ÄNTLIGEN KAN JAG BÖRJA den riktiga nedräkningen. The Final One - fattar ni?
Fattar ni hur underbart det känns att veta att om 10 dagar sitter jag på ett plan tillbaks till höstsverige igen?
Tillbaks till allting som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle sakna;
Mamma Scans Köttbullar
Polkagrisar
Svensk radio
Svensk tv
Svenska språket
Bekväma, stooora bussar
Göteborg
Falukorv
Gräddfil
Höstpromenader
Mörka kvällar
SVERIGE!

JAG FÖRVÅNAR MIG SJÄLV varje gång jag inser hur mycket jag faktiskt längtar efter att få komma hem
ett tag. Men det är sån jag är - jag inser aldrig hur mycket jag saknar saker och ting förrän jag varit ifrån dom
en bra stund - ibland är det alldeles för sent...Ibland - som i det här fallet - blir det aldrig försent.
Sverige väntar. Och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att efter bara några veckor i höstsverige så
kommer jag vilja åka därifrån igen. Rastlösheten pockar och äventyrslusten tar överhand och inom kort kommer
jag vara på väg igen, nånannanstans.

OCH DET SKA BLI SÅ SKÖNT att få se er alla igen. Så otroligt, underbart, fantastiskt skönt att få krama om er,
prata svenska med er, kura ihop sig framför svenska tv-kanaler och filmer och bara njuta av den tid vi får tillsammans
innan jag åker igen. Ni anar inte hur mycket jag saknat er under den här tiden - saknat dom vänner som jag vet
finns där och som stått kvar även efter dom mest sjuka bråken man kan ha. Som finns där trots alla debatter om tandborstning, sallader, kort på avlidna kattungar och annat som bara vi kan bli dom värsta ovännerna över.

GUD VAD JAG ÄLSKAR ER.