Det känns så konstigt att bara vara ett tvåmansteam. Så... tyst. Fridfullt. Lugnt.
Rent logiskt sett tycker jag att det borde vara mycket svårare, mer stress och mer jobb och allt, men i själva verket måste jag säga att det är ganska skönt.
Inte så många viljor som stretar åt olika håll. Saker kan bara finnas på två ställen - antingen där jag lagt dom eller där Maxi lagt dom och ingen kan skylla ifrån sig. Arbete är lättare att dela upp och det blir gjort nu när man inte har andra som kan göra det och bäst av allt - inget jäkla tjafs!
Jag och Maxi tjafsar, klart som sjutton att vi gör! Hela tiden nästan! Men det är ett tjafs som aldrig påverkar arbete eller vänskapen - vi vet precis vart vi har varandra och kan tjafsa men ändå vara värsta bundisar.
Jisses vad glad jag är över att ha honom kvar hos mig! Vettikatten vad jag skulle tagit mig till annars!

Hursom... Nu är det 3 minuter till announcement och jag måste rusa ut för att sno micken från Emma och påbörja luftgevärsskytte med folket därnere.
Idag känns saker bra. Kanske har det med solen att göra. Kanske har det att göra med att jag vet att snart är jag mitt i sista veckan och allt kommer gå så himla fort. Kanske har det med att göra att vi har himla bra gäster nu.
Vem vet. Men bra mår jag.