Jag fick för mig att läsa alla mina gamla blogginlägg idag... Det är märkligt. Jag skrev så mycket bättre förr. Jag vet inte om det har med att göra att jag upplevde saker och ting så väldigt mycket svårare på den tiden. Jag tillät mig älta och förtvivla och känna saker som jag idag inte gärna erkänner existerar. Eller visst, för all del, en stor del av dom problemen jag tyckte mig ha då är ju faktiskt ute ur bilden nu.

Jag vet inte.. Men det känns lite som om jag utvecklat mitt skrivande åt fel håll - det har blivit mer invecklat. Och faktiskt så tror jag det är en bra beskrivning på det hela; det är svårare att skriva när man är glad. Jag behöver liksom inte riktigt skrivandet på samma sätt - tidigare funkade det ju som någon slags terapi. Ventilering liksom. Och även om jag inte saknar nedstämdheten det minsta, så måste jag ändå erkänna.. Jag saknar förmågan att kunna skriva sida upp och sida ned utan att stanna. Utan att tänka. Bara känna.



Well well... Man kan ju inte få allt I guess.