Time att gå tillbaks till jobbet. Nej, jag längtar inte alls. Faktiskt!
Jag längtar inte till timmar i solen med massor av människor som inte är riktigt riktiga i huvudet vilket innebär massor av extrajobb som jag verkligen varken har energi eller tålamod att engagera mig i.
Missförstå mig rätt - det är inte så att jag egentligen har någonting alls emot rent dumma eller handikappade människor, nej, nej - men i så stor skala och när man är så slutkörd så funkar det bara inte, hur gärna man än vill. Dom är jättegulliga och härliga - men i lagom doser. Och just nu är det för mycket att spendera 8-9 timmar om dagen med dom, jag orkar nämligen inte hålla humöret uppe så länge längre.

Jag vet inte vad det är med oktober, men det verkar vara dom brittiska socialfallens semestermånad om man ska se på vår clientel. Nu snackar vi inte bara om handikappade människor länge, utan föräldrar som inte bryr sig ett jota om sina barn, föräldrar som slår sina barn, som slår varandra, alkoholiserade, smutsiga, oförskämda...
Häromdagen fick jag bevittna en 5-åring tappa humöret och vråla ur sig ord som slut och fucking bitch och damn bastard...! Jag vet inte om det kanske är jag som är lite gammalmodig här - men jag har ALDRIG i mitt liv bevittnat en FEMÅRING bete sig sådär och människorna runt omkring verkade minst lika chockade. Särskilt som den här pojken, normalt, är en av de sötaste och goaste ungarna vi har här. Han och hans två bröder är underbara - men så hemskt förstörda att det värker i hela mig.
Det absolut värsta av allt är att jag inte ens får lägga mig i allting som händer. Det är inte min sak.. Och tydligen har jag redan överskridit den gränsen en aning genom att skälla ut barnens morsa när hon lämnat dom ensamma - barn på 3, 4 och 5,5 år - i tre timmar för att gå ut och supa skallen av sig.
Fyfan...


Nej.. jag ska ut till luftgevärsskyttet nu. Jag vet precis vem jag ska använda som måltavla.