Sovklockan talar.

Attans, jag som hade tänkt vara seriös och blogga ordentligt för en gångs skull. Nu sitter jag här i Idas säng och ögonlocken vill inte längre lyda. Krävande och lång dag på jobbet och jag har fått en släng av feber sådär helt utan förvarning. Visst blir man glad?


Jag återkommer lite senare. Skalman i mig vill sova nu.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0