goodbyes
Then you walked through the shield, into my life
you brought sunshine
You, smiled your way right into my heart
you brought sunshine
This thing with you was not what I expected, but I most admit it was a nice surprise
And if you'd like, I'll give you me, at least for a while cos you see
I have always been afraid of giving in, completely
But if you ask me to try real hard, I will try real hard for you
Then you walked through the shield, into my life
you brought sunshine
You, smiled your way right into my heart
you brought sunshine
And you, make me feel
so beautiful, so free
so satisfied, with just being me..
Too Soon
Too Soon
Listen to my voice
listen just this last time
I will never have the patience
to give it one more chance
Oh, so many words I need to speak
but my knees are getting weak
in front of you
But it's too soon for building bridges
too soon to set things right
it's too soon to talk about forgiveness
too soon to see the light
no it isn't fair
but there's still too much in the air
I open up my heart
open up this last time
I will never find the courage
to give it one more try
Reaching out a hand
reaching for a new day
reaching for the dreams I had
but hid away
Oh but you don't see how hard I've tried
all the tears I always cry
when letting go
But it's too soon for building bridges
too soon to set things right
it's too soon to talk about forgiveness
too soon to see the light
no it isn't fair
but there's still too much in the air
Oh, someday, somewhere
I'll stay, right there
But it's too, well it's too, it's too...
But it's too soon for building bridges
too soon to set things right
it's too soon to talk about forgiveness
too soon to see the light
no it isn't fair
but there's still too much in the air
Spell on Me
Spell on me
Well I know it's been a long time coming
And I should've forgotten by now
The thing is you cast this spell on me
And i cant find the way out
So when you wonder about that flickering smile I wear
Know it's not out of nervous pity
It's my heart breaking into a thousand little pieces
Feelings hidden in captivity
And when you ask me about the glance of tears in my eyes
Know it's not out of sadness
It's my soul you see cracking like the glass of a mirror
Feelings driving me to madness
Still, I push it a little further
Give you a little more
And I dream a little longer
Hand out keys too every door
And you pull me a little closer
Pull strings until I dance
And my heart beats a little harder
As you get another chance
...to break me.
We know it's been a long time coming
And we've should've let this go
The thing is I still dont get you
Nor these feelings down below
So if you wonder why I frown each time you talk
Know it's not suspiciouness you see
It's my head so frantic trying to figure out
Those words you said to me
And if you ever ask why I laugh each time you walk away
You should know that what you see
It's the grain of truth killing my ilusions
It's the grain of truth, killing me
Still, I push it a little further
Give you a little more
And I dream a little longer
Hand out keys too every door
And you pull me a little closer
Pull strings until I dance
And my heart beats a little harder
As you take another chance
...to break me.
Well it's been a long time coming
And I should've understood by now
That you cast this spell on me
And you'll never let me out.
Silence
SILENCE
It's like you're blaming me for your insecurities
by rejecting me when trying
Why do you always fail to see
I'm just too tired to be crying
now
If my tears are what you're asking for, to feel secure
If my words and touch make you unsure, then I don't know
what to do with you...
...is it not enough?
Is it not enough?
So Silence becomes my haven
Silence's what I speak
Silence makes me wonder
is this all there is for me?
Feels like you're blaming me for all that's going wrong
when you look at me that way, that way
when I reach out for your hand and you turn away
how can you say that I'm not trying?
If my tears are what you're asking for, to feel secure
If my words and touch make you unsure, then I don't know
what to do with you...
...is it not enough?
Is it not enough?
So Silence becomes my haven
Silence's what I speak
Silence makes me wonder
is this all there is for me?
Is this all there is for me?
Is this all there is... for me?
Känner mig riktigt kreativ
Så.. Därför kommer nu lite av dom låttexter jag skrivit det senaste året..
Dear Kelsey
"It's been such a long time since I last heard anything from you.. And quite frankly, I miss you like crazy! I miss you like I miss the sunshine and light when winter in Sweden, like I miss my apartment and my own bed after being somewhere else for a really long time...I miss reading your letters, even the ones that so often made me cry and my heart ache when reading about your broken heart. I miss laughing and smiling when reading all about your adventures and all of the silly girlstuff we always told eachother throughout the years. I miss the way I could share everything with you without ever feeling like you were judging me like everyone else always seems to do. I miss it all more than I can possibly explain.
Babygirl, how are you? Know studies are keeping you very busy - as my job is keeping me busy - but I really do hope everything's going well and that you're happy. If there's one thing in this world you truly deserve, it's happiness. Real Happiness. Have you found it yet, sis? Have you started living or are you still waiting?
I think I have. Found IT I mean. Happiness and all of that. For once in my life I've finally made peace with myself; the declaration of war is now thrown away and gone. Not saying it's always easy and that I never have to struggle to not declare another war against myself, but you know... When I truly think about it and ask myself if I'm happy with my life... I can't say no.
I may not be in my perfect dream relationship, I still dont look like Angelina nor Halle, my job gives me more hard times and headaches than I can count, my boss-boss is a dick and I still don't know for sure what to do with my life when I go back to Sweden in November... But you know what? It doesn't really matter.
I've finally realised that it doesn't really matter if things aren't perfect (perfect would probably be boring anyways!) and you know why?
Cos it's all about ME. My life is all about me. In the end of the day it's not important what everyone else may think or say about me, cos I'm living (or at least trying hard to) every day to the fullest. I'm free, I'm alive, I function.. And I'm vunerable. Still I feel so invincible, like there's nothing, no one that can stop me now - it's all up to me and I'm not gonna let anybody mess with my life anymore. Never again.
I'm living - and hell yes I get in trouble all the time - but I'm actually living! I've learnt to follow my heart, I'm trying to reach my dreams and I'm nowadays always staying true to myself. I'm free. Do you really need that much more? I mean like really-really?
I dont know. I don't think I do anyways. Just took me 21 years to realise that all I really need is a bit of confidence, lot of hope in that things will sort themselves out in the end and balls to take the chances and opportunities when they show. Jump.
Well.. Okey Kels, let's talk about my bf, we'll call him Mr. R here. Taurus, 21 years old, spanish, chef, flamenco singer, driven, kind, generous, helpful, passionate... He's great in so many ways. A bit too serious, analytic and dramatic at times, but great. And I do think I love him in some weird I-love-you-but-I-love-me-more-kinnda-way... We've been together pretty much the whole summer and we've had a lots of ups and downs... He's crazy about me. In a way that sometimes makes me feel really sad and bad about all of this. Not cos I dont feel the same way really, but cos I know I can't stay here. I won't.
He can't leave cos of work until 2012 and I'm surely not gonna stay that long in Spain no matter how much I love this island. I wanna move to London, study, travel and see the rest of the world, meet new people, fall, learn from it, rise again.. Grow. I wanna live my dreams. I wanna live MY life and be mine, mine, MINE. My decisions to make, what to do, where to go and when. Do I sound egoistic? I suppose I am. But honestly, I love my freedom way too much to give it up for someone else. I actually sometimes think that I'll never be able to love someone like that again - enough to give it all up for him. It's like I've given so much of myself, maybe too much sometimes, and now I'm starting to run out of things to give to other people in that way. It's like I've spent it all. On Mr J, on Mr G... And now it's my turn.
Now it's all for me. The time, the space, the attention. After all, I'm living for me, am I not?
It sounds really sad, I know, but let's face it - it's the simple and super honest truth this time. I LOVE being me, mine, myself & free too much to give it away. Maybe someday it'll all change again..? But not today. Not yet.
And after all, I'm perfectly fine with it. It's just sad and unlucky for the poor guys that happens to fall for me and me for them. Them always thinking that if they only give me all they've got, then maybe, maybe someday I'll wake up and change my mind about everything... Me knowing that I am me and that the days when I changed for a guy has gone.
Maybe I should wear a huuuuge and bright red sign or tattoo saying: WARNING! THIS CHICK WILL NEVER BE 100% YOURS. (But always be a bit Mr J's and Mr G's)
The guys in my life I'll never stop "What-If-ing". But I'm cool with that. My life does no longer revolve around them, therefor I can accept the fact that there will always be pieces of me that simply belongs to the two of them. But life goes on...
Well near-sis.. This letter became a lot more of a blog post than the silly little letter I intented to write to you, saying I miss you and telling you about my adventures over here to make you smile and laugh and cry. Like we used to.
But after all... Haven't you always been like a diary to me and I've been yours? And that's why you - like them two boys - will always be a missing part of me when you're not "around". I love you.
And I always, always will. As I always will be here, waiting for a letter, hoping you're well, wishing you all the good one can get from life. You're a part of me, Kels and just like the rest of the angels I've met throughout my life - you're heavensent. To me you are. Even though it's been a while.
Keep safe. I'll be waiting here for and answer. And I'll always be your near-sis as you are mine.
Love always,
Nicole. "
And I can't help wondering - where did it all come from? But here I am. Alive, free, invincible, vunerable... Living. Hoping. Breathing.
Jump.
