Klockan är nu snart 10 och det betyder att om två timmar börjar jag jobba. Jag har precis vaknat, vilket i sig är helt otroligt, men det som verkligen blows my mind är faktumet att jag inte ens behöver stressa. Nej, för jag bor inte längre i Northolt (Läs Världens Ände) utan i Camden/ Mornington Crescent och i den här lilla delen av London är det ingen vits med att stressa fram på morgonen inte.

Med detta inlägg kan jag nu också meddela att bloggandet kommer börja ta normal fart igen. På gott eller ont eller va sjuttsingen vet jag, men så är det. Jag har ju massor att berätta om! Måste bara ta mig tid att sätta mig och sortera ut det bästa och viktigaste jag har i min lilla avdelning i hjärnan som är avsedd för saker som jag länge tänkt dela med mig av här. (Oh my god, märkte ni att jag precis erkände att jag har en bloggtänks-avdelning i min hjärna?! )

However, duschen kallar på mig med sitt varmvatten. Kan ju inte låta den vänta för länge en morgon som den här; vi ska ju trots allt bekanta oss med varandra för första gången, Camden-duschen och jag. Första intrycket kan vara mycket viktigt har jag hört.

Ikväll blir det bio med Storebror Franco. Slumdog Billionaire är tanken och jisses vad jag längtar! Sägs vara The Feel-Good-Movie of the Decade och det måste ju betyda nåt bra?

Och för er som inte visste; att vakna med solljuset som fullkomligen flöööödar in genom mina stora fönster/balkongdörr är ett helt underbart sätt att vakna på!