LILLEBROR OCH JAG hade tråkigt. Jag var hungrig. Snilleblixt! Vi gör ett matlagningsprogram! Jaaaa! Men inte nog med det - vi måste ju ha ett ordentligt koncept... Omelett. L'Omelette. AH! Efter lite fix har vi dom perfekta karaktärerna; Jean-Claude med svart basker, randig tröja och mustasch och så hans kära, något dramatiska syster Marie-Antoinette med sitt vitpudrade anlete, svarta mouchar och röööda pussmun, matchande basker och blåvit klänning. C'est magnifique!
Och snart har kameran börjat rulla....

SICKEN FÖRBANNAD OTUR att Nicole inte är så haj på det här med kameror alla gånger - av nån anledning började allting lagga och inte blev det mycket av vårt femton minuter långa avsnitt som innehöll allt man kan önska sig i ett perfekt, frangelskt matlagningsprogram som presenteras av två extremt sofistikerade och kompetenta fransoser. Suck. Det är så man vill gråta ibland.

MEN MAN FÅR VARA NÖJD med det man har. Tristessen försvann. Magen blev mätt. Mission Completed.