Så sitter jag här med ett bamseglas vitt i handen en helt vanlig tisdagskväll. Har inget att göra och ingen att ringa. Nåja, ingen att ringa som man faktiskt kan umgås med sådär with short notice som man så fint säger.

Igår insåg jag hur komplett opraktisk jag varit i mina val av vänner. Dom jag känner som bor närmast bor ca en mil bort - men inte så länge till för en av dom ska till Göteborg nu vid årsskiftet. Dom andra umgås jag inte med sedan många år tillbaks, kanske inte helt frivilligt men ändå.

Sen blir avstånden bara större. Fem mil..Tio..Tjugosju..Min allra närmaste vän i hela världen, som inte är en familjemedlem, bor i Storbritannien. Sen är det Spanien. Portugal... Ja ni förstår poängen? Genom mina val (eller icke-val för jag har faktiskt inte valt ett jota) så har jag nästan helt lyckats isolera mig här i dom grantäta skogarna - och hur lajbans är väl det för en sån tokrastlös typ som jag?
Jag menar det.

Grymt opraktiska val av vänner. Men det är väl så det är.. Man väljer inte vilja människor man faller för. Inte heller de människor som kommer att betyda mycket för en. Lika lite som man väljer sin familj.

Så ja.. därför sitter jag nu här. Ensam. Med mitt vin. Och får hålla till godo med nordens elaskaste katt som jag ska döpa om till Lucifer när min syster inte hör på.

Skål.