Jag slog precis sönder vår spegel. Precis vad jag behöver just nu - ännu mera otur i min redan så olycksdrabbade vardag. Vad glad man blir menar jag. Speciellt när den tvunget ska gå i femtiotusentals små bitar över mörka rummet när jag precis tagit av mig linserna efter att ha kommit hem från jobbet klockan 5 på morgonen!

Apropå jobbet så vad kvällen helt frickin galen! Hela Alibi var abbonerat av massa indier som firade nån slags trippel-födelsedags-fest och jag måste säga att dom inte verkar ha en aning om hur man festar på riktigt. DJ:n var bra, med det var också det enda som var bra ikväll.
Kring två blev det massivt frickin slagsmål uppe i VIP-hörnan. Säkert tio indier var det som slogs; slog sönder flaskor på varandra, dängde stolar i folks huvuden och gud-vet-vad dom höll på med egentligen. Jag, som verkadr vara den första av mina kollegor att reagera, ringde och varskodde mina chefer uppe på kontoret och det ledde till ett himla ståhej med dörrvakter, poliser och hela galoppen. Kring tre hade man äntligen lyckats få ut folket från stället och nu påbörjades istället massor av förhör och fotograferingar av området som vi med någon form av skräckblandad och trött förtjusning iakttog medan vi stängde ner allting och städade upp efter idioterna. Mitt i allt upptäckte vi att en av våra dörrvakter stod där och såg bedrövad ut över att ha fått handbojor. Ska tydligen ha uppträtt mycket hotfullt under slagsmålet...

Anyways... Ska sova. Och gud ska veta jag behöver det efter den här dagen!