Ja det ar alldeles hemskt vad lite tid jag har over for santhar..! Men nu ar det bara ett par tre dagar kvar pa det hela - sedan borjar det pa riktigt, med normala arbetstider och normal internettillgang! Hallelujah!

Som sagt; kursen lider mot sitt slut nu. Som vanligt ar det en sandar bitterljuv kansla over det hela - man ar overlycklig eftersom man vet att nu borjas det och nu ska man antligen fa aka ut med sitt team till sitt eget hotell, ha tid att leva igen och traffa massor av nytt, roligt folk. Samtidigt ar det skitsorgligt att lamna vanner man hittat eller haft sedan innan for i over 50% av fallen sa vet man att man inte kommer traffa dom igen under hela sommaren - eller kanske alls. Har man tur sa dyker de upp pa nasta ars traningskurs, men man vet ju aldrig.
Sen ska det bli sa skont, sa skont att slippa skvallret, intrigerna och allt annat sant harligt som alltid ar en ingrediens nar det kommer till traningskurserna. Det blir ju lite smatt som Big Brother liksom - man ar ett 40tal ungdomar fast i en byggnad i stressad miljo, klubbar en bit ned pa gatan och gudarna ska veta att det hander grejer da!

Anyways... Det borjar bli dags for mig att dra mig till nasta rehearsal. Lost in Oz ar det idag och tva dagar framover och lyckligare kan val ingen vara! Efter tre dagars intensivt dansande i Elvis-, Soul/Funk- och ABBA-medleyn sa ska det bli otroligt skont att komma tillbaks till lite teater igen! Kanner mig lite mer hemma dar kan man ju saga.

Well mina kara konfirmander - vi hors snart igen. Eller naja.. vi hors i framtiden. Nangang.