Det är märkligt hur saker och ting kan förändras så fort. Ibland kommer förändringen långsamt, så långsamt. Men den här gången har det gått så otroligt fort att det är rent otroligt (Så otroligt att jag använt ordet otroligt otroligt många gånger i samma mening!). Jag vet att mitt beslut är riktigt. Men det betyder inte att det inte känns att veta att jag kommer behöva lämna två vänner jag älskar. Det är dock en viss tröst att höra att folk har börjat bete sig bättre. Men jag är inte förvånad. Till en viss del tror jag nog det var mig dom ville bli av med, dom tre och nu när dom vet att jag själv valt att gå för att jag inte har lust att bråka mig igenom varje dag i nästan ett halvår, ja då är allting lugnt igen. Dom har liksom fått som dom ville.

Men fine. Det är bra. Det betyder att åtminstone mina riktiga vänner kommer ha det bra i sommar och det känns skönt att veta, även om det känns trist att inte få spendera tid med dom. Men hända vad som hända vill - jag får nya chanser att visa vad jag går för och jag har ingen direkt brådska. 

Men jag kommer sakna er båda. Långt mycket mer än ni nog anar.