Vem sa att morgonstund har guld i mun? Alla som känner mig vet att morgnar får mig att dra täcket över huvudet, tjurigt knipa ihop ögonen och med kråkröst utbrista "Åååååhhhhhh" i arg protest över att någon eller något överhuvudtaget har mage att försöka få upp mig ur min varma säng. Eller ibland, som idag, så går det hela mig obemärkt förbi och jag vaknat och inser att shit jag missade visst hela morgonen.Jag är inte skapad för morgnar. Jag är nattmänniska. En hopplös sådan.


Klockan är halv tolv.. och okej då, jag medger jag borde dra mig upp nu. Inte för att jag anser mig själv vara lat och oduglig när jag ligger kvar, nej då, utan snarare för att jag måste slänga mig in i duschen och få på mig nåt mer anständigt än detta innan pappas lunch börjar. Han är snäll och skjutsar mig till hållplatsen i Kbg serrni. Ska träffa mamma inne i lillstan och fika för att sen ta och införskaffa mig en svensk mobil igen. Det börjar bli dags nu efter några dagar ha!

Duschen var det ja!