Jag sover aldrig sa bra som nar jag sover over i Bosch. Egentligen ar det markligt eftersom nar jag sover hemma sa sover jag bade fler timmar och har mer plats for mig sjalv, men jag tror att avsaknaden av intimitet och viskningar i natten det har med att gora. Avsaknaden av nagon som far mig att tjuta av skratt, nagon att se pa film i timmar med och nagon att prata hemligheter med. Nagon som fixar picknick pa balkongen mitt i natten, som brakar och tjafsar for att sedan skratta at alla dumheter. Nagon som haller om en tills man somnat och inte slapper taget forran det ar dags att smyga ivag till jobbet. Och nagon som ar totalt arlig mot en nu nar man en gang for alla vet precis vilka regler vi spelar eller inte spelar alls efter. Enkel och skon och total arlighet. Precis vad jag vill ha och behover.
Och det spelar ingen roll om det ar allt jag kan fa, for det ar den enda jag behover just nu. Det enda jag vill ha och det som far mig att kanna mig lugn, glad och utvilad nar det ar dags att aka tillbaks till jobbet.

Dom basta natterna dom spenderar jag med folk som betyder nagot. Resten far saga vad dom vill, tycka vad dom vill.. Och ja, jag kanske inte handlar sa fornuftigt alla ganger, men jag mar bra och foljer det som hjartat sager at mig att gora just nu. Och det ar just precis vad jag behover.