Är det inte underbart hur härligt det ibland kan vara att supa sig ordentligt full med bara en enda vän och bli sådär oförskämt förtroliga med varandra? Babbel om drömmar, kärlek, problem med tjejen, problem med killen, problem på jobbet, alla dom där jobbiga livsfrågorna om man lustigt nog alltid börjar fundera på när man fått i sig lite lustigdricka.. Jag älskar det.
Plötsligt öppnas helt nya världar och du inser hur mycket du faktiskt litar på och tycker om den där vännen EGENTLIGEN. I Nyktert tillstånd är det bara så mycket svårare att inse och visa det, i det här fallet för att vi har ett lite småknepigt förflutet.
Min nya vän - eller nya och nya är väl inte riktigt rätt eftersom det snarare handlar om att jag kommit till insikt - heter Ismael och numera gör vi nästan ALLT ihop. Inte för att jag inte tycker om mina andra vänner här - mitt team - det är bara det att jag tråkigt nog för alldeles för mycket av dom på jobbet och därför inte riktigt kan koppla av och tänka på annat om jag spenderar all min fritid med dom.
Men Ismael och jag, vi börjar bli ett riktigt radarpar.
(Sccchh! Berätta bara inte för hon, mexikanskan, för hon blir så väldigt sotis förstår ni, för att jag och Ismael kan umgås med okomplicerat och han därför tycker lite bättre om att spendera tid med mig. Jag gör honom inte nervös.. längre. Se där vad man får veta på fyllan i den spanska lilla baren.)

Nej, jag är faktiskt riktigt glad över att ha funnit mig en liten Ismael, som no matter hur jobbig jag är (speciellt efter alldeles för många JD n Coke som vi glömde betala för) ändå står ut med mig, ser till så jag inte slår halvt ihjäl mig och sedan tröstar mig när jag blir sentimental och öser ur mig all min osäkerhet och andra nojjor som bara jag och andra fåniga tjejer har.
Lilla Ismael som råkar kläcka ur sig förbannat korkade saker som han sedan ångrar när han ser att jag - trots att jag tappert skrattar i ett försök att få honom att inte se det - tagit illa vid mig och börjat gråta. Han är lite korkad ibland, yes, men so am I.. Kanske är det därför vi funkar så bra ihop? Liksom.. Vi knäppgökar liksom lever i symbios. Vi behöver varandra på nåt vänster.

Ismael och Jag, vi är värsta buddies. Grymt.