"Maxi y Nicole excelentes!"


Igårkväll viskade en liten fågel i mitt öra att dom nya CSQ poängen kommit. I dagar, veckor (!) har jag gått runt och bitit mig naglarna av mig av ren och skär nervositet - nej, det liknar nog snarare skräck - i väntan på att kostymnissarna med sina enkäter ska dyka upp och fråga ut våra gäster. I dagar - veckor - har jag och teamet arbetat som idiots för att höja våra tidigare, faktiskt löjligt dåliga, poäng (vilket i och för sig kanske har sin grund i att vi inte haft möjlighet att göra så bra ifrån oss eftersom det är först den här månaden vi varit ett fullt och stabilt team med ett fullt program) och bara gått och väntan på The Judgement Day.

Only God Can Judge Me säger dom ju, men njae, här stämmer det då verkligen inte. Här blir man konstant bedömd. Vart man än vänder sig finns där kritiska ögon och munnar som hånler åt en när det inte går vägen för en. Det är riktigt hemskt emellanåt faktiskt. Kanske tycker inte resten av teamet det; jag önskar verkligen att jag kunde ha en lika sund och härligt bekymmersfri livsfilosofi som Maxi; men jag påverkas hemskt mycket av att veta att varje steg jag tar blir bedömt. Kommer jag att hålla måttet? Kommer VI - som team - hålla måttet?

Nåja... Igår, efter att lilla fågeln viskat i mitt öra, sprang jag snabbt som vinden upp till receptionen, smög mig in bakom och tog mig en tjuvkik på receptionschefens papper där alla poängen och kommentarerna från gästerna fanns. Snabbt ögnade jag igenom papprena i sökandet efter den stora svarta texten som löd "Animación" och som innebar antingen en öppen dörr till himlariket eller en skjuts ner till Hin Håle Himself. Tyst, tyst.. Inte ett andetag. Andades jag skulle jag dö. Jag hittade vad jag sökte, skyndade mig bort till kopiatorn för att se till att få med mig en alldeles egen liten kopia så jag sedan kunde gömma mig och läsa i lugn och ro. Undangömd. Man visste ju aldrig, himmel eller helvete?
Djupa andetag nu. Djuuuupa andetag. Lugn och fin. Du dör inte. Du dör inte...

Så börjar jag... Poängen..? Jag ser dom inte. VART ÄR POÄNGEN!?

Men så ser jag det... Kommentarerna...

"Maxi y Nicole excelentes!"

"Los shows parecen profesionales!"

"Muy amables todos - perfecto para niños"

"Equipo de animacion excelente. Trabajan muy duro - deben pagarles mas!"

Lovord. Lovord, lovord, LOVORD!! Jag söker desperat efter det dåliga - det måste ju finnas nåt dåligt! Eller?
Jo! Jag finner det:

"Muy ruidoso"

"För högt ljud" - That's it? Jag söker efter fler.. Men nej.. Inga av stor vikt. Jag tror inte mina ögon! Vi har blivit lovordade! Poängen? Jag finner dom slutligen - från att vara bottenskrap har vi plötsligt kommit upp oss en bra bit. Än har vi en bra bit kvar till toppen, men so what?

ROM BYGGDES INTE PÅ EN DAG.
Jag får intala mig själv det. Gång på gång. Rom byggdes inte på en dag. Och vi gör ett förbannat bra jobb!
Äntligen! Äntligen är det värt det! Alla sömnlösa nätter, alla genomsvettiga dagar, alla avbitna naglar... Äntligen!


Och Rom byggdes inte på en dag. Faktiskt!