A mini pic update :)
Here comes a lil photo update :)
Oeds (vikarien), Antonio & jag, en helt vanlig dag pa jobbet.
Oeds, Antonio & jag. Efter french boules.
Toni & jag, första veckan pa Los Delfines.
Här bor jag. Pirates Cove precis nedanför hotellet.
Cala N Brut - här spenderar jag mina lunchraster.
Det kommer mer när jag laddat upp nya bilderna :)
Oeds (vikarien), Antonio & jag, en helt vanlig dag pa jobbet.
Oeds, Antonio & jag. Efter french boules.
Toni & jag, första veckan pa Los Delfines.
Här bor jag. Pirates Cove precis nedanför hotellet.
Cala N Brut - här spenderar jag mina lunchraster.
Det kommer mer när jag laddat upp nya bilderna :)
Jag har hittat fjärilar!
Här pa Menorca flyger dagarna förbi. Antar det är för att man mar sa otroligt bra och varje dag här är ett äventyr pa ett eller annat sätt. Jag har träffat massor av intressant folk som satt sina spar och gjort otroligt starka intryck pa mig, jag har skaffat mig nära vänner som jag vet jag kan lita pa för omväxlings skull och jag mar bättre än nagonsin. Solen skiner hela dagarna, mitt jobb är skitkul och gästerna är skitbra för det mesta. (okej, jag erkänner att jag fortfarande är nere över alla som akte hem i helgen för dom nya är inte alls lika skoj...)
Grease var en succé som heter duga och vi far massor av cred fran alla hall och kanter. Stress? Vad är det ens för nagot? Jag har inte varit stressad över mitt jobb sedan jag satte foten pa ön och jag har fatt permanent anställning med garanti för jobb nästa ar med. Och det kan jag säga är hemskt ovanligt i den här världen och speciellt i ar. Alla som vet om det tappar hakan varje gang det förs pa tal - inklusive jag själv. Men jag klagar inte, verkligen inte.
Just nu jobbar vi pa var nästa show - Abba vs. Queen och den kanske inte är lika skoj som Grease, men gud vad jag ser fram emot att fa sätta upp en show igen. Sist fick vi staende ovationer och det ser jag gärna att vi far igen. Snart blir det dags för vara egna kreationer att hamna pa scenen och det ska om möjligt bli ännu skojigare! Can't wait!
Och det är hemskt skönt att ha nagon man kan sova hos emellanat... Ni vet, nagon som haller om en och sadär. Men eftersom jag känner mig rätt hemlighetsfull och sa fortfarande, dock positiv och bekymmersfri, sa avslöjar jag inte mycket mer än sa.
Men kusinen min har gett honom godkänt - ni förstar, han har bade snygga skor, snygga byxor och ser inte alls särskilt tokig ut heller för den delen. Mirja kanske till och med skulle vart lite stolt över mig om hon vetat.. Men hur ska man kunna ha pojkskvaller med nagon man inte hör nagot ifran längre?
Ah well.. Mirja, om du läser här fortfarande.. Jag saknar vara killsnack...
Grease var en succé som heter duga och vi far massor av cred fran alla hall och kanter. Stress? Vad är det ens för nagot? Jag har inte varit stressad över mitt jobb sedan jag satte foten pa ön och jag har fatt permanent anställning med garanti för jobb nästa ar med. Och det kan jag säga är hemskt ovanligt i den här världen och speciellt i ar. Alla som vet om det tappar hakan varje gang det förs pa tal - inklusive jag själv. Men jag klagar inte, verkligen inte.
Just nu jobbar vi pa var nästa show - Abba vs. Queen och den kanske inte är lika skoj som Grease, men gud vad jag ser fram emot att fa sätta upp en show igen. Sist fick vi staende ovationer och det ser jag gärna att vi far igen. Snart blir det dags för vara egna kreationer att hamna pa scenen och det ska om möjligt bli ännu skojigare! Can't wait!
Och det är hemskt skönt att ha nagon man kan sova hos emellanat... Ni vet, nagon som haller om en och sadär. Men eftersom jag känner mig rätt hemlighetsfull och sa fortfarande, dock positiv och bekymmersfri, sa avslöjar jag inte mycket mer än sa.
Men kusinen min har gett honom godkänt - ni förstar, han har bade snygga skor, snygga byxor och ser inte alls särskilt tokig ut heller för den delen. Mirja kanske till och med skulle vart lite stolt över mig om hon vetat.. Men hur ska man kunna ha pojkskvaller med nagon man inte hör nagot ifran längre?
Ah well.. Mirja, om du läser här fortfarande.. Jag saknar vara killsnack...
Por fin!!
Alexandra har antligen kommit hit!!! Vi ar nu ett komplett team och ska antligen borja satta upp lite shower som involverar sang och dans och sant spex - I cant waaaait!!!
Livet leker, solen skiner och det finns lite fjarilar i magen och sadant trevligt med, men det ar allt jag tanker saga just nu. Vill inte snacka for mycket for man vet ju aldrig riktigt vad som hander, men vem vet.. Kanske, kanske.. Just nu far vi lata tiden ga lite och saker far ta sin tid och falla pa plats av sig sjalva. Hey, jag har ingen bradska och under tiden gar vi ut till La Vela, Jimmy Hills och La Cueva och injicerar (hur sjutton stavas det?) salsa, bachata, merengue och mycket mycket annat.
I love my life!!
Livet leker, solen skiner och det finns lite fjarilar i magen och sadant trevligt med, men det ar allt jag tanker saga just nu. Vill inte snacka for mycket for man vet ju aldrig riktigt vad som hander, men vem vet.. Kanske, kanske.. Just nu far vi lata tiden ga lite och saker far ta sin tid och falla pa plats av sig sjalva. Hey, jag har ingen bradska och under tiden gar vi ut till La Vela, Jimmy Hills och La Cueva och injicerar (hur sjutton stavas det?) salsa, bachata, merengue och mycket mycket annat.
I love my life!!
Quicky Update: Forsta veckan pa Menorca
Solen skiner, stranderna ar fantastiska och jobbet ar skitharligt. Folk har ar sa otroligt annorlunda i jamforelse med Mallorca; har ar mottot "Relax, allting loser sig sa lange du har kul och mar bra" och jag kan inte forsta hur folk alltid protesterar mot att bli hitskickade till en borjan! Visst, det ar kanske inte lika mycket liv som pa Mallis, men vem behover det anyways? Jag jobbar hellre i ett team dar jag trivs och blir respekterad, med en hotell manager som standigt har glimten i ogat och alskar nar vi far knappa idéer som vi satter i verket, bor hellre i narheten av massor av riktiga vanner som kommer in med mat nar jag mar daligt, skvaller nar jag har trakigt och konstant stod nar nagonting hander... Fordelarna har ar sa manga att inte ens Boogie kan vinna i jamforelse, hur fantastiskt hotellet an ar!
E3 ma skita i oss nu nar jag inte langre jobbar i ett live-team, men vet ni vad? I vissa fall ar det sa forbannat mycket battre! Vi satter upp vilka shower vi vill, med vara egna koreografier, idéer och kostymer. Vi foljer vara egna Menorca-regler och scoresen kan ta sig i brasan for vi vet att vi gor ett bra jobb! Och feedbacken kommer fran alla mojliga hall.
I LOVE MENORCA! Mallorca ar ingenting, ingenting och fragar nagon mig igen om jag angrar mig nar jag lamnade foretagets flagship med allt vad det innebar sa blir svaret ett stort, fett och rungande NEJ AR DU GAAALEN!?
Det ar sahar det ska vara.
E3 ma skita i oss nu nar jag inte langre jobbar i ett live-team, men vet ni vad? I vissa fall ar det sa forbannat mycket battre! Vi satter upp vilka shower vi vill, med vara egna koreografier, idéer och kostymer. Vi foljer vara egna Menorca-regler och scoresen kan ta sig i brasan for vi vet att vi gor ett bra jobb! Och feedbacken kommer fran alla mojliga hall.
I LOVE MENORCA! Mallorca ar ingenting, ingenting och fragar nagon mig igen om jag angrar mig nar jag lamnade foretagets flagship med allt vad det innebar sa blir svaret ett stort, fett och rungande NEJ AR DU GAAALEN!?
Det ar sahar det ska vara.
Highlights - Sista veckan på Mallis
Nu är det snart dags - imorgon bitti sitter jag där på den stora båten mot Menorca! Uppdateringen här har varit lite dålig, det medger jag, men jag ska försöka bättra mig.
Hursomhaver med den saken - idag ska jag göra det mesta av mina sista dag på Mallis och det börjar vi med att åka till IKEA med Dani och Arantza, mina två nya bundsförvanter som jag spenderat i princip all min tid med den här sista veckan. (Tja, Dani och tjejerna i Planet Kids, den lokala personalen och Thomas Cook-reparna.. Resten verkar inte riktigt ens bry sig nu när jag inte är en del av dom längre.. Fast hälften av dom hade jag faktiskt räknat med..)
However, mycket har det hittats på under den gångna veckan för att fylla ut alla dom lediga timmarna. Tänkte jag skulle dra er med på några korta recensioner av vad jag skulle vilja kalla för veckans Highlights.
Vi stannade till på en kinesisk restaurang för lite (bakfylle- för vissa) mat.
Nästa anhalt var Sa Coma Beach där vi spenderade ett par blåsiga och sandiga timmar innan jag och Arantza fick nog av att äta sand.
Så vi tog våra cyklar och trampade ut på motorvägen och ända till... Just precis, Cala Millor!
Krockade med blomkrukor, körde fel hål på enkelriktade gator.. Tja, vad kan jag säga? Det var minst sagt intressant.
Highlight No. 2
@ The King's Head
Har tyvärr inga foton från kvällarna vi spenderade där än, men det är i alla fall såhär ens fötter ser ut efter ett par timmars dans, karaokesjungande och sangriadrickande. Mysigt?
Highlight No. 3
Back to Sa Coma Beach med Mark.
Highlight No. 4
Vinkvällar i Arantzas rum med tillhörande tjejsnack och filmtittande.
Och det go' vänner, var en liten update på vad jag haft för mig under veckan.
But now - IKEA :D
Hursomhaver med den saken - idag ska jag göra det mesta av mina sista dag på Mallis och det börjar vi med att åka till IKEA med Dani och Arantza, mina två nya bundsförvanter som jag spenderat i princip all min tid med den här sista veckan. (Tja, Dani och tjejerna i Planet Kids, den lokala personalen och Thomas Cook-reparna.. Resten verkar inte riktigt ens bry sig nu när jag inte är en del av dom längre.. Fast hälften av dom hade jag faktiskt räknat med..)
However, mycket har det hittats på under den gångna veckan för att fylla ut alla dom lediga timmarna. Tänkte jag skulle dra er med på några korta recensioner av vad jag skulle vilja kalla för veckans Highlights.
Highlight No. 1
Planet Kids och jag på utflykt med våra hyrda flermanna-cyklar.
Planet Kids och jag på utflykt med våra hyrda flermanna-cyklar.
Vi stannade till på en kinesisk restaurang för lite (bakfylle- för vissa) mat.
Nästa anhalt var Sa Coma Beach där vi spenderade ett par blåsiga och sandiga timmar innan jag och Arantza fick nog av att äta sand.
Så vi tog våra cyklar och trampade ut på motorvägen och ända till... Just precis, Cala Millor!
Krockade med blomkrukor, körde fel hål på enkelriktade gator.. Tja, vad kan jag säga? Det var minst sagt intressant.
Highlight No. 2
@ The King's Head
Har tyvärr inga foton från kvällarna vi spenderade där än, men det är i alla fall såhär ens fötter ser ut efter ett par timmars dans, karaokesjungande och sangriadrickande. Mysigt?
Highlight No. 3
Back to Sa Coma Beach med Mark.
Highlight No. 4
Vinkvällar i Arantzas rum med tillhörande tjejsnack och filmtittande.
Och det go' vänner, var en liten update på vad jag haft för mig under veckan.
But now - IKEA :D
Menorca!
Jag har äntligen fått svaret jag väntat på! På tisdag bär det av med färjan till Menorca och mina galna svenne- och spanjorvänner på ön! Jag blev så löjligt glad när Arnaud ringde med beskedet att jag hoppade upp och ner där på stranden och fick en mängd skumma tyskblickar på mig, men det var det helt klart värt.
Mark vart dock inte lika glad över beskedet för han har visst bestämt sig för att ha kvar mig här på ön och binda fast mig vid ett träd eller så om det får mig att stay put. Lycka till säger jag.
Ikväll ska här firas!!
Mark vart dock inte lika glad över beskedet för han har visst bestämt sig för att ha kvar mig här på ön och binda fast mig vid ett träd eller så om det får mig att stay put. Lycka till säger jag.
Ikväll ska här firas!!
I väntans tider..
Jag hatar att vänta. Har aldrig varit riktigt bra på det heller. Vill helst att saker och ting ska hända nu, meddetsamma och i det ögonblick jag önskar, men det funkar dessvärre inte riktigt så i den här världen. Så... Här sitter jag nu och väntar på bättre tider. På att få svar på frågan "Vad händer nu?" så att jag kan börja reda ut tankar och börja om. Men tiden känns ju så oändlig när man sitter och väntar på ett svar man själv inte kan påverka...
Jag har tröttnat på att sitta inne och inte göra ett jota. Det är ärligt talat jättetråkigt och just precis därför har jag börjat skaffa mig lite nya vänner både här och där att roa mig med nu såhär i väntans tider. Och faktiskt, det gör mig rätt glad det där med att träffa nytt folk. Folk som är neutrala och varma och får mig att skratta och köra tandemcyklar på motorvägar till Cala Millor. Folk som faktiskt vill ha och uppskattar mitt sällskap och som gladeligen stannar uppe hela nätterna, vandrar omkring på Sa Comas folktomma gator och pratar kärleken, livet och allt möjligt annat.
Det är precis en sån vän jag ska iväg och träffa nu. Jag och Mark ska ut och gå en sväng medan jag går runt här och väntar på att någon ska ta ett beslut och låta mig veta vad som händer härnäst med allting. Det är bra.. Han får mig att skratta och det behöver jag.
But I'll remember you
Det är märkligt hur saker och ting kan förändras så fort. Ibland kommer förändringen långsamt, så långsamt. Men den här gången har det gått så otroligt fort att det är rent otroligt (Så otroligt att jag använt ordet otroligt otroligt många gånger i samma mening!). Jag vet att mitt beslut är riktigt. Men det betyder inte att det inte känns att veta att jag kommer behöva lämna två vänner jag älskar. Det är dock en viss tröst att höra att folk har börjat bete sig bättre. Men jag är inte förvånad. Till en viss del tror jag nog det var mig dom ville bli av med, dom tre och nu när dom vet att jag själv valt att gå för att jag inte har lust att bråka mig igenom varje dag i nästan ett halvår, ja då är allting lugnt igen. Dom har liksom fått som dom ville.
Men fine. Det är bra. Det betyder att åtminstone mina riktiga vänner kommer ha det bra i sommar och det känns skönt att veta, även om det känns trist att inte få spendera tid med dom. Men hända vad som hända vill - jag får nya chanser att visa vad jag går för och jag har ingen direkt brådska.
Men fine. Det är bra. Det betyder att åtminstone mina riktiga vänner kommer ha det bra i sommar och det känns skönt att veta, även om det känns trist att inte få spendera tid med dom. Men hända vad som hända vill - jag får nya chanser att visa vad jag går för och jag har ingen direkt brådska.
Men jag kommer sakna er båda. Långt mycket mer än ni nog anar.
Bättre fly än illa fäkta?
Mycket har jag sett i mina dar, men jag har aldrig någonsin varit med om det här. Att stå högst på listan av dom mest hatade och ständigt bli plockad på. Den senaste veckan har varit så otroligt sjuk att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta - jag är så ovan vid situationen att den ter sig rent overklig för mig. På bara några dagar har hon lyckats förstöra teamet totalt med hjälp av sin pojkvän och dennes bäste vän - dom tre som över en natt förvandlats från människor man blev inspirerade av, till människor man totalt tappat respekten för.
Och jag, som vet för mycket, kan för mycket och vill för mycket... Det finns inget utrymme för den som inte tycker och tänker helt som dom tre här. Företaget har gett om för mycket makt från början genom att låta dom komma som ett paket alla tre till samma ställe.
Gudarna ska veta att jag har stått ut med mycket i mitt liv, men alla har vi våra gränser och för en gångs skull har jag nått min gräns i tid. Jag har alltid varit den som sett förbi saker, låtit mycket passera och tänkt att det blir nog bättre snart. Folk har fått nya chanser, jobb har fått ytterligare några veckor och jag själv har slitit ihjäl mig för att hålla humöret uppe trots att jag inte varit lycklig. Antar att min envishet i vissa fall har varit på tok för stor och stark och istället blivit en svaghet i slutet. Men jag är och vill inte vara en sådan som ger upp. Jag har aldrig velat vara det. Så jag har helt enkelt rest mig upp igen och igen och stångat mig vidare.
Men jag har nått min gräns nu. Det finns saker som inte ens jag står ut med och för en gångs skull i mitt liv flyr jag hellre än bråkar mig igenom varenda dag i 8 månader för att i slutändan finna att jag förlorat allting som jag fann förra sommaren. Jag tänker inte slåss dag ut och dag in när jag vet redan nu att jag kommer att ångra mig om jag inte följer rösten i mig som säger att jag ska gå. Gå nu. Innan det är försent, innan det gått alldeles åt skogen med allt var glädje heter.
Jag går NU.
Hända vad som hända vill, men jag tänker följa rösten som skriker inom mig. Den har hjälpt mig förr och oavsett vilka knipor jag hamnat i så har den alltid tagit mig levande ur dom. Jag ska lita på den.
Dom ska få se...
Och jag, som vet för mycket, kan för mycket och vill för mycket... Det finns inget utrymme för den som inte tycker och tänker helt som dom tre här. Företaget har gett om för mycket makt från början genom att låta dom komma som ett paket alla tre till samma ställe.
Gudarna ska veta att jag har stått ut med mycket i mitt liv, men alla har vi våra gränser och för en gångs skull har jag nått min gräns i tid. Jag har alltid varit den som sett förbi saker, låtit mycket passera och tänkt att det blir nog bättre snart. Folk har fått nya chanser, jobb har fått ytterligare några veckor och jag själv har slitit ihjäl mig för att hålla humöret uppe trots att jag inte varit lycklig. Antar att min envishet i vissa fall har varit på tok för stor och stark och istället blivit en svaghet i slutet. Men jag är och vill inte vara en sådan som ger upp. Jag har aldrig velat vara det. Så jag har helt enkelt rest mig upp igen och igen och stångat mig vidare.
Men jag har nått min gräns nu. Det finns saker som inte ens jag står ut med och för en gångs skull i mitt liv flyr jag hellre än bråkar mig igenom varenda dag i 8 månader för att i slutändan finna att jag förlorat allting som jag fann förra sommaren. Jag tänker inte slåss dag ut och dag in när jag vet redan nu att jag kommer att ångra mig om jag inte följer rösten i mig som säger att jag ska gå. Gå nu. Innan det är försent, innan det gått alldeles åt skogen med allt var glädje heter.
Jag går NU.
Hända vad som hända vill, men jag tänker följa rösten som skriker inom mig. Den har hjälpt mig förr och oavsett vilka knipor jag hamnat i så har den alltid tagit mig levande ur dom. Jag ska lita på den.
Dom ska få se...
Tålamodet tryter
Det började mullra för ett litet tag sen.. Men nu är det tamigfasiken inte långt till åskvädret bryter lös! Jag tror nog att vem som helst som känner mig ordentligt kan säga att mitt tålamod när det kommer till människor är relativt stort - det krävs rätt mycket för att få mig att tappa humöret - men nu har jag verkligen börjat få nog.
Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka i ord hur mycket jag avskyr paragrafryttare - när de dessutom är hycklande sådana som sätter regler som dom själva sen är dom första att bryta (fast det är ju förstås alltid legitimt när dom själva bryter mot reglerna, men inte om någon annan skulle råka göra det..) medan dom skäller ut andra som råkar göra "fel" efter noter. Nej, det köper jag inte.
Inte heller köper jag när man tror man kan behandla mig hursomhelst. Jag har min position av en orsak och det vet vi alla om. Jag har en erfarenhet som betyder en hel del i den här jobbvärlden och jag kanske inte var i det högst rankade hotellet med dom högsta poängen förra året - just precis därför är mina erfarenheter fånigt användbara.
Jag begär verkligen inte mycket av människor, men jag begär att dom ska behandla mig med samma respekt som dom själv vill bli behandlade. Jag begär att om dom ber mig komma med synpunkter och idéer, ja då ska dom också vara villiga att lyssna och tänka över det jag har att säga innan dom säger "Nej, vi gör det på mitt sätt." Jag begär att dom talar till mig på ett sätt som man talar till en jämlike - en människa med samma rätt och frihet att tycka och tänka som alla andra. Jag begär att sätter du en regel så ska du vara den förste att följa den om du vill att resten av de berörda ska följa den. Och jag begär att ska man ge kritik, ja då ska man också vara villig att ta kritik.
För mycket begärt? Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Nåja... Jag har åtminstone internet på mitt rum så jag kan blogga av mig när det behövs. Som det ser ut precis just nu så kommer det nog bli en hel del avbloggande dom närmaste veckorna är jag rädd. Det kommer bli ett par långa dagar...Såvida någon snart börjar inse hur det funkar i den här världen.
Suck.
Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka i ord hur mycket jag avskyr paragrafryttare - när de dessutom är hycklande sådana som sätter regler som dom själva sen är dom första att bryta (fast det är ju förstås alltid legitimt när dom själva bryter mot reglerna, men inte om någon annan skulle råka göra det..) medan dom skäller ut andra som råkar göra "fel" efter noter. Nej, det köper jag inte.
Inte heller köper jag när man tror man kan behandla mig hursomhelst. Jag har min position av en orsak och det vet vi alla om. Jag har en erfarenhet som betyder en hel del i den här jobbvärlden och jag kanske inte var i det högst rankade hotellet med dom högsta poängen förra året - just precis därför är mina erfarenheter fånigt användbara.
Jag begär verkligen inte mycket av människor, men jag begär att dom ska behandla mig med samma respekt som dom själv vill bli behandlade. Jag begär att om dom ber mig komma med synpunkter och idéer, ja då ska dom också vara villiga att lyssna och tänka över det jag har att säga innan dom säger "Nej, vi gör det på mitt sätt." Jag begär att dom talar till mig på ett sätt som man talar till en jämlike - en människa med samma rätt och frihet att tycka och tänka som alla andra. Jag begär att sätter du en regel så ska du vara den förste att följa den om du vill att resten av de berörda ska följa den. Och jag begär att ska man ge kritik, ja då ska man också vara villig att ta kritik.
För mycket begärt? Nej, jag tycker faktiskt inte det.
Nåja... Jag har åtminstone internet på mitt rum så jag kan blogga av mig när det behövs. Som det ser ut precis just nu så kommer det nog bli en hel del avbloggande dom närmaste veckorna är jag rädd. Det kommer bli ett par långa dagar...Såvida någon snart börjar inse hur det funkar i den här världen.
Suck.
The Grand Opening
Nåja, så himla grand var den kanske inte - finns ju inte så mycket gäster än - men öppnade hotellet gjorde vi i alla fall. Det har vart en kortlång, intensiv vecka där dagarna ägnats åt rep och öppna upp hela hotellet. Smått turbulent här och där men i stort en bra vecka - även om jag knappt orkar stå på benen längre.
Igårkväll var David Kettle och Jennifer på besök. Dom var här för att bevittna genrepen för de två första showerna Summer Holiday och Lost in Oz som vi sätter upp i början av nästa vecka. Jisses vilken natt det blev och vi var helt utmattade när den äntligen var över - men feedbacken var mycket bättre än vi trodde och det kändes skönt. Folk här tenderar att stressa upp sig för skitsaker och det går mig ärligt talat på nerverna, men kvällar som igår bevisar att har man bara kul, slappnar av lite och gör sitt bästa så fixar det sig ändå i slutändan. Men men... Vi märker nog vilka som bränner ut sig i slutändan och vilka som fortfarande har livslusten och energin i behåll. Jag tänker minsann vara en av dom sistnämnda, för var det något jag lärde mig förra sommaren så var det just det att inget jobb i världen är värt att halvt ta livet på sig själv för om det inte är för ett mycket mycket högre syfte. (Åtminstone inte de jobb jag haft hittills!)
Thank God att jag inte är head i år!!
Anyways... Vår stressande head tycker vi ska va uppe vid 9 imorgon för att repa, så det är väl bäst jag kommer i säng. Hon är galen. Jag hoppas åtminstone hon är klok nog att inse att vi alla har våra gränser för hur mycket vi ställer upp på under en period. Annars tror jag det blir värre för henne själv än för oss andra.
Positivt tänkande, Nicole.
Godnatt!
Day 1 @ the Boogie
Efter en turbulent helg är jag äntligen, äntligen framme! BOOOOOOOGIE!!! Har packat upp och spenderat ett par timmar med att göra mig lite mer hemmastadd i min nya, alldeles egna lilla studio. Jag har dubbelsäng och kök och eget badrum och soffa... men min favorit är ändå det stora, fina, rundade, skitmysiga fönstret.
Boogie är skitmysigt och scenen är helt enorm i jämförelse med vad jag innan sett på hotellen jag varit. Inte nåt Palmanova direkt..
Fredag kommer dom första 60ish gästerna och på lördag blir det bombardering av britter som ska underhållas och jag längtar som sjutton!
Men nu ska jag ut och äta med teamet och tha Big Boss (som för övrigt är en kopia av min far!) så jag uppdaterar senare igen. Förhoppningsvis har jag lyckats ta lite skoj bilder då också.
Puss o hej sålänge
Boogie är skitmysigt och scenen är helt enorm i jämförelse med vad jag innan sett på hotellen jag varit. Inte nåt Palmanova direkt..
Fredag kommer dom första 60ish gästerna och på lördag blir det bombardering av britter som ska underhållas och jag längtar som sjutton!
Men nu ska jag ut och äta med teamet och tha Big Boss (som för övrigt är en kopia av min far!) så jag uppdaterar senare igen. Förhoppningsvis har jag lyckats ta lite skoj bilder då också.
Puss o hej sålänge
It's the end of the beginning
...and I'm feeling goooooood! Sa otroligt mycket att gora nu dom narmaste veckorna, men det ar nu det antligen borjar! Mandag morgon aker vi till Boogie och pa fredag oppnar hotellet, vilket betyder att vi har premiar pa var forsta show...!!! Aaaaahhhhh!!!! Jag kanner redan av nerverna!
Idag avslutade vi det sista repet med Jennifer (Lost in Oz-koreografen) och mitt sketbra team fick filma hela showen. Sa lojligt stolt kande jag mig over resultatet; vi var frickin fantastiska och det kommer vi vara resten av sommaren med. I ar ska vi tamejsjutton sla alla med hapnad - vi ska sta hogst upp pa CSQ-listan och darmed basta! Anyways... Jag har massor med papper och planering att gora idag innan jag far ledigt, sa.. Toodles!
Idag avslutade vi det sista repet med Jennifer (Lost in Oz-koreografen) och mitt sketbra team fick filma hela showen. Sa lojligt stolt kande jag mig over resultatet; vi var frickin fantastiska och det kommer vi vara resten av sommaren med. I ar ska vi tamejsjutton sla alla med hapnad - vi ska sta hogst upp pa CSQ-listan och darmed basta! Anyways... Jag har massor med papper och planering att gora idag innan jag far ledigt, sa.. Toodles!
Changes, good good changes
Nu ar det bara en dag kvar pa traningskursen. Och dagens tema har varit forandring. Forandring, forandring, underbara forandring! Underbara dag, underbara, underbara dag!
Jag namnde visst aldrig att det hant en del inom vart team dom senaste veckorna. Naja, to be fair sa har jag ju inte direkt spenderat mycket tid online, sa vi far val helt enkelt se det som en god ursakt till varfor jag glommer sa viktiga saker. Jo,,,
Det visade sig att ryktena om Flor var mycket sanna; lat, full of crap, diva och allmant svar att ha att gora med; hon varade inte i teamet lange. Det funkar liksom inte att ha ett showteam med en medlem som alltid sitter vid sidan om och pastar sig ha problem med knan och tar, for att sedan hittas ute i Magaluf ikladd trans-klackar och paljettklanningar mitt pa dansgolvet... You get the point, right?
Stuart, snubben som var var manager, well.. han sa upp sig, mer eller mindre. Hans anledning var att det hant nagot darhemma som var allvarligt sa han vad tvungen att dra... Ryktena sager att han var smatt radd for att vara den som rent talangmassigt var "samst" i teamet; han kande sig underlagsen. Sanningen? I dont have a frickin clue, men ska sanningen fram sa var forandringen enorm vad galler atmosfaren i teamet.
Nar Flor forsvunnit fick vi Caz. Tjejen dom tagit in som reserv och som jobbade arslet av sig utan att ha en minsta aning om hon ens skulle fa jobb. Karismatisk, otroligt trevlig, gullig och snall och talang som fa. Snacka om att lyckan var enorm nar hon fick en plats i vart team! Hon platsade meddetsamma och teamet blev bade starkare och gladare.
Idag, efter en och en halv vecka utan manager (equals one man down) fick vi antligen var sista medlem: KYM!! Tjejen som blev vald till baldrottning pa onsdagsnattens graduation night.. Aven hon reserv och helt otrolig som person och artist. Och lyckan absolut fullkomlig nu nar vi har henne i vart team!
I samma veva har vi fatt var nya manager; Lindsey. Den har sommaren blir definitivt bra. Utan tvekan. Imorgon ar sista dagen och pa mandag morgon bar det antligen av till Bouganvilla - gud vad jag langtar nu!!!
Well... det ar god tid for mig att hoppa i sang nu om jag ska orka upp imorgon, men jag ar tillbaks snart igen. Pa riktigt faktiskt. Mirja och jag ska skaffa tradlost internet snart, sa da blir det andra bullar!
Tills dess:
Celebrate good times, come on!
Jag namnde visst aldrig att det hant en del inom vart team dom senaste veckorna. Naja, to be fair sa har jag ju inte direkt spenderat mycket tid online, sa vi far val helt enkelt se det som en god ursakt till varfor jag glommer sa viktiga saker. Jo,,,
Det visade sig att ryktena om Flor var mycket sanna; lat, full of crap, diva och allmant svar att ha att gora med; hon varade inte i teamet lange. Det funkar liksom inte att ha ett showteam med en medlem som alltid sitter vid sidan om och pastar sig ha problem med knan och tar, for att sedan hittas ute i Magaluf ikladd trans-klackar och paljettklanningar mitt pa dansgolvet... You get the point, right?
Stuart, snubben som var var manager, well.. han sa upp sig, mer eller mindre. Hans anledning var att det hant nagot darhemma som var allvarligt sa han vad tvungen att dra... Ryktena sager att han var smatt radd for att vara den som rent talangmassigt var "samst" i teamet; han kande sig underlagsen. Sanningen? I dont have a frickin clue, men ska sanningen fram sa var forandringen enorm vad galler atmosfaren i teamet.
Nar Flor forsvunnit fick vi Caz. Tjejen dom tagit in som reserv och som jobbade arslet av sig utan att ha en minsta aning om hon ens skulle fa jobb. Karismatisk, otroligt trevlig, gullig och snall och talang som fa. Snacka om att lyckan var enorm nar hon fick en plats i vart team! Hon platsade meddetsamma och teamet blev bade starkare och gladare.
Idag, efter en och en halv vecka utan manager (equals one man down) fick vi antligen var sista medlem: KYM!! Tjejen som blev vald till baldrottning pa onsdagsnattens graduation night.. Aven hon reserv och helt otrolig som person och artist. Och lyckan absolut fullkomlig nu nar vi har henne i vart team!
I samma veva har vi fatt var nya manager; Lindsey. Den har sommaren blir definitivt bra. Utan tvekan. Imorgon ar sista dagen och pa mandag morgon bar det antligen av till Bouganvilla - gud vad jag langtar nu!!!
Well... det ar god tid for mig att hoppa i sang nu om jag ska orka upp imorgon, men jag ar tillbaks snart igen. Pa riktigt faktiskt. Mirja och jag ska skaffa tradlost internet snart, sa da blir det andra bullar!
Tills dess:
Celebrate good times, come on!
Team Bouganvilla 2009
"Cheers matey! I'll be in contact shortly!
Hey...dont know if you've noticed, but how good looking is our team this year,
jesus, all the guests will be loving it!
Stu x"
Faktiskt, nu när jag tänker efter... Stu har så himla rätt! Det är löjligt vilket team vi har i år -
för vi är inte bara ett himla snyggt team utan alla är verkligen grymma också!
Har redan hört och sett dom alla dansa och uppträda från deras förra säsongen och det
känns helt löjligt bra att veta att dom där talangfulla, snygga människorna ska vara i mitt team
i sommar.
Jag säger bara en sak;
Slutar inte vi med flaggan i topp efter den här säsongen, då är världen insane!
Bill & Lindsey
Flor
Stuart
Mirja
Oliver
Och så jag såklart!
DAMN WE'RE HOT!
Hey...dont know if you've noticed, but how good looking is our team this year,
jesus, all the guests will be loving it!
Stu x"
Faktiskt, nu när jag tänker efter... Stu har så himla rätt! Det är löjligt vilket team vi har i år -
för vi är inte bara ett himla snyggt team utan alla är verkligen grymma också!
Har redan hört och sett dom alla dansa och uppträda från deras förra säsongen och det
känns helt löjligt bra att veta att dom där talangfulla, snygga människorna ska vara i mitt team
i sommar.
Jag säger bara en sak;
Slutar inte vi med flaggan i topp efter den här säsongen, då är världen insane!
Bill & Lindsey
Flor
Stuart
Mirja
Oliver
Och så jag såklart!
DAMN WE'RE HOT!
