Något jag alltid hatat och nog alltid kommer att hata är när folk bjuder med sig själv utan en tanke på att det finns en anledning till varför  man inte bjudit med dom. Inte så att man missunnar dom det, det är bara det att nångång ibland så vill man göra saker på egen hand, med sina egna kompisar, på sitt eget sätt.
Som det här med pojkvänner som ska med ut när man säger att man ska ut och ta en drink med några vänner. För det första är det folk som i det här fallet snackar ett helt annat språk - den enda han kan snacka med och förstå är mig - för det andra så handlar det verkligen inte om att han vill gå ut och dricka eller umgås.
Visst, han vill vara nära mig.. Men visst, skitgulligt. Men tänk om JAG bara vill få ha en kväll utan att känna att jag måste underhålla någon annan? En kväll då jag inte får dåligt samvete för att jag snackar engelska hela tiden istället för spanska, en kväll då jag slipper översätta, då jag inte behöver tänka på att få honom att känna sig som en i gänget. För faktiskt - hur illa det än låter - han är ju faktiskt inte en i gänget. Man kan inte alltid vara det.
Det handlar inte om ren och skär egoism, eller om att jag ska göra nåt dumt.. inte heller handlar det om att jag inte vill vara med honom eller inte tycker om honom - jag vill bara ha lite egentid. Med mig själv. Mina Intressen. Mina vänner, min musik, min dans, mina drinkar, mina internskämt och MITT gäng.
Är det så svårt att förstå?