Godmorgon alla ni morgonvarelser. Tro det eller ej - jag är vaken och dessutom riktigt pigg! Det pågår visst värsta revolutionen inne i mig idag; så mycket djävlaranamma och energi; klockan är inte ens åtta. Mirakel.

Jag misstänker det har att göra med glömskan. Att en hel kväll, natt och morgon trycka undan och gömma tankar likt kläderna i min garderob när jag fuskstädar och bara ha trevligt, det var nog något jag behövde just igår. Att få somna i någons armar för att vakna upp precis på samma ställe igen, med samma starka armar och samma mjuka läppar.. Att ligga i en säng där det fortfarande finns spår av värme efter någon annan, medan du för en sekund förloras i fotbollsmusklernas mjuka hårdhet när du iakttar honom klä på sig för att gå till jobbet. (Där kom första tanken som snuddade vid X; gud vad olik han är. Så icke-sport det bara går. Finns där ens muskler?)


Han kysste mig innan han gick. Med armarna varmt och länge om mig och mjuka ord om att höra av mig när jag vaknade. - Det ska jag, sa jag och skickade mycket riktigt iväg ett sms så snart han stängt dörren efter sig och sedan kröp jag ned i sängen och borrade in mig i värmen som fanns kvar efter honom. Allting med honom är mjukt, varmt. Till och med de hårda musklerna har en mjukhet.


Och det var precis vad jag behövde.