Uppdateringen har varit hemsk pa sistone. I know, I know. Ibland blir det helt enkelt inte som man vill. Har just nu ingen vidare internettillgang, hence why I anvander idiotiska engelska tangentbord som inte funkar som normala tangentbord ska, med prickar och sa menar jag. Annoying? Yes!
Ungefar lika annoying som det har med att jag skriver pa svengelska - spraket som inte existerar egentligen men som man anda fick lasa i skolan om man hade svart for existerande sprak som man faktiskt har anvandning av.

Igar hade vi personalfest pa Alibi Bar. Upplevelse? Oh yes. Alltid lika intressant att ga pa personalfester nar jobbet ar nytt och dom flesta manniskorna sadana som man inte alltid umgas med pa fyllan. Hela veckan har det legat i luften; pa lordag kommer det ske underverk. Jag vet inte om det ar julkanslor som spokar hos folk, men aven dom mest idiotiska manniskorna forvandlas helt oforklarligt till sadana som man nastan, nastan kan tycka om. Nastan. Pa fyllan.

Vi har till exempel Toya. En av vara managers - eller mest fotsoldaternas manager och tur ar det for hade hon vart barfolkets manager sa hade hon fatt se pa andra bullar. Barfolket ar namligen inte lika tolerant och latt att kora med som fotsoldaterna som serverar. Fotsoldaterna daremot - mest bestaende av tonarsflickor vars skonhet inte kommer fram eftersom deras personlighet brister. Eller inte riktigt existerar. I nyktert tillstand. Men fulla ar dom jattesota och kramiga.
Back till Toya. Drottningen av Bitchar. Ingen tycker egentligen om henne, men hey, hon ar manager sa vad gor man?
Hon vet inte hur man ler - savida det inte ar ett hanleende - och hon vet verkligen inte vad det ar att vara artig och trevlig mot folk. Mig hatar hon. Det ar namligen inte okej att ge svar pa tal nar man diskuterar med Toya. Men sant visste inte jag, som ny och sadar, sa jag sa:
"Toya - you seriously need to get over yourself. There's a way to talk to people, and that's not it!"

Jag ar INTE hennes favorit. Efter det pratade hon inte med mig. Inte ens for att ge mig order. Ytterst markligt, men jag blev lite av en idol bland nagra av fotsoldaterna.
Men nu i veckan, sadar infor julfesten och allt, sa har hennes attityd mot mig forandrats. Ytterst forbryllande och valdigt intressant ma jag saga. Hon har till och med lett mot mig och varit riktigt trevlig emellanat. Drickat kanske? Forklarar gardagens goda humor. Men inte fredagens. Savida hon inte fatt sig ett riktigt bra ligg och det gjort henne lite mer human?
Vad vet jag. Men det har med julkanslor och personalfester paverkar folk pa de mest markliga vis.

Personalfesten igar var handelserik. Men trots all dramatik och kanslosvall stup i kvarten sa maste jag saga att jag ser tillbaks pa det hela med ett stort leende pa lapparna. Alkohol (i lagom mangd) bygger broar.
Och det kanns underbart att veta att imorgon ar jag tillbaks i Sverige och far krama om familjemedlemmar igen! Saknad ma jag saga, saknad!

Men missforsta mig inte - jag ar totalt och fullt foralskad i London!



Edit: Bilder on its way. I promise.