AJ DÅ. Jag har visst vart lite dålig med mina blogginlägg på sistone - och i själva verket så tror jag att jag är den som mest lider utav det för helt plötsligt får jag inte utlopp för det jag går runt och grubblar på. Bättring, Nicole, bättring. För allas bästa - annars finns där nämligen en risk att jag låter mina känslor gå ut över andra och börjar bitcha. Alltid lika kul. I efterhand.

JUST NU sitter jag på gästhemmet på Geijerskolan, Ransäter uppe i en värmlandsskog bland björn och varg och en hel del dolda talanger. Är nämligen och hälsar på min första Ida (dvs den Ida som jag lärde känna i högstadiet - a.k.a  Bönan) som flyttat upp hit för att visa skolan och musikteater-programmet hur duktig och allmänt underbar hon är. Har redan hunnit stöta på en del folk och varit med på en danslektion och jag må vara aningen partiskt, men faktiskt - BÖNAN ROCKAR!!! Hon är helgrym. Har alltid varit, även fast hon inte tycker jag har rätt, men det struntar väl jag i.

IGÅRKVÄLL satt vi och myste framför Sandor/Ida tillsammans med hennes två vänner Simon och Elias och det var allmänt underbart att bara vara med Ida igen. Längesen nu. Som man verkligen hade tid att bara mysa sådär. Vi som brukade göra det för jämnan under gymnasietiden då vi i princip bodde grannar. Det var tider det. Allting var bättre förr. Åtminstone på gemenskapsfronten..
Senare låg vi där och snackade minnen och bitchade litegrann - ni vet sådär som tjejer brukar göra när man snackar om andra. Sånt som liksom bara hör till.

NU SNART ska vi ut på en liten rundtur i Ransäter. Tänk! Vi kanske ser en hel björn!? Senast igårkväll såg jag en hel, supergul skylt med björnavarningar som tog upp en halv vägg med sina skrikiga versaler. Man vet ju aldrig. Och dessutom är jag här, jag med min otroliga förmåga att attrahera kaos och trubbel. Love it!






 

Låten som alltid spelades på den gamla goda tidens tjejkvällar och förfester.
Vi var absolut bäst.
Tyckte bara ni borde veta det. Se det som gratis utbildning i samhällskunskap.