"If you really love her - don't you think you would've found out a way to be with her by now?"


Det är en sån sak som jag funderar på ofta. Och mycket. Och länge. Och vid alla tidpunkter.
Om man nu älskar någon, jag menar verkligen älskar någon med stort Ä och allt det där - och om den här påstådda kärleken till någon pågått i år och dar (med lite extra betoning på år) -
borde man då inte under åren ha försökt se till att få saker och ting att verkligen hända?
Borde man då inte kommit på ett helt superbra sätt som betyder att man i slutändan kommer få varandra,
men utan att behöva vänta tills den andre dör av ålderdom?


.....

Jag hade så väldigt mycket att säga...
Men så kom Han online. Och allt mitt sunda förnuft, allt mitt svala lugn... Det försvann.
Och de tog orden med sig när de lämnade rummet och smällde igen dörren efter sig...