Idag låg jag och Mirja och Johan (som för övrigt kallade mig hjärtat idag igen!!) i hennes säng och tittade på Sex & the City - the movie. Jag halvt hög på för mycket Sunny Delight och Red Bulls, Mija på sina smaklösa 007-chips och Johan med sina sötsalta nötter - och gud vad jag trivdes bra där med dom två. Ibland behövs det liksom inte så mycket mer..
Jag och Mirja grät och skrattade ikapp och det kändes hemskt skönt. Jag tycker faktiskt om att gråta. Ibland behövs det.
Speciellt efter tiden som vart. Gråt är bra. Liksom... Befriande.

Och vi har alla kommit överrens... Jag är Carrie. Carrie är jag. Och jo, så har det alltid varit.
Kommer min Mr. Big också bygga mig en mega garderob en vacker dag - som ett litet kärleksbevis?

YES PLEASE?