Igår var en såndär skitjobbig kväll då man var tvungen att ta farväl av alla sina favoritgäster på en och samma kväll. Och det är nog en av dom få gångerna som känts så hemskt jobbig att man inte vetat hur man ska hantera det.
Maxi försvann, gråtandes. Johan gick upp i rök. Och efter att jag kämpat emot tårar ett himla bra tag flydde även jag hem, smög mig in i Maxis rum och där satt vi och drack Sunny Delight blandat med vodka och åt chocolate chip cookies. (Nåja, jag åt som en himla gris medan Maxi försökte ringa och väcka Diego men det funka liksom inte.)
Efter en stund kommer vi fram till att vi kände oss i behov av att ha Johan där också - han är ju i vårt team och vi behövde den sista tredjedelen för att riktigt kunna fylla vår lilla sorgecirkel.
Han kom efter att vi väckt honom och övertalat honom att komma och dricka vodka n Sunny D. Han bidrog med sin egen lilla drink i en soppskål - Jordgubbschnapps med soyamjölk.
Jag antar att är man bara tillräckligt nere och desperat så är alla sorters drinkmixar välkomna i en sorgecirkel.
VI blev lite smålulliga alla tre - tiden bara flög iväg insåg jag ett tag senare - och pratade om relationer och allt möjligt.
G ringde.
Maxi och Johan blev väldigt intresserade. Och sen fick jag höra nåt himla intressant. Maxi tyckte historien jag berättade om vår knepiga relation var vacker. Vacker. Jag har aldrig hört någon säga något sådant förut. Inte om mig och Honom. Jag har aldrig ens sett på saken så själv tidigare...
Men kanske har han rätt i det. Kanske finns där nåt vackert, under allt det gråsvarta jag associerar till för det mesta när tankarna för mig till honom. Kanske om jag var mer objektiv.

Det är skönt att bara vara jag, Maxi och Johan. Faktiskt. Och jag har insett att jag kommer sakna Johan hemskt mycket nu när han snart åker. Men jag är obeskrivligt glad att det är Maxi och jag som blir kvar.
Maxi och jag som redan gått igenom sjukt mycket tillsammans, på gott och på ont. Maxi som aldrig upphör att förvåna. Som alltid, oavsett vilket, står på min sida även när jag får för mig att han absolut inte gör det.
Gud vad hemskt det kommer kännas att åka ifrån honom.
Jag tror det kommer vara det svåraste av allt. Att lämna Maxi i Spanien.
Usch.