Mycket har jag sett i mina dar, men jag har aldrig någonsin varit med om det här. Att stå högst på listan av dom mest hatade och ständigt bli plockad på. Den senaste veckan har varit så otroligt sjuk att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta - jag är så ovan vid situationen att den ter sig rent overklig för mig. På bara några dagar har hon lyckats förstöra teamet totalt med hjälp av sin pojkvän och dennes bäste vän - dom tre som över en natt förvandlats från människor man blev inspirerade av, till människor man totalt tappat respekten för.
Och jag, som vet för mycket, kan för mycket och vill för mycket... Det finns inget utrymme för den som inte tycker och tänker helt som dom tre här. Företaget har gett om för mycket makt från början genom att låta dom komma som ett paket alla tre till samma ställe.

Gudarna ska veta att jag har stått ut med mycket i mitt liv, men alla har vi våra gränser och för en gångs skull har jag nått min gräns i tid. Jag har alltid varit den som sett förbi saker, låtit mycket passera och tänkt att det blir nog bättre snart. Folk har fått nya chanser, jobb har fått ytterligare några veckor och jag själv har slitit ihjäl mig för att hålla humöret uppe trots att jag inte varit lycklig. Antar att min envishet i vissa fall har varit på tok för stor och stark och istället  blivit en svaghet i slutet. Men jag är och vill inte vara en sådan som ger upp. Jag har aldrig velat vara det. Så jag har helt enkelt rest mig upp igen och igen och stångat mig vidare.
Men jag har nått min gräns nu. Det finns saker som inte ens jag står ut med och för en gångs skull i mitt liv flyr jag hellre än bråkar mig igenom varenda dag i 8 månader för att i slutändan finna att jag förlorat allting som jag fann förra sommaren. Jag tänker inte slåss dag ut och dag in när jag vet redan nu att jag kommer att ångra mig om jag inte följer rösten i mig som säger att jag ska gå. Gå nu. Innan det är försent, innan det gått alldeles åt skogen med allt var glädje heter.

Jag går NU.


Hända vad som hända vill, men jag tänker följa rösten som skriker inom mig. Den har hjälpt mig förr och oavsett vilka knipor jag hamnat i så har den alltid tagit mig levande ur dom. Jag ska lita på den.

Dom ska få se...