När luften tar slut

Och så hände det. Det som vi båda gått och försökt förhindra med all kraft vi gemensamt kan uppbåda. En ogenomtänkt tanke, ett plötslig idé som förvandlade oss båda till ivriga små barn och skänkte vingar till mitt hjärta.. En ogenomtänkt tanke som när den tänktes igenom, en sekund för sent, obarmhärtigt, iskallt trasade sönder de ömtåliga vingarna och slog hjärtat till marken. Fick huvudet att vakna och med sitt rytande skrämma bort Lilla Hoppet.


Lilla Hoppet är tillbaks nu. Huvudet börjar dra sig tillbaks, sakta, sakta.. Vingarna..? Vingarna hamnar på verkstaden. För jag ger inte upp nu. Jag ger inte upp.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0