Det har snöat. Testade snön inatt med att slira runt på gatorna och jag måste erkänna det fick mig att minnas när jag som barn tillsammans med mina syskon och kusiner blev inpackade i flyttbilen vi lånat när vem-det-nu-var behövde flytthjälp. Där satt vi och rullade fram och tillbaks i flaket, skrattandes så att tårarna bara sprutade, medan morbror körde runt, runt, runt, runt i rondellen i slutet av gatan där jag bor. Känslan av nästintill total viktlöshet och noll kontroll kändes helt underbart berusande, ja nästan lite mysig.

Jag har tillbringat dagen med att ha gjort ungefär ingenting. Inte helt ovanligt kanske, men idag har det inte ens stört mig där jag legat på soffan och klämt i mig nektarin efter nektarin (34 stycken på två dagar faktiskt) och suckat över Stolthet & Fördom. Är det inte lite roligt förresten hur man kan se på film och verkligen skämmas djupt och nästan smärtsamt, över saker som folk säger? Som om man själv har med saken att göra liksom. Som om det var min mamma där på filmen som fick mina kinder att blossa av ren genans?

I alla fall. Nu ska jag fortsätta med ingenting. Och klämma i mig lite fler nektariner. Mums!