"Okey.. So it's a question about money. Money is a good reason..
But, money is hardly ever the real reason...
What is the real reason?"


(Ur Revolutionary Road)




För ett par dagar sedan hade jag ett samtal som gjorde mig mycket upprörd. Det känns som en evighet sen nu när jag sitter här och (än en gång) tänker tillbaks på det och på hur arg jag kände mig. Jag är fortfarande arg. Jag är nog faktiskt argare nu än jag var då, nu när jag fått tid att reflektera över hela samtalet och det som sades.

"I don't have the money to get out of this.. I can't just decide to get up and walk out of this - my life doesn't work like that.."


I mina ögon är det ren idioti att låta pengar stå i vägen för det man drömmer om. Eller det man säger sig drömma om. Handlar det om ett förhållande, ja då är det rent och skärt skrattretande att man ens tänker tanken. I mina ögon så är pengar aldrig ett skäl som kommer vara gott nog för att inte följa sitt hjärta och försöka leva sina drömmar. Jovisst, jag vet själv att bristen på pengar kan försvåra allting väldigt mycket - jag är trots allt expert på just det området - men att avstå från allt man vill ha i livet..?

Vad hände med kämparglöden och styrkeviljan?
Vad hände med "vi fixar det, du och jag, tillsammans" ?
Att man ens kan tänka tanken att ge upp någon man älskar för lite pengars skull.. Det går inte ihop i min värld. Speciellt inte när båda parter mycket väl vet att skulle den andre behöva hjälp - ja då skulle just vi två vara de första att komma till undsättning med allt vi kunde.

Jag känner mig sårad och väldigt, väldigt besviken.
Jag trodde nog att hela den här grejen betydde mer än så. Och jag säger det igen:

Pengar kan vara ett gott skäl, men det är väldigt sällan det verkliga skälet.
Så vad i helskotta är det verkliga skälet?