Dagen har kants sa otroligt lang. Jag tror visserligen det beror mer pa min brist pa energi den har veckan, men faktum kvarstar; den har dagen ar oandlig. Just nu sitter jag aterigen pa biblioteket pa Shoe Lane ovanfor restaurangen/baren dar jag jobbar och jag forsoker utnyttja min rast med att skriva av mig lite. Men det gar inte nat vidare; verkar som om jag inte bara forlorat min energi utan aven min inspiration med allt vad det innebar. Jag orkar liksom inte ens bry mig om nar saker gar fel pa jobbet lange och gasterna blir griniga. Det ar visserligen en bra sak tror jag, for tar jag inte at mig sa blir jag otroligt mycket battre pa att losa eventuella problem och/eller medla mellan gaster och kollegor.

Jag vet inte ens varfor jag skriver just nu. Jag har liksom ingenting att saga egentligen. Men det ar nagot trosterikt med att hora tangenternas ilska smattrande.