Jag har i princip bestämt mig nu. I slutändan så är det inte värt det.
Nej, faktiskt så är det inte ens värt det nu, som det är. Det är inte värt att slita hela dagarna, uppoffra så mycket för folk som utger sig för att vara ens vänner när dom i själva verket bara utnyttjar ens lojalitet. Och ständigt ljuger en rakt i ansiktet och går bakom ryggen på en. Försöker skapa sprickor mellan en själv och dom andra man jobbar med, för att försäkra sig om att går jag så stannar dom andra. Synd att det inte funkar. Synd att det är så sjukt, fånigt lätt att genomskåda dina allt för genomskinliga försök. Synd att dom verkar gilla mig - min rättframma ärlighet som kanske inte alltid är så kul att vara med om - mer än dig och ditt hyckleri. Ditt sätt att trampa på folk som ger allt för att få DITT företag att gå runt.
Jag har fått nog. Jag har alltid vetat att jag är en kass dörrmatta. Nu har jag än en gång fått det bevisat för mig själv.

Jag kan nog inte förklara i ord hur skit jag mår av allt det här. Hur arg och ledsen och personligt jag tar det. Men jag är åtminstone sann mot mig själv och dom jag kallar för vänner. Jag ljuger i alla fall inte.
Och i det långa loppet kommer det att löna sig, det vet jag, medan det kommer gå åt helvete för dig om du fortsätter på det här viset. Du är genomskådad. Det är bara idiotiskt att låtsas mer... Speciellt när du faktiskt vet om att vi vet hur allting ligger till. Ja. Vi vet. Allt.


Jag är åtminstone ingen hycklare. Inte den här gången.
Jag går.