To know who your true friends are.

Under dom här senaste åren som gått sedan jag flyttade hemifrån har jag träffat så otroligt mycket människor. Människor från alla ställen och vrår, i alla åldrar och med alla möjliga sorters bakgrunder. Vissa har inte blivit mer än ytliga bekantskaper, andra korta men intensiva vänskaper och vissa, inte överdrivet många, är sådana som kommit att betyda enormt mycket ju mer tiden gått. Sådana typer av vänskap som man hoppas ska hålla i sig hela livet och som man aldrig växer ifrån som så ofta händer med många vänskaper från barndomen.

Mina få, men riktigt riktiga vänner är det viktigaste som finns i mitt liv. Utan dom vore jag nog inte mycket för världen och det är inte en sådan sak man bara säger, utan jag menar det verkligen. Under dom här åren har jag lärt känna så otroligt fina människor och min tacksamhet och lycka vet inget slut när jag inser hur lyckligt lottad jag är som har en familj och vänner som alltid, alltid, ALLTID finns där när jag som mest behöver dom. Utan att jag behöver be om det, utan att jag ens behöver nämna det och trots att jag är en av de sämsta människorna på jorden att hålla god kontakt med folk these days. Trots att jag sällan kan göra mycket tillbaks; mer än att finnas där när dom behöver mig; och trots att jag kan vara nog så svår att ha och göra med många gånger. Trots att jag säkert gjort dom arga och besvikna och sårat dom många gånger genom att inte tänka mig för, trots att jag inte alltid funnits där för dom.

Jag vet inte om jag är särskilt bra på att låta folk veta hur viktiga dom är för mig. Men jag när någon slags förhoppning om att dom förstår och vet om det, även om jag ibland glömmer att låta dom se och veta om det. Det är bara sån jag är ibland; alldeles hopplös.

"..Åh, jag önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Satt och funderade på om jag inte har något att sälja, typ en tv eller så, så att du kan få låna lite pengar av mig..."


Det som betyder något är inte det att ni kanske kan lösa mina problem; utan att ni bara tänker tanken och faktiskt försöker hjälpa och finnas där . Att ha er i mitt liv är den vackraste gåvan jag någonsin kunnat få. Jag hoppas ni vet det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0