HÖRDE NI DET? Jag tror att någonting precis gick väldigt sönder inom mig. Jag kan känna det skära, rispa, krasa djupt därinuti mig nånstans - som om någon precis trampat sönder de allra skiraste glasdrömmar mitt undermedvetna dolt för mig i något slags tappert försök att skydda mig från min ånger.

KANSKE ÄR DET BRA - en ny chans. Nu när det till slut gått sönder helt - jag tror att det verkligen betyder återvändsgränd den här gången - så är det nog bäst att sopa undan allting. Städa. Släng bort superlimmet, plåsterlapparna och syattiraljerna. Storstädning. Ny start. En riktig ny start, även för det som finns där i dom djupaste, mörkaste och mest hemliga vrårna i mitt hjärta, min själ, min hjärna.

MEN ONT GÖR DET. Fruktansvärt ont. Tur för mig att jag har min egen form av bedövningspiller... Fick en signerad Temptations-skiva igår av Nathan, helt utan större anledning, och ännu några kyssar och vi får väl se.. Imorgon åker dom alla hem igen, men vad spelar det för roll?
Ibland hjälper det med något vackert för att döva smärta. Musik, poesi, film, litteratur, natur.... Eller varför inte en medlem i Temptations för en timme eller två?

IDA, MIRJA, BÖNAN OCH JULLAN... Ni anar inte hur jag önskar jag haft er nära nu.