IGÅRNATT hade vi världens regn- och åskoväder här i Palma Nova. Blixtrar slog ned precis utanför hotellet och strömmen gick lite då och då. Utanför hade brandmännen ställt upp bilar för att suga undan vatten som trängt in hotellkällaren och alla personalrummen och jag satt inne på Maxis rum, ihopkurad i en stooor myströja efter att ha simmat genom ovädret för att ta mig hem. Lycklig och fascinerad som ett litet barn satt jag där och stirrade ut genom balkongdörren; jag har alltid varit löjligt förälskad i just stormar; medan Maxi var övertygad om att vi alla skulle dö för han hade precis sett en dokumentär om Pompeij på TV och där dog alla på grund av naturkatastrofer.

Jag sände en tacksam liten tanke till den brandman som varit vänlig nog att rädda mig - eller ja försöka i alla fall - då jag sprang på vägen hem. Eller snarare simmade som sagt. Vattnet på gatorna var mig upp till knäna - utan överdrifer - och även om han såg mig halvvägs hem och tog mig under sina vingar (ett enormt gult paraply) och följde med mig hela vägen hem med ena armen om en totalt dränkt mig, så var det liksom lite försent. Jag var redan DRÄNKT liksom.

Jag trampar in i receptionen på Palace med ett såntdär squischande ljud som betyder att ens skor numera fungerar som bärbara fotbad och därinne är det fullt med gäster som inte tycker om att deras hotellrum förvandlats till duschar som inte går att stänga av. Men det glömmer dom helt bort för ett tag när dom ser mig och plöstligt rusar alla fram och ska tycka synd och skoja och hjälpa med jackor och tröjor. Skrattandes förklarar jag att det inte är någon fara - jag bor häruppe - och tar mig hem.

Ringer Ricky. Ett flertal gånger till och med men varken samtal eller meddelanden går igenom. Slutligen lämnar jag ett röstmeddelande. Jag kommer inte ikväll, förklarar jag och tycker att min enkla förklaring om att jag inte vill bli sjukare genom att gå ut och simma klockan halv två på natten borde räcka.
En halvtimme senare lämnar han ett röstmeddelande och två sms. Nej, min förklaring räckte inte. Hur kunde jag kalla det för ursäkt? Lite vatten?
Jag lackade. Totalt. Jag kommer definitivt inte ikväll. Godnatt.

Stormen var perfekt för mitt humör. Precis vad jag behövde.