Ibland blir jag helt förstummad av min egen självdisciplin. Som det här med att svara på sms - eller inte svara på dom - från X. Har ni nånsin bara velat kasta er över telefonen så fort ni hör att den ger ifrån sig det där välbekanta ljudet som skvallrar om ett nytt meddelande i inkorgen? Just för att ni vet vem det är ifrån och just precis denne någon är en såndär som får fjärilarna att dansa runt i magen på dig?
 

Grejen med X är ju just att allting alltid ska vara på hans villkor. Nej, det sägs mycket sällan rakt ut. Får inte sägas rakt ut, för så snart de där orden får andrum så tvingas vi se den nakna, hjärtesvärks-framkallande sanningen och inte ens dom dyraste skygglapparna kan få oss - mig - blinda nog att missa den. Problemet med oss är att ingen av oss kan direkt kallas för dum, osmart, ointelligent. Hade vart så förbannat mycket enklare om det var så. Då hade jag kunnat lura mig själv dagarna i ända och aldrig upptäckt det..

Ikväll är en av dom där kvällarna. När allting ska vara på hans villkor - men jag inte har lust att spela efter hans regler.
Det är ofta så på sistone. Det är inte rättvist det där, att det jämt ska vara på hans sätt. Att jag alltid ska behöva förstå hans situation.
Kvällar som denna kan det låta ungefär såhär:


Pling. Brrrrr. Pliing. Brrr...


X: Hey Lefty. You ok? x


Nicole är inte på humör och tycker han ska få smaka på sin egen tystnads-medicin. Det funkar... I ca. 6 timmar.


Nicole: Hey Righty. Im fine. How's it going for you guys? x



En stunds tystnad. Såklart. Det är ju självdisciplins-kampen som börjat igen.


X: Im good love. Just sitting around cambridge waiting to play x
Nicole: When you on? Much ppl?
X: We're headlining. Not on until ten :(  xx


Notera X:n - dom blir alltid fler ju färre jag skriver. 1-0 till mig.


Nicole: Sad face? Sure wouldn't mind waiting til ten if I was headlining.
X: haha, but it's so booooring xx


Uppenbarligen förstod han inte att jag inte tyckte det var komiskt.


Nicole: Make it fun then.
X: YOU make it fun! ;) xxx
Nicole: What are you suggesting?


Jag vet preeeeciiis vad som väntar nu. Det är alltid samma visa. Jag trycker på precis rätt knappar. Känner honom lika väl som han känner mig.


X: I wouldn't dare suggest anything love


Jepp. Helt rätt knappar.


Nicole: Smart boy. Well I dunno what I can do to make things funnier for you.


Tystnad. En minut. Två minuter. Tre minuter... Och så - piiiip, brrr, piiip.


X: right ok then.




Och jag vet vad som väntar. Det gör jag alltid. Först - tystnad. Lång. Plågsam. Sedan kommer jag ångra mig. Och sedan bli arg. På mig - vad sjutton håller jag på med?! Men mest på honom - för vad fan tror han egentligen? Det är ju HANS fel att det är som det är!


Det är ju likförbannat hans idiotiska jäkla regler!


Och jag kan inte vinna.