Här pa Menorca flyger dagarna förbi. Antar det är för att man mar sa otroligt bra och varje dag här är ett äventyr pa ett eller annat sätt. Jag har träffat massor av intressant folk som satt sina spar och gjort otroligt starka intryck pa mig, jag har skaffat mig nära vänner som jag vet jag kan lita pa för omväxlings skull och jag mar bättre än nagonsin. Solen skiner hela dagarna, mitt jobb är skitkul och gästerna är skitbra för det mesta. (okej, jag erkänner att jag fortfarande är nere över alla som akte hem i helgen för dom nya är inte alls lika skoj...)
Grease var en succé som heter duga och vi far massor av cred fran alla hall och kanter. Stress? Vad är det ens för nagot? Jag har inte varit stressad över mitt jobb sedan jag satte foten pa ön och jag har fatt permanent anställning med garanti för jobb nästa ar med. Och det kan jag säga är hemskt ovanligt i den här världen och speciellt i ar. Alla som vet om det tappar hakan varje gang det förs pa tal - inklusive jag själv. Men jag klagar inte, verkligen inte.

Just nu jobbar vi pa var nästa show - Abba vs. Queen och den kanske inte är lika skoj som Grease, men gud vad jag ser fram emot att fa sätta upp en show igen. Sist fick vi staende ovationer och det ser jag gärna att vi far igen. Snart blir det dags för vara egna kreationer att hamna pa scenen och det ska om möjligt bli ännu skojigare! Can't wait!

Och det är hemskt skönt att ha nagon man kan sova hos emellanat... Ni vet, nagon som haller om en och sadär. Men eftersom jag känner mig rätt hemlighetsfull och sa fortfarande, dock positiv och bekymmersfri, sa avslöjar jag inte mycket mer än sa.
Men kusinen min har gett honom godkänt - ni förstar, han har bade snygga skor, snygga byxor och ser inte alls särskilt tokig ut heller för den delen. Mirja kanske till och med skulle vart lite stolt över mig om hon vetat.. Men hur ska man kunna ha pojkskvaller med nagon man inte hör nagot ifran längre?
Ah well.. Mirja, om du läser här fortfarande.. Jag saknar vara killsnack...