Just nu kanns det sa valdigt skont att veta att jag om mindre an tva veckor ar pa resande fot igen! Inte sa att jag inte trivs, for det gor jag, det ar bara det att jag just insett hur otroligt mycket jag har att se fram emot dom har kommande manaderna. Inte bara resandet - for jag ar ju en san som ser fram emot bara den lilla flygresan fran Standstedt till Goteborg - utan ocksa allt annat..
 
Att fa traffa familjen igen. Att fa borra in huvudet i hundarnas palsar och kanna doften av hundshampoo. Jag langtar efter att fa sla runt pa stan med Ida och Julia som forr i tiden och ja, det ma vara onsketankande, men jag langtar efter att ha hela ganget samlat pa ett och samma stalle for en gangs skull. Jag langtar efter hemlagad mat, doften av harprodukter i pappas frisorsalong, skogaholmslimpor och saltat smor. Jag langtar efter att fa traffa folk jag en gang kande, som jag tappade bort och sedan hittade igen. Jag kan knappt barga mig tills slutet av mars da jag antligen kan satta mig pa planet igen, mot sol och hav och en himla massa jobb. Farsk frukt pa morgnarna, chips och tjejsnack pa kvallarna, dans i Magaluf och otroligt massa skratt och nya bekantskaper.

Kontenta: Jag har insett att jag verkligen, verkligen, verkligen ser fram emot det hela! Mycket mer an jag trodde.


Och jag langtar tills vi sitter dar, du och jag peng-yeu, i doften av sol, hav och apelsin och pratar om vara medelsnygga idealkillar.