Jag hatar att vänta. Har aldrig varit riktigt bra på det heller. Vill helst att saker och ting ska hända nu, meddetsamma och i det ögonblick jag önskar, men det funkar dessvärre inte riktigt så i den här världen. Så... Här sitter jag nu och väntar på bättre tider. På att få svar på frågan "Vad händer nu?" så att jag kan börja reda ut tankar och börja om. Men tiden känns ju så oändlig när man sitter och väntar på ett svar man själv inte kan påverka...

Jag har tröttnat på att sitta inne och inte göra ett jota. Det är ärligt talat jättetråkigt och just precis därför har jag börjat skaffa mig lite nya vänner både här och där att roa mig med nu såhär i väntans tider. Och faktiskt, det gör mig rätt glad det där med att träffa nytt folk. Folk som är neutrala och varma och får mig att skratta och köra tandemcyklar på motorvägar till Cala Millor. Folk som faktiskt vill ha och uppskattar mitt sällskap och som gladeligen stannar uppe hela nätterna, vandrar omkring på Sa Comas folktomma gator och pratar kärleken, livet och allt möjligt annat.

Det är precis en sån vän jag ska iväg och träffa nu. Jag och Mark ska ut och gå en sväng medan jag går runt här och väntar på att någon ska ta ett beslut och låta mig veta vad som händer härnäst med allting. Det är bra.. Han får mig att skratta och det behöver jag.