Hur kommer det sig att man inte kan låta bli att smygkika på exets nya tjej? Jag menar. Jag är rutinerad exets-nya-tjej-smygtittare vid det här laget och jag vet egentligen inte ens varför riktigt. 

 Är det för att jag är svartsjuk?  Nej, det är inte det. Svartsjukan känner jag sällan av och ja, det här är ett utav dom få fallen då jag faktiskt överhuvudtaget riktigt känt av den där ökända svartsjukan, men den fasen tror jag mig kunna påstå vara förbi. Så, alternativ två:

Är jag hemligt kär i den nya tjejen? Uh uh, jag tror inte det va. Hon är säkert bra och så på många sätt och vis (för jag vill ju gärna tro att exets omdöme är att lita på) men hon är inte alls den typen av tjej som jag skulle gå och bli intresserad av. Så okej.. alternativ numero tres:

Är jag fortfarande förälskad i mitt ex? Det skulle ju då kunna vara ett av dom troligaste alternativen. Och tja, ett tag var jag ju faktiskt det, men tro det eller ej så är även den biten förbi. Och det kan jag säga och verkligen mena det också. (Om inte annat så hjälper det att få överdrivet ärliga mail där det står rakt framför näsan på dig vilken looser du är..Höhö..) Men okej.. Inte det heller... Få se, alternativ nummer fyra?

Är jag ett såntdär psycho som stalkar alla sina ex? Ja, den här funderade jag ett tag på och det finns nog fall där man ligger i riskzonen för att räknas som psycho.. Men stalker? Nja.. Jag tror vi lämnar den biten åt Bali.
Hmm.. Så då har vi strukit fyra alternativ. Jag måste erkänna jag börjar få lite slut på idéer..

Men kanske är jag bara väldigt intresserad av vad som händer i deras lilla liv ihop? Hmm... Ja, det låter faktiskt lite vettigt. Men jag tror inte att det är just precis det heller. Jag menar.. Är man verkligen superintresserad av hur bra exet har det med den nya tjejen som är sååå avsevärt mycket bättre än man själv var? Nja, jag vet inte jag. Jag tror snarare det vore hemskt ohälsosamt att vara det. Nästan lika ohälsosamt som att bara kika på folks bilder ibland..Host.
Okej, alternativ nummer sex. Vad tror ni om..

Jag tycker helt enkelt jag behöver påminnas om att vara mer rädd om det jag har - för det gör nämligen ont att förlora dom? Kanske. Det låter typiskt mig i alla fall. Påminna mig själv om hur ont det kan göra att förlora någon. Lite sådär halv-sadistiskt. Jo, men det kan det kanske vara. Jag är ju sådär bitterljuvt förälskad i allt det där bitterljuva i livet, så why not? (Med tanke på att jag alltid faller för fel snubbar these days så känns det som ett passande alternativ.)
Och nu när jag ändå håller på..

Kan det möjligtvis vara så att jag saknar vänskapen med exet i fråga, och även hans familj, så väldigt mycket och dom här korten råkar vara det närmaste jag kommer dom just nu?
Oj.. Nu bränns det visst.