And I'm back in the Game folks!
Äntligen! Efter en weekends depp, negtivitet och stress och två timmars gråt på Starbucks senare så är jag tillbaks på rätt väg igen. Wozaah!
Är glad och positiv igen och dessutom har jag fått veta vilka bra människor jag lärt känna här i London dom senaste två veckorna. Lika förundrad som alltid är jag över att finna vänner på de mest oanade platser - som faktiskt ställer upp för en utan att man ens behöver be om det.
Jag vet inte varför, jag vet inte vad det är med mig som kan vara så speciellt att folk alltid tycks poppa upp där jag minst anar det som räddare i nöden.. Men en sak vet jag - jag är otroligt tacksam.

Ett annat enormt tack går till Batman. Du och jag har allt haft våra ups and downs - det ska gudarna veta - men shit så glad jag är att vi börjat hitta tillbaks till varandra och dom vänner vi borde vara efter att ha delat så mycket ihop. Finns inte ord för hur mycket jag uppskattar ditt stöd min vän.
Behöver du sovplats i London, ja du vet, I'm only a phonecall away :)

Sedan har vi då Franco. Jobbarkompis i 30årsåldern som tagit mig under sina vingar i princip från första dagen. Bråkar man med mig, ja då bråkar man med Franco och det är faktiskt inte så roligt att bråka med Franco. Det har en och annan liten surpuppe-servitris på jobbet fått erfara. Franco förstår ni, han fattar grejen. Jag behövde varken säga eller göra något alls - mer en att börja gråta i telefon när han undrade över hur jag mådde - och han fattade genast. Jag behövde en axel. Så jag fick låna två - kloka och förstående sådana. Peptalk och goda råd i massor och en Corona och te senare kändes saker genast bättre.

Så nu sitter jag här på morgonkvisten och tidigare vet jag inte om jag varit uppe sedan jag kom hit. I alla fall inte med tanke på att jag satt uppe till 3-4 inatt i mitt intensiva letande efter en lösning och vägrade dras med ned i deppträsket. Jag ska inte dit igen. Så är det. Och jag ska göra vad som krävs för att få stanna här i staden och med jobbet jag tog till mitt hjärta efter bara några dagar. Det är här jag ska vara. Här och ingen annanstans på jorden.

Kanske har Murphys Lag börjat inse att det är inte så värt att bråka med en envis vädursflickas drömmar trots allt. Förr eller senare reser hon sig nämligen upp och stångas tillbaks med dubbel kraft och det är då man ska akta sig - för när hon reser sig igen så ger hon inte vika. När hon reser sig är det med slittåligare horn, beslutsamhet i blicken och ett djävlaranamma som få kommer kunna trampa ned igen. Inte ens Murphy och hans förbannade teser.