Igårkväll var jag och kusinen ute och firade att det var måndag. Inte av nån speciell anledning mer än att vi tyckte att när man ändå kan, varför inte fira varenda dag? Så vi åkte in till Stockholm City och satte oss på det lilla, fullproppade Carmen. Ja, fullproppat. Fast det var måndag. Finns tydligen fler människor som tycker man ska fira att livet är underbart, varje dag i veckan.

Där satt vi. Jag med mitt glas vita och hon med sin öl. (Ja, hon har fått för sig det är gott helt plötsligt. Knäppgök.)
Vi diskuterade hur förbannat irriterande somliga killar kan vara och hur komiskt det är att helt plötsligt råka få kontakt med killen man var dödskär i på mellanstadiet. Kom upp en snubbe - skitskum för övrigt - och ställde sig och tittade på oss ett par gånger. Han liksom stod där med ett stort flin i hela ansiktet, pekade på oss och nickade gillande. Vi såg mest ut som frågetecken påväg att brista ut i gapskratt. Vad han ville? Ja vem sjutton vet. Men han kom på nåt att säga i alla fall, tio minuter innan Carmen stängde:
"Feströker ni förresten? Jag har cigg."



Vi satt mest hela kvällen med ett par riktigt random snubbar och snackade. Dom hade ingenstans att sitta, så snälla som vi är fick dom sitta vid vårt bord. Dom presenterade sig som Hasse från Djursholm och Robert med renarna från norraste Norrbotten. Vi var nog ett ganska otippat gäng som satt där och diskuterade och skrattade högljutt med yviga gester, för halva befolkningen på Carmen (mestadels killar i 20+ åldern och nån enstaka tjej nånstans) tittade oförstående på oss hela kvällen. Fick till och med frågan om det verkligen var okej om Norrbotten-Robert och Djursholm-Hasse satt vid oss av en kille som kände sig lite heroisk och beskyddande en kväll som denna, men vi svarade leendes att nejdå, vi har hur kul som helst. Och det hade vi ju.

Djursholm-Hasse var faktiskt intressant att prata med. Han var mega-kommunist och det mesta han hade med sig; ciggarettpaket, tändare, halsduk.. Ja allting gick i rött just därför fick vi veta. Glöm inte kampen, sa han och det lovade vi att inte göra.
Sen sa han till mig jag var farlig och jag skrattade smått oförstående. Jag? Skulle jag vara farlig?
Ja, svarade han. "Du har en såndär farlig skönhet som driver killar till vansinne, dom är rädda för dig men dom kan inte släppa dig heller. "
Jag skrattade mest och tyckte det hela var struntprat, men han skakade på huvudet och var helt allvarlig. "Nej, jag är gammal snart, jag skämtar inte. Du är som en mörkhårig Anita Ekberg när hon badar i fontänen. Livsfarlig."








"Du är en femme fatale - det är därför jag aktar mig för dig. Men HAN! Han är norrlänning. Han fattar ju inte sånt. Han är ju helt kär i dig." Djursholm-Hasse menade tydligen att Norrbotten-Robert skulle vara hel-såld på mig och det tyckte jag var om möjligt ännu mer komiskt.

Norrbotten-Robert var något mer random i sina samtalsförsök. Han var illustratör (men inte på fyllan) och hade tydligen en hel drös med renar därhemma. Betydligt yngre än Djursholm-Hasse men nog en bra bit äldre än mig med. "Du har väldigt fin profil. Det är kul. Tycker jag." Jag tror det var menat som en komplimang, men nu vet ju alla som känner mig någorlunda väl att min profil och min näsa är bland det fulaste jag äger, så jag kunde inte annat än att vika mig dubbel av skratt när jag fick en så oväntad komplimang. Norrbotten-Robert förstod aldrig det roliga med det, men det behövde han ju inte heller för han spann vidare:

Norrbotten-Robert: Du.. Jag vill fråga dig en sak. Får jag det?´
Jag: Javisst. Kör på.

Norrbotten-Robert: Hur förhåller du dig till den mytologiska läran och dess teorier?

Jag: Huh? Ehm.. tja.. Jag kan nog tycka det är intressant, men jag tar det kanske inte så seriöst.

Norrbotten-Robert: Med en nypa salt sådär. Ja.. jag tror saltet finns där i nåt saltkar.."

Jag: Ehm, hurså?

Norrbotten-Robert: Nej, det var bara det jag undrade.

Allt som allt var det en riktigt trevlig kväll. Men vi missade sista tåget hem så det blev till att gå runt och vänta på nattbussen som kom nån timme senare. Det värsta med det här landet är att allting stänger så förbannat TIDIGT. Det borde råda förbud mot att stänga nattklubbar och krogar före klockan 4! Eller åtminstone 3. Man hinner ju knappt komma igång förrän man måste gå igen. Inte kul alls.



Jaja, så va det med det. Nu blir det frulle.